Tomas Lindbom

Efter helgen väntar ett nytt arbetsår för de yrkesverksamma och ett nytt skolår för barnen och ungdomarna. Det är meningen att allt ska dra igång igen. Hemarbetet fortsätter för en del men för de flesta är tanken att de ska återvända till sina arbetsplatser. Skolorna har varit stängda under våren med undantag för några veckor före sommarledigheten och för en del elever. Gymnasier och universitet har varit stängda i princip sedan covid-19-epidemin startade i mars. Det är många frågetecken som reses nu denna helg. De flesta fransmän undrar vad som egentligen kommer att ske. Kommer livet att återgå till det normala? Nej eller nja är de vanliga svaren. Få vågar svara jakande på frågan.

President Macron har nu återtagit sitt arbete med full kraft efter en lugnare arbetsperiod under augusti. Häromdagen besökte han ett läkemedelsföretag och iförd mask som alla fransmän ska göra höll han också ett kortare tal. Han talade också med masken på. Det var faktiskt ett steg i riktning mot än mer försiktighet och en fingervisning om att förhållandena i Frankrike på hälsoområdet pekar i fel riktning. Faktum är att han och regeringen är livrädda för en så stor spridning av viruset att det blir nödvändigt med en ny allmän karantän. Han har nu antytt det och det har även premiärminister Jean Castex gjort. Inga beslut är än så länge fattade i den frågan. Om Macron beslutar om en andra total nedsläckning av Frankrike,  skulle det på allvar hota den franska ekonomin. Men faktum är att antalet nysmittade i landet nu närmar sig siffrorna från mars och april. Allt sker snabbt och då ska vi hålla i minnet att arbetsplatserna öppnas på allvar på måndag och att skolorna öppnar på tisdag. Vad händer då och en eller ett par veckor in i september. Det är redan en oroande situation. Hur blir det sedan? Vad vi vet kommer Macron i det längsta att undvika en ny karantän. Möjligen sker det i vissa utvalda kommuner och möjligen regioner där smittspridningen är särskilt allvarlig.

Det är munskyddet som ska stoppa utbredningen av viruset. Är det verkligen ett så effektivt universalmedel? Många fransmän slarvar med munskyddet och nu börjar till och med en del att demonstrera mot det. I liten skala än så länge men signalen om att en del fransmän börjar tröttna på restriktionerna syns ändå.

Det finns annat som oroar och som gör att många fransmän flyttar fokus från munskydden. Hittills har regeringen ändå genom att ersätta anställda i så kallad partiell arbetslöshet med över 80 procent av lönen. Men pengarna som nu satsas i höst och som kommer att presenteras i detalj i nästa vecka lär behövas för mer långsiktiga satsningar på att stärka företagsamheten. President Macron sa det i sitt tal igår. Han riktar blicken mot framtiden. Han talar om ett starkt Frankrike 2030. Han vill inte fastna i att släcka bränder som pågår nu, ösa pengar till människor som behöver bidrag nu för att klara sin försörjning. Han vill inte släcka ner landet, skicka hem folk från skolor och arbetsplatser en andra gång för att se ekonomin krisa än mer. Vad händer i så fall? Människors tålamod lär brista och hans framtidsplaner mot 2030 lär ingen ta på allvar i det läget.

Fransmännen oroar sig också för den ökade brottsligheten. Särskilt tunga våldsbrott har ökat under senare år. En viss brottslighet kopplad till pandemin kan också skönjas. Frågor om brottsbekämpning med krav på hårdare tag lär hamna högt på dagordningen under hösten och vintern. Det är särskilt högern och extremhögern som kräver större satsningar med mer resurser för att ge ökad trygghet i samhället. Allt fler fransmän känner allt större oro över brottsutvecklingen.

Fransmännen oroar sig alltså för den sanitära krisen kring covid-19. De oroar sig för jobben, för sin egen ekonomi och för landets ekonomi. Och de oroar sig för en ökad brottslighet. Macron ska svara på all denna oro. Han ska också fortsätta att driva igenom sitt reformprogram. Närmast på tur står att genomföra den pensionsreform som fick läggas  på is när coronan stoppade allt lagstiftningsarbete i mars. Han måste visa att han under sin mandatperiod förmår driva igenom sitt reformprogram. En svår uppgift i ett så komplicerat läge som landet nu befinner sig i.

Augusti är fortfarande den viktigaste semestermånaden i Frankrike. Den gamla industrisemestern lever som så mycket annat kvar längre i detta land än i länder som Sverige. Och semesterfirarna har en tendens att stanna kvar i sina sommarhus, hos sina släktingar eller i husvagnar på campingplatserna så länge som möjligt. Söndagen före den första arbetsdagen efter sommaren blir därför en plåga på motorvägarna mot de stora städerna, i synnerhet mot Paris. Köerna är långa men människorna är ändå tålmodiga. Hellre timmar i bilköer på söndag eftermiddag och kväll än en okomplicerad bilresa hem någon dag tidigare. Det gäller att utnyttja varje minut av semestern.

Denna sommar lär dock resorna bli lite kortare. En del har förmodligen stannat kvar i stan under sommaren och i Paris har många parisare njutit av att ha stan för sig själva – utan turister. Vissa har dessutom inte råd att resa, särskilt inte ett år när ekonomin i landet går på knäna och arbetslösheten stiger över tio procent. Det är ett märkligt år. Fransmännen satt i karantän från mars till början av sommaren. Spralliga av all instängdhet har många nu försökt leva som vanligt igen trots kvardröjande regler om försiktighet och den nya ordningen med munskydd hos alla vuxna och barn över 10 år. Det visade sig få konsekvenser. Den sociala distanseringen har inte fungerat överallt, särskilt inte bland yngre vuxna. Smittspridningen har tagit fart igen. Oroande siffror om fler fall av viruset har noterats. Situationen påminner om perioden i slutet av maj. Igår noterades tre tusen nya fall under tjugofyra timmar. Delar av Sydfrankrike är särskilt drabbade, inte minst Frankrikes andra stad Marseille.

Det är inte förvånande att myndigheterna oroar sig för vad som ska hända de närmaste veckorna. Fabrikerna fylls plötsligt med folk liksom företag runt om i landet. Det sker nu på måndag och dagen efter börjar skolåret igen. Tanken är att alla barn nu ska återvända till sina skolor. Strikta regler gäller för barn som för vuxna, i skolor och på arbetsplatser. Munskydd gäller för alla utom för de minsta barnen. Viss hemundervisning kommer att ske men ingen vet i vilken utsträckning. Allt beror på hur läget utvecklas. Självfallet är risken överhängande att denna stora förändring från relativt tomma storstäder till full aktivitet och mycket inomhusverksamhet leder till en ökad smittspridning.

Det är svårt att överblicka vad som kommer att hända den närmaste tiden. Nedstängning igen? Knappast troligt av flera skäl. Ekonomin tål det inte och barnen och föräldrarna skulle inte klara av att ånyo sitta inlåsta tillsammans och försöka arbeta från hemmet, med skola och uppgifter i arbetet. Men viruset bryr sig inte om ekonomi eller annat. Och vad händer om länder börjar stänga sina gränser och kräva karantän för den som passerar landsgränser? Osäkerheten är stor. Sannolikt vet vi i mitten av september hur läget ser ut för hösten. Går Frankrike mot en andra våg eller blir det mer begränsade utbrott av virussmitta?

President Macron och hans regering står inför en rad svåra uppgifter under de kommande månaderna. Den 3 september kommer en plan för ekonomin. Regeringen kommer att satsa hundra miljarder euro på att lyfta landet ur en förmodad allvarlig kris. BNP beräknas minska över 2020 med mellan 9 och 11 procent.

Det verkar svårt att göra säkra framtidskalkyler för den franska ekonomin. Det beror förstås i hög grad på hur stark denna ökning av virussmittan blir under hösten. Många bedömare menar att vi kommer att få se ett stort antal uppsägningar redan nu i september. Flera branscher går på knäna som turistnäringen och hela transportsektorn som lidit efter en svag sommar. Följderna av nedstängningen i våras kommer möjligen att visa sig än tydligare i höst.

Den sociala oron är en annan faktor som vi aldrig får glömma bort. Hur reagerar de fackliga organisationerna inför förväntade neddragningar av personal? Hittills har staten täckt upp ekonomiskt för de anställda som tvingats stanna hemma men hur länge har staten råd att hålla krisande företag under armarna? En ny och lång viruspandemi kommer att påverka människor både ekonomiskt och psykiskt. Tålamodet prövas verkligen, inte minst på parisarna som levt med ett antal kriser sedan terrorattentaten 2015. Vem demonstrerar i höst och vilka konsekvenser får det?

Nationaldagen 14 juli bildar en slutpunkt för det franska arbetsåret. I min ungdom kom jag till ett Frankrike som var helt kvar i en traditionell modell med industrisemestrar. Den 1 augusti stängde fabrikerna oavsett veckodag och ett lämmeltåg av människor till fots, med bil, tåg och möjligen flyg tog sig till sina sommarvisten. Köerna var redan då på 1960- och 70-talen långa och prövande. Efter sega timmar kom slutligen folk fram till sina semesterorter och stränderna fylldes med solnjutande turister. Den 31:a i samma månad skedde återtåget. Det verkade som alla bodde i Paris med tanke på stockningarna på motorvägarna mot huvudstaden.

Idag har semestrarna spridits ut lite mer men tiden 15 juli – 1 september verkar ändå vara perioden för vila och rekreation. Då lugnar sig också fransmännen från sitt normala tillstånd av kritik, upprördhet och raseri mot den politiska makten. Den sittande presidenten har kanske en fem, sex veckor då han kan få lite lugn och ro, inte behöva oroa sig varje dag för att någon demonstration eller strejk ska utbryta. Däremot måste han arbeta själv med undantag för några dagars ledighet. Nu är Macron i Bryssel för att driva igenom förslagen om stödpaket inom EU för de sydeuropeiska länderna där Sverige sätter sig på tvären. Det brukar bli några dagar, i bästa fall en vecka av semester för honom i  kring månadsskiftet juli-augusti. Francois Hollande tog lite mer ledigt den första sommaren efter valsegern i maj 2012. Det tyckte fransmännen inte om och redan i början av hösten det året sjönk opinionssiffrorna.

Vi vet inte säkert om det ens blir några dagars ledighet för Macron. Hoten vilar över landet. Vad händer med viruset? Får Frankrike redan i sommar uppleva besvärliga kluster eller rent av en andra våg?  En värmebölja kan skapa en akut klimatkris. Och ett land som Frankrike med stormaktsambitioner kan plötsligt hamna i en internationell kris.

Jag brukar ta ledigt från mitt bloggande under samma tid som fransmännen lögar sig på badstränderna. Det försöker jag göra också i sommar. Jag kommer tillbaka mot slutet av augusti. Om det inte händer något exceptionellt. Jag får ha samma beredskap som presidenten på den punkten men däremot inga liknelser i övrigt.

Trevlig fortsättning på sommaren!

Det blev ett nedtonat nationaldagsfirande i år i ett grått Paris där regnet hängde i luften. Vi har vant oss vid stora militära manifestationer den 14 juli. En president som rullar i öppen vagn från Place Charles de Gaulle till Place de la Concorde. Militärparader, stora fyrverkerier och flyguppvisningar. I år var allt nedtonat till det minimala. Istället blev det en gripande manifestation för statens och folkets respekt för alla de yrkespersoner, främst inom vården, som verkat för att driva tillbaka covid-19-smittan. Detta fick vi se i förmiddagens uppvisning på Place de la Concorde med president och regering på en enkel balustrad och med ett nedtonat program.

President Macron lät sig därefter intervjuas av två journalister. En intervju som var planerad till 45 minuter men som på franskt manér sprängde tidsramarna rejält och fortsatte en bra bit över timmen. Frågorna handlade om coronakrisen, om den ekonomiska krisen och presidentens planer för sina två återstående år innan ett nytt presidentval sker i maj 2022.

Macron förutsåg riskerna med nya utbrott av virussmitta. Han ville främst av jämlikhetsskäl undvika en ny total nedstängning om denna kris skulle få en större omfattning. Han räknade istället med att stänga ner regioner, städer eller kvarter. Han vill framförallt undvika att specifika grupper skulle utsättas. Han konstaterade att det är en väldig skillnad att befinna sig i karantän om man bor i hus med trädgård än i en liten lägenhet tillsammans med flera andra personer.

Han lovade 30 miljarder euro i fortsatt stöd, både till företag och till medborgare och en förstärkning av arbetslöshetsunderstödet med mera. Han var uppenbarligen angelägen att få fram budskapet att en positiv utveckling ur den ekonomiska recessionen bara sker genom omfattande statligt stöd. Han resonerade om hur arbetsmarknadens parter och anställda och arbetsgivare på olika företag måste komma överens om en lösning som blir ett alternativ till att avskeda personal. Frankrike kan enligt officiella prognoser stå inför en ökad arbetslöshet på nästan en miljon fram till våren 2021. Detta skulle självfallet få svåra återverkningar på fransk ekonomi och skapa ny social oro i landet.

Den ekonomiska krisens allvar kom inte fram riktigt under intervjun. Frågorna ställdes och Macron svarade men den som lyssnade fick känslan av att frågan kunde lösas på politisk väg med bidrag från staten. Det är naturligtvis inte så enkelt. Ett land  som Frankrike kan komma att skaka i sina grundvalar om företagen tvingas till så omfattande nedskärningar. Stora viktiga samhällsverksamheter som turismen hotas allvarligt. Skulle Frankrike tvingas stänga ner helt eller delvis en andra gång skulle konsekvenserna bli så omfattande att samhällsordningen hotas.

Emmanuel Macron förklarade att hans nya premiärminister har en kompetens som skiljer sig från den tidigare. Jean Castex har en kunskap och förmåga att skapa dialog, inte minst med arbetsmarknadens parter, menade Macron. Han verkade tycka att Castex skulle vara mer lyhörd också för synpunkter från landets olika regioner och kommuner. Castex har till skillnad från Edouard Philippe en förankring i den lilla staden. Philippe och Castex har båda gått elitskolan l´ENA men deras personligheter skiljer sig åt. De är båda höger men Castex representerar en mer folklig höger. Macron sa detta samtidigt som han avvisade alla påståenden om att den nya regeringen blivit mer höger.

Macron försvarade också valet av Gerald Darmanin som inrikesminister. Darmanin har anklagats för att ha begått en våldtäkt och några andra förseelser av sexuell natur. Macron var noga med att försvara rättssamhällets principer. Darmanin är inte dömd, tvärtom friad i lägre instans. Feministiska grupper och många andra är upprörda över utnämningen men Macron står fast vid vad han kallar demokratins rättsliga ordning.

Macron är svår att etikettera. Hans politik är i många stycken liberal och hans tyngsta regeringsmedlemmar är moderata högermän. Samtidigt har Macron en social sida. Betonar jämlikheten, försvarar feminismen och är helt uppenbart inställd på att genomföra gröna reformer, särskilt om de är kopplade till arbetslivet. Han hoppas och kommer att ge statligt stöd för att företag ställer om sin verksamhet i grönare riktning. Han vill styra över en del av resandet inom landet från flyg till tåg.

Macron ville, av förståeliga skäl, inte svara på frågan om han ställer upp för en andra mandatperiod. Allt pekar ändå på att han kommer att göra det, om inte hans ställning försvagas under de två år han har kvar till valet. Nu ska han försöka lyfta Frankrike ur den sanitära och ekonomiska krisen och genomföra pensionsreformen. Skulle han lyckas hyggligt med det saknas skäl för att tacka för sig och göra som President Francois Hollande 2017; avstå från att kandidera för en andra period.

Den nye premiärministern Jean Castex har gjort ett ganska gott intryck i sina första framträdanden. Uppenbarligen blev hans  möte med den egna majoriteten i nationalförsamlingen relativt väl mottaget. Castex klarade också intervjun med den knepige journalisten Jean-Jacques Bourdin på BFMTV som varje morgon grillar en politiker. Sedan hör det till saken att oppositionen i nationalförsamlingen är kritisk. Vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon tyckte att Jean Castex pratade så långsamt att det växte träd mellan varje ord. Sådant får ledande politiker ta. Däremot samlas mörka moln på himlen kring åtminstone ett par av ministrarna, Gerald Darmanin som utsetts till inrikesminister, och den nye justitieministern, Eric Dupond-Moretti.

Gerald Darmanin riskerar att ställas till svars i högre instans, hovrätten, för en misstänkt våldtäkt 2009. En lägre instans har friat honom men frågan ska nu förberedas för rättegång i hovrätten. Beslut om förundersökning fattades för bara några veckor sedan. Dalmanin har också anklagats för att vid två tillfällen ha försökt ge två olika kvinnor fördelar, bland annat en lägenhet, mot sexuella favörer.

Trots detta har Emmanuel Macron utsett Dalmanin till inrikesminister, en viktig post i Frankrike med högsta ansvaret för den mäktiga poliskåren. Dalmanin har enligt uppgifter pressat Macron och hotat med avgång och därmed öppnat för möjlig konkurrens om presidentposten 2022 om han inte fick som han ville. Dalmanin sägs vara extremt sugen på makt och utrustad med ett uppblåst ego men samtidigt också politiskt enastående skicklig. Han har av högerledaren Christian Jacob kallats för förräderiets mästare. Hans politiska resa, som ändå med tanke på hans ringa ålder av 37 år varit kort, har gått via Nicolas Sarkozy, Xavier Bertrand, en av de möjliga presidentkandidaterna 2022 och nu Emmanuel Macron. Listan lär bli längre om han inte själv lyckas placera sig högst upp av alla.

Macron har naturligtvis känt till de anklagelser om sexuella ofredanden och våldtäkt som riktats mot Gerald Dalmanin. Ändå tycks han inte ha vågat stoppa honom. Mannen är alltför farlig rent politiskt och Macron kan ha bedömt det som bättre att ha honom i regeringen på den post som han krävde än utanför, trots de kritiska attacker som nu kommer från landets feminister. Redan i dag har det förekommit flera demonstrationer mot Dalmanin men också mot Macron och Castex för deras utnämning av honom.

Justitieministern Eric Dupond-Moretti har också gjort uttalanden som kan kallas sexistiska av typen ”tjejer ska man vissla efter på gatan”. Han är i hela sin framtoning ett exempel på en machoman. Han säger det han har lust att säga och väljer inte orden särskilt väl. Toleransen för den typen av man är större i Frankrike än exempelvis i Sverige där han sannolikt aldrig passerat kontrollerna om korrekt beteende i moraliska frågor. De feministiska aktivisterna har också redan pekat ut honom. Han kan också bli en säkerhetsrisk för regeringen eftersom han redan är hatad av de statligt anställda åklagarna och domarna. Han har vunnit fler mål än de flesta advokater i Frankrike. Han har vunnit dem bland annat genom att bära sig illa åt mot motsträviga vittnen och genom att uttala sig förklenande mot åklagarna i olika rättsliga mål.

Macron har öppnat för konflikter med olika grupper i samhället och också öppnat för attacker från oppositionen. Anmärkningsvärt är också att han nu låtit flera av sina trognaste medarbetare från starten av La République en Marche! mer frivilligt eller under tvång lämna regeringen. Det gäller tidigare inrikesministern Gérard Collomb, Francois Bayrou som i ock för sig inte fått direkt silkessnöret av Macron. Bernard Griveaux lämnade regeringen för att söka bli borgmästare i Paris men fick lämna kampanjen för en sexaffär och befinner sig nu utanför politiken. I ock med regeringsombildningen gjorde sig Macron av med sin trogne Christophe Castaner som tills nu varit inrikesminister och Sibeth Ndiaye som varit regeringens talesperson.

Det diskuteras om den nya regeringen är mer höger än den gamla. En del kommentatorer säger så. Det kan se så ut eftersom de tunga posterna nu i hög grad är besatta av tidigare republikaner. Det är också tydligt vilken roll som Nicolas Sarkozy spelat i bakgrunden när den nya regeringen skulle sättas samman. De båda, Macron och Sarkozy, talar med varandra regelbundet. Det ses, talar med varandra i telefon och utbyter rader av sms, sägs det bland journalister med insyn bakom kulisserna.

Nu tar snart regeringen sommarledigt. Möjligen reder Jean Castex och Macron ut de första problemen som nu uppstått. Men den ekonomiska krisen kommer fransmännen in på skinnet när hösten börjar. Redan i dag demonstrerade anställda på Air France och finska Nokia inför kommande nedskärningar. Hösten lär bli het, inte minst på gatorna och i form av nya strejker.