Till kamp mot den amerikanska finanskapitalismen

Till kamp mot den amerikanska finanskapitalismen 150 150 Tomas Lindbom

Jean-Luc Mélanchon, ledaren för Front de gauche och en av kandidaterna i presidentvalet, tar täten i attacken mot kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor´s. “Det är inte invandrarna som är hotet mot Frankrike utan de utländska finansintressena”, säger han med en tydlig markering mot Nationella Fronten och Marine Le Pen. Men presidenten och högerregeringen är inne på samma linje och det gäller också Marine Le Pen som utser tre syndabockar för krisen; Sarkozy, invandrarna och det utländska finanskapitalet.

Det var en svart fredag för Nicolas Sarkozy. Under 2011 gjorde han det till en huvudfråga att han och hans regering genom en ansvarsfull politik skulle rädda AAA åt sitt land. När han insåg för några månader sedan att pensionsreformen och flera sparpaket inte skulle rädda det tredje A:et började han visserligen tala om att kreditvärderingsinstiutetens roll var överdriven. Men när beskedet kom i fredags mitt på dagen satte sig regeringen och presidenten i ett rekordlångt krismöte. Förlusten av en punkt i betyget innebar en uppenbar kris för den politiska ledningen i landet.

Presidenten tiger men premiärministern visar nu hur regeringen taktiskt ska hantera den uppkomna sitautione. Han har ifrågasatt trovärdighetn i Standard & Poor`s beslut som anklagas för att vara grundat i en politisk agenda. Frankrike har tvärtom kontroll över det ekonomiska läget, menar Fillon. Så tacklar alltså regeringen den uppkomna situationen taktiskt.

Det kan verka förvånande men det är inte uteslutet att S & P snarare kan stärka regeringen än försvaga den. Det finns dels en allmän antiamerikanism i landet som inte ska underskattas. Misstron i breda väljarlager är förmodligen stor mot beslutet. Fillons kommentar faller i god jordmån i många befolkningslager. Dessutom är behovet i befolkningen stort  att vidmakthålla bilden av Frankrike som en stormakt eller i varje fall en nation som ingen annan makt kan styra och ställa med. “Ingen har rätt att sätta betyg på oss”, lär många fransmän tänka och tycka.

Det finns också en tredje viktig faktor som styr hur befolkningen kan tänkas reagera på beslutet i fredags. Ord som kapitalism och även liberal är negativt laddade för de flesta. Fransmännen har accepterat frihandel och en viss form av globalisering men långt ifrån i den omfattning som de anglosaxiska länderna och även Skandinavien. Därför faller Le Pens radikala eurokritik i god jord. När ett amerikanskt privat företag med vinstintressen som Standard & Poor ´s sätter ett dåligt betyg på Frankrike är det nu upp till fransmännen själva att styra sitt land och utan att bry sig om omvärldens kommentarer.

Min bIld av fransmännens reaktioner är naturligtvis inte entydig. En stor del av Sarkozys väljare ser förlusten av en punkt i kreditbetyget som ett misslyckande och kommer också att lägga en del av skulden på den sittande regeringen. Det gör förstås också många som sympatiserar med extremhögern eller med vänstern.

Francois Hollande måste ändå vara försiktig i sina försök att dra politiska poäng av kreditvärderingsinstiutets beslut i fredags. Det är lätt att ge Sarkozy hela skulden för detta. En för hård kritik mot presidenten kan bli kontraproduktiv. Många fransmän kan se det som illojalt mot nationen i ett läge när situationen är kritisk och alla behöver samlas till gemensamt försvar av de franska intressena.

Vem vinner politiskt på denna händelse? Inte säkert att den främste utmanaren Francois Hollande drar det längsta strået. Vänstersocialisten Jean-Luc Mélanchon tar täten i ett fiktivt demonstrationståg mot de utländska kapitalintressena. I samma tåg – på visst behörigt avstånd – går regeringen men också Marine Le Pen. Vill Socialistpartiets kandidat Francois Hollande ensam men möjligen med några centerpolitiker luta sig mot Standard & Poor ´s i attacken mot Nicolas Sarkozy?

Leave a Reply

Your email address will not be published.