Nya premiärministern kan bli den mest kortlivade

• oktober 4, 2025
• Tomas Lindbom
• no comments

Sebastian Lecornu heter den nya premiärministern. Frågan är om du, kära läsare, ens behöver lära dig hans namn. Risken finns att han tvingas avgå inom kort. Han blir utröstad av en majoritet i nationalförsamlingen förr eller senare men antagligen förr… Samtidigt sitter han i sitt premiärministerpalats Matignon och skruva på sitt budgetförslag i en riktning som ska gynna de partier som annars kommer att fälla honom och hans regering.

Lecornu är president Macrons favorit och har länge stått på tur att bli premiärminister. Nu har presidenten av taktiska skäl tvingats att välja andra personer före honom men denna gång fick Lecournu chansen. Hur skulle han kunna lösa den parlamentariska krisen som Michel Barnier och François Bayrou misslyckats med? Kanske genom att gå Socialistpartiet till mötes och sockra  företrädaren Bayrous åtstramningspaket som hade ambitionen att tydligt minska budgetunderskottet och statsskulden.

Läget i fransk politik visar att en svag regering inte rår på partiernas taktiska överväganden. Det har Barnier och Bayrou fått erfara. Det verkar inte heller hjälpa med de försök till anpassning som Lecournu nu söker sig till. Enligt Pierre Moscovici, högsta chefen för den franska motsvarigheten till Riksrevisionen,är Lecournus förslag som det sipprat ut i media mer slösaktigt än hans föregångares. Det kommer att ta längre tid innan underskottet återställs till tre procent. Nu verkade inte Moscovici särskilt bekymrad över detta. Det säger något om den franska politiska och administrativa lednings inställning till underskott i statens finanser.

På tisdag i nästa vecka talar Lecournu till nationalförsamlingens ledamöter. Då får vi veta, hoppas vi, vilka som ingår i den nya regeringen och hur budgeten presenteras för parlamentet. I dagarna pågår nu ett tjuv- och rackarspel mellan partierna och regeringen. Premiärministern har lovat att inte använda sig av paragrafen 39:3 för att trumfa igenom budgeten i nationalförsamlingen utan omröstning. Men han vet att det automatiskt leder till att något eller några partier – i första hand vänsterpartiet Det okuvade Frankrike – begär misstroendeomröstning. I dagsläget är det osäkert hur en sådan omröstning slutar. Lecournu försöker blidka socialisterna och kan möjligen på det sättet hindra dem från att fälla regeringen. Han hoppas genom att försvaga budgetsaneringen få med sig detta parti. Om han dessutom med liknande sockrade förslag kan hindra Nationell Samling från att rösta bort honom är mycket vunnet. Han får sitta kvar men dessvärre utan att ha bidragit till att sanera ekonomin. Långivarna lär inte bli nådiga och risken ökar att Frankrike får ännu högre underskott och dessutom tvingas betala ännu högre ränta i framtiden.

Avgörande är om oppositionen till höger och vänster tror sig vinna eller förlora på en ytterligare regeringskris. Inget annat än detta ligger i vågskålen. Tanken på en kompromiss över partigränserna är nästan aldrig aktuell i Frankrike. Med känt resultat!