Raphaël Glucksmann – en möjlig president i Frankrike

• oktober 20, 2025
• Tomas Lindbom
• no comments

Det är normalt nitton månader kvar till nästa presidentval. ”Normalt” eftersom president Macron möjligen i ett utsatt läge kan utlysa nyval i förtid. I alla händelser är tiden knapp. Franska valrörelser startar tidigt även om kandidaterna ofta skiftar under dem. I det förvirrade läge som fransk politik befinner sig i för närvarande blir valrörelserna både längre i tid och intensivare för att inte säga också mer förvirrade. En kandidat är Raphaël Glucksmann.

Vänstern har lidit svårt sedan Emmanuel Macron blev president 2017. Hans valseger innebar en klyvning av vänstern. Den mer moderata, socialdemokratiska delen av såväl politiker som väljare röstade i hög utsträckning på Macron. François Hollandes regeringsledamöter gick antingen till den nye presidenten eller försvann från politiken. Det har tagit vänstern åtta år att nödtorftigt resa sig igen. Först i samband med de senaste turerna kring premiärministerutnämningarna och misstroendeförklaringarna har den återgått till att få också en starkare moderat del. Socialistpartiet är inte längre enbart ett stödparti till Det okuvade Frankrike som fram till förra året var den dominerande rörelsen inom vänstern.

Redan 2018 skapade Raphaël Glucksmann ett nytt parti, Place Publique som i valet till EU-parlamentet 2019 byggde en allians med Socialistpartiet. Detta parti har också samarbetat med socialisterna i senaste EU-valet 2024. Place Publique är ett mer socialdemokratiskt parti som hoppas kunna skaffa väljarstöd hos socialistväljare och bland dem som gick från Hollandes parti till Macron 2017. Place Publique tycks inte växa i den omfattning som säkert Glucksmann önskat sig. Trots detta faktum verkar den moderata vänstern ha stärkt sin position i väljarkåren och i den utvecklingen har säkert Place Publique sin del.

Glucksmann har uppenbarligen förhoppningar om att bli den moderata vänsterns kandidat i nästa presidentval och de senaste opinionsmätningarna ger honom en förhållandevis stark ställning. I en mätning delar han andra platsen med Det okuvade Frankrikes ledare Jean-Luc Mélenchon och mittenpolitikern, förre premiärministern Édouard Philippe på cirka 15 procent långt efter Nationell Samlings Jordan Bardella på 30 procent.

Raphaël Glucksmann är son till André Glucksmann, känd som den filosof som tillsammans med Bernard-Henri Lévy skapade begreppet de nya filosoferna på 1970-talet och distanserade de intellektuella i Frankrike från renodlad marxism till en mer reformistisk och frihetlig vänster. Sonen Raphaël är också profilerat intellektuell. Han tillhör dess överklass i modern mening, dessutom gift med Léa Salamé som presenterar kvällsnyheterna på public service-kanalen France 2 och i sin tur är dotter till en minister i den nuvarande libyska regeringen.

Glucksmann är en försvarare av ett starkt EU. Han är engagerad i miljö- och klimatfrågan och i frågor som rör mänskliga rättigheter. Han söker placera sig och sitt parti i en modern progressiv vänsterkontext vilket utesluter närmare samarbete med Det okuvade Frankrike.

Glucksmann har inte tillgång till Socialistpartiets partiapparat. Han förblir uppenbarligen en fri fågel i det politiska sammanhanget. Dock har han kunnat etablera ett bra samarbete med socialisterna i EU-parlamentet och är deras förstanamn i den franska gruppen i Bryssel och Strasbourg. Han attraherar en mer urban och välutbildad del av den moderata vänsterns väljarkår.  Han har inte lika lätt att tränga in i den del av den socialistiska partiets väljargrupp som främst utgörs av anställda inom offentlig sektor.

Olivier Faure, partiledaren för Socialistpartiet, aspirerar i lika hög grad på posten som Frankrikes nästa president. Det gäller även François Hollande som inte givit upp kampen för att åter väljas till landets främsta politiska ämbete. Glucksmann kan för många förefalla som ett nytt och fräschare namn men fransk politik handlar i så hög grad om hur väl kandidater spelar sina roller taktiskt. Det närmaste året får utvisa vem av dessa tre, eller någon fjärde, som tar hem spelet om att bli den moderata vänsterns kandidat. Och det är verkligen inte samma sak som att någon av dem också väljs till president eller ens når en andra omgång i valet.