Franskt och amerikanskt

Franskt och amerikanskt 150 150 Tomas Lindbom

Har precis återvänt från två veckors resa till Kalifornien. Europa har känts långt borta men jag söker alltid efter det franska, även när jag besöker en liten coffeeshop utanför San Diego.

USA är en federation av kulturer. Den franska finns där också vid sidan om den mexikanska, den vietnamesiska eller den indiska. När Europa söker skapa en identitet kring en majoritetskultur och förmå minoriteterna att anpassa sig försöker den amerikanska hitta en gemensam värdegrund för alla.

Jag tittar en del på nyhetsprogrammen på TV. Behovet av identitet uttrycks i att “vårt land”, det vill säga USA, måste hävda sin position i världen. Hotbilder målas hela tiden upp av antidemokrater eller rena terrorister som har som ambition att skada det amerikanska samhället och amerikanarna. Den amerikanska demokratin måste försvaras av alla och den som tvekar kan riskera att bli stämplad som fosterlandsförrädare.

Jag lyssnar på vissa republikaner och blir rätt förskräckt. De driver detta synsätt så mycket längre. Amerikanism är för dem att ständigt misstänka fiender, skydda sig och gå till attack mot verkliga eller konstruerade fiender. Propagandan från dessa personer sköljer över mig varje dag. Hoten mot landets frihet är ständigt närvarande och håller alla på helspänn. Nya exempel på människor som kan hota friheten presenteras dagligen. Trots det är alla godkända amerikaner ändå amerikaner. Även hos de flesta republikaner görs ingen skillnad mellan etniska grupper förutom en extra vaksamhet riktad mot muslimer. Den federala staten i Washington ska inte få för stora resurser för att genomföra sociala reformer men landet måste istället driva en aggressiv utrikes- och rättspolitik för att skydda de goda patriotiska amerikanarna från inre och yttre fiender.

Den franska identiteten bygger på att den sekulära traditionen från 1700-talet bibehålls. (la laïcité) Kommunitarismen i amerikansk tappning fördöms men det har visat sig problematiskt eftersom nya invandrade grupper i Frankrike inte omedelbart kan uppge sina egna kulturer. Den franska staten är inte bara en överbyggnad för alla grupper i landet utan tar i praktiken ställning för dem som har bott länge i landet och för vilka upplysningstidens värderingar är självklara.

Varje del av världen har sina traditioner som är svåra att ändra på. Den franska tanken med laïcité kommer att leva vidare länge än liksom den amerikanska kommunitarismen. Som så ofta annars handlar det om samspelet mellan stat, nation och medborgarna.

1 comment
  • Raul

    ja huaaaaa jag me5ste ff6rsf6ka fe5 ner frf6n som jag vann pe5 en uttitlnong pe5 en blogg! Blir se5 nervf6s att jag inte klarar det de4rff6r att frf6na me5ste frysa och sedan ve4rmas igen och se5 ste4llas ut igen ff6r att ff6rhoppeligen gro till ve5ren!

Leave a Reply

Your email address will not be published.