Macrons sista försök att undvika nyval

Macrons sista försök att undvika nyval 150 150 Tomas Lindbom

Två välkända journalister på tidningen Le Monde skrev för några år sedan en bok om president Macron som de beskrev som självsäker på gränsen till narcissistisk och med en vinglig politisk hållning. Nu i morse uppträdde de i en tv-kanal med reflektioner om honom som ytterligare skärpte kritiken på dessa punkter. ”När vi skrev boken lyssnade Macron fortfarande på rådgivare. I dag gör han inte det längre.”

Frankrikes president tror starkt på sig själv, menar dessa båda journalister och detta är inte sagt som en komplimang. Han lyssnar inte, har som en följd av detta blivit en ensam man i Elyséepalatset och omgiven mest av ja-sägare och opportunister. Den bild som Le Monde-journalisterna tecknar av Emmanuel Macron ifrågasätts inte heller av andra som sökt förstå manen som nu leder landet.

Macron är som en följd av detta helt obenägen att lämna sitt presidentskap i förtid. Det var ganska symptomatiskt att han bad premiärminister Lecornu som avsagt sig ämbetet i söndags kväll eller natt att under ytterligare 48 timmar undersöka möjligheten att bilda en hållbar regering. Ikväll går tiden ut. Lecornu ska infinna sig i presidentpalatset för att tala om hur väl han lyckats med ännu ett försök till regeringsbildning.

Fransk politik kan inte sällan karakteriseras av kaos som – när kaoset står på gränsen till någon form av samhällelig undergång – finner en fungerande utväg ur eländet. Det skulle inte förvåna om de förhandlingar som Lecornu har med framförallt vänstern kan leda dit. Inför utsikten att sakna regering och sakna budget och med de följdverkningar det får för landets ekonomi och image i utlandet kan nu tillräckligt många politiska ledare släppa på prestigen och sina politiska paroller. Lösningen kommer då sannolikt i form av en öppning i pensionsfrågan där regeringsbeslutet häromåret – taget med hjälp av paragrafen 39:3 som innebär att reformen tas utan omröstning i nationalförsamlingen – pausas eller skjuts upp. Steg för steg har nu ambitionen minskat när det gäller kampen mot budgetunderskottet men kanske kan en kompromiss mellan mitten och delar av vänstern tillfälligt rädda landet från en fortsatt, besvärande politisk kris.

Ingenting är klart. Även med en ny premiärminister ikväll och en ny regering inom en eller ett par veckor kvarstår problemen. Det som kan undvikas är att Frankrike står utan budget för nästa år. En ny regering skulle ju också kunna hantera andra frågor som är centrala just nu. Det som hotar är nya konflikter i nationalförsamlingen som kan innebära att regeringen faller snart igen i en ny misstroendeomröstning. Den femte republikens konstitution vacklar. Presidentens makt är svag. Nationalförsamlingen förmår inte arbeta på ett konstruktivt sätt. Känslan av kaos kan möjligen minska för en tid men snart lär läget bli ohanterligt igen.

1 comment
  • Leif Mohlin

    Funderar lite på vad som krävs av för att hantera hoppande majoriteter. Men en förmåga att lyssna är nog vad en CG Ekman i Sverige på 20talet eller en Mark Rutte i Holland i nutid. T o m Mitterand verkar ju ha kunnat lyssna. (Eller så var han bara en otroligt hopplös domptör (tänker på den långfilmen av Robert Guédiguian ) Men Macron får man så här på distans ej grepp på. Man tror ju han är smart. Men man undrar … vi som upplevde Sverige 92 vet ju att det går att starta om – men det krävs ledarskap Det här är oroande svagt. Men många känner sig kallade just nu i Frankrike. Kanske en text här är du går igenom de olika ledarna ?

    En annan sak jag finner obegripligt är att Sveriges viktigaste tidning vad jag ser inte skrivit om vår näst största uninosmedlm i den här veckan. Det är en nyhetsvärdering jag finner obeskrivlig.

Leave a Reply

Your email address will not be published.