Tre år av minskat förtroende för Sarkozy

Tre år av minskat förtroende för Sarkozy 150 150 Tomas Lindbom

Inför sommarledigheten funderar politiska kommentatorer över hur presidenten kunnat tappa förtroendet hos det franska folket så fullständigt. Le Nouvel Observateur räknar upp sju orsaker till de historiskt låga popularitetssiffrorna.

Krisen i Europa har varit en tuff tid för alla ledare i de stora europeiska länderna. Nicolas Sarkozy har haft det särskilt problematiskt i relationen med sina medborgare och det värsta är att krisen bara delvis kan förklara att han sjunkit i popularitet från 65 procent till 26 på tre år, det vill säga från valet i maj 2007. Frågan är om inte den första kvällen – segerfesten på lyxiga Fouquet´s på Champs Elysées – var avgörande för det som kom att bli ett historiskt ras i förtroende för honom som president. Denna kväll fick TV-tittarna se hur han omgav sig med några av de rikaste och mest berömda från näringsliv och showbiz, bland andra Johnny Halliday, i en luxuös restaurangmiljö. Direkt efter festen drog han och hustrun Cecilia till en semester på en lyxyacht utanför Malta. Presidenten som lovade att bli en ledare för alla fransmän visade sig omedelbart vara en president för ett fåtal rika.

Sarkozy hade i valrörelsen talat om en ansvarsfull politik och att det skulle löna sig för alla att arbeta. De första reformerna innebar stora skattesänkningar för de riktigt rika vilket bland annat la grunden för den stora skandalen kring Lilian Bettencourt som tack vare denna skattereform kunde omedelbart inkassera en återbäring på cirka 30 miljoner euros.

Sarkozy kom snett från början och det är förstås helt och hållet hans eget fel. Han har också skapat bilden av att han och bara han kan styra landet. Till skillnad från tidigare presidenter styr han regeringen i alla frågor och har degraderat premiärministern till att i princip bara hantera relationerna till parlamentet. Ingen minister vågar heller i dag ta några egna initiativ utan att ha fått klartecken från presidenten. Det innebär att Sarkozy också blir ansvarig för alla misstag som regeringen gör. Han kan inte skjuta undan problemen och skylla dem på någon svag minister. Det är alltid han själv som ytterst bär ansvaret för varje ogenomtänkt lagförslag och det är han som format den ordningen.

Nicolas Sarkozy är trots allt bara en människa och kan inte styra ett stort land alldeles själv. Han visar dessutom brister i förmågan att göra verklighet av sina idéer och sina utspel. Inte sällan glöms förslag bort eller så byter han ståndpunkt. I början av sin mandatperiod var miljöfrågorna viktiga. I dag är de i stort sett helt förda åt sidan. Köpkraften skulle öka, lovade han, men väldigt få reformer har genomförts för att stärka den. Det går att göra en lång lista på områden där Sarkozy lovat medborgarna förändringar men väldigt lite har infriats. Hans löfte om en modernisering av Frankrike är inte infriat.

Allt fler fransmän undrar vad som ska hända under de kommande två åren fram till nästa val. Regeringen måste ombildas i höst därför att den annars riskerar att brytas ner i sina beståndsdelar av svaga eller misslynta ministrar utan någon möjlighet att tänka och handla efter eget huvud. Sarkozy måste ta itu med sin svaga ställning i väljarkåren. Han är förvånande nog rätt passiv i sina direktkontakter med befolkningen i TV – ett klassiskt medium för presidenter när stödet från folkopinionen sviktar. Han måste föra pensionsfrågan i hamn. Den ska avgöras i parlamentet i höst. Misslyckas han med det kommer frågan på allvar ställas om han överhuvudtaget kan bli återvald som president 2012.

Hyperpresidenten Nicolas Sarkozy har krymt väsentligt under sina tre år vid makten. Frågan är om och hur han ska kunna vända trenden uppåt igen. Svaret är inte givet.

1 comment
  • Simon

    Får Sarkozy motstånd av någon inom UMP som “utstrålar någonting annat” (än vad du skrev om här uppe, “president för ett fåtal rika”) så kan det sluta hur som helst. I själva presidentvalet är jag osäker på om han löper någon egentlig risk att förlora, högern brukar i regel kamma hem nog antal röster i andra valomgången. Vänstern är som vanligt splittrad och man kan väl inte direkt påstå att PS har någon jättestark kandidat som lyser framtidstro. Nåväl, förra valet visade dock höga siffror för PS bland de unga och om trenden håller i sig så kanske vi får se någonting annat…?

Leave a Reply

Your email address will not be published.