Kulturhuset i Paris är hotat

Kulturhuset i Paris är hotat 150 150 Tomas Lindbom

Nu börjar kultur-Sverige på allvar att börja morra och ta politisk ställning mot ett förslag från UD på att lägga ner Svenska kulturinstitutet i Maraiskvarteren i Paris. Det är bra att författare, konstnärer och diplomater använder sin styrka som opinionsbildare för att söka stoppa en okänslighet och klåfingrighet hos tjänstemän i ock runt Rosenbad eller vid Gustaf Adolfs torg.

I dag skriver förre franske ambassadören Patrick Imhaus på DN:s kultursida och konstaterar att inspirationen för många svenskälskande fransmän i Paris domnar bort om inte kulturinstitutet finns kvar som en förmedlare av svensk kultur i Paris. Författaren Lars Gustafsson bloggar klokt i samma ämne på larsgustafssonblog. bloggspot.com

Jag har haft kulturhuset som inspirationskälla i mer än trettio år. Som ung student på 70-talet var jag utställningsvakt när jag bodde i Paris under några år. Jag har varit stipendiat och bott och arbetat i ett av de gästrum som ställs till stipendiaternas förfogande i huset. Jag har varit på otaliga utställningar, ordnat seminarium i konferenslokalen, druckit otaliga koppar kaffe i kaféet och framförallt sett  med egna ögon hur Sverige genom sitt kulturhus visar upp en positiv Sverigebild för alla de parisare som passerar porten till Centre Culturel Suedois på Rue Payenne mitt i Marais, Paris kanske viktigaste kulturkvarter. Här förekommer föreläsningar, svenskutbildning och mycket annat.

CCS får inte läggas ner. Jag minns människor i generationen före mig som ibland talade om kulturskymning. Jag trodde aldrig jag skulle ta det ordet i min mun men nu gör jag det. Staten har en skyldighet att ta ansvar för ett lands kulturutveckling och ett ansvar att delta i byggandet av en god bild av sitt land. Kulturinstitutet gör det och mycket mer och det sker dessutom i en byggnad som staten köpte en gång av en finansminister, Gunnar Sträng. Han såg värdet av ett svenskt kulturhus i Paris. Nog måste han också ha gjort en ekonomisk kalkyl på köpet och konstaterat att det var värt pengarna. Åren har visat att han hade rätt och inget motbevisar det i dag heller.

2 comments
  • N J Roland Johansson

    En skandal i vardande.

    Har en känsla av att förslaget om att lägga ner har rent ideologisk grund. Nyliberalismen är ju mycket stark inom svensk politisk höger numera, ja t o m Centern har anammat den. (För centerns del är väl också CCS ett typiskt elitkulturprojekt.)

    Någon kalkyl om investering och utfall tror jag inte har gjorts. Utifrån den ideologiska föreställningen att det som är bra klarar sig utan stöd eller bidrag drar nyliberalerna sin enkla slutsats, ren deduktion (reduktionism m a o).

    Att regeringen för att bli vald också tvingats göra ideologisk avbön i centrala frågor som svensk arbetsrätt gör det bara så mycket viktigare för självrespekten att vara desto mer renlärig på perifera politikområden, som kulturen.

    Till sist kan man nog gissa att den vanliga motviljan mot allt franskt spelar en viss roll. “Sveriges enda kulturhus utomlands i det landet. Nej det ska vi sätta stopp för!”

    Gå med i Rädda/Sauvons/Save le Centre Culturel Suédois, CCS /Swedish Institute,Paris.

  • Maja

    Håller med föregående talare. Ideologisk grund, kulturen stryker med när det ska handla om att marknadskonkurrens.
    Någon slags motsats vore underbar; fler kulturinstitut tillsammans med konsulat/ambassader, om än så bara ett litet café med öppen scen eller ett litet utställningsrum. Så kom vi runt orättvisan i att Sverige har sitt enda kulturhus utomlands i Paris!

Leave a Reply

Your email address will not be published.