Ayrault leder en jämställd röd regering med gröna prickar

Ayrault leder en jämställd röd regering med gröna prickar 150 150 Tomas Lindbom

Francois Hollandes första regering efter maktskiftet i Frankrike är en politisk regering med en dominerande profil av moderata socialister. Premiärminister Jean-Marc Ayrault leder en regering som för första gången i landets historia är helt jämställd. Exakt sjutton av de trettiofyra ministrarna är kvinnor. Ska man vara petig går det att invända att de tyngsta ministerierna tillfallit män men denna regeringskomposition är ändå ett stort framsteg i ett land som haft så svårt att ta jämställdheten på allvar. Det är också en kompetent regering av män och kvinnor i aktiv ålder. Medelåldern ligger strax under 43 år.

Spekulationerna inför utnämningen av ministrar har varit stor. Redan i tisdags utnämnde Hollande inte oväntat Jean-Marc Ayrault till sin premiärminister. Han har varit borgmästare i Nantes i många år och samtidigt ledare för socialistgruppen i nationalförsamlingen. En före detta tysklärare men som under större delen av sitt vuxna liv ägnat sig åt politik på heltid. Står Hollande nära, både personligen och i sin politiska övertygelse.

Hollande valde en trogen vän som han kan samarbeta med framför den stora utmanaren om posten, Martine Aubry. Den senare anses svår att samarbeta med. Hennes mer utpräglade vänsterprofil var en nackdel i detta sammanhang. Resulatatet i presidentvalet pekade mot att Hollande behövde en premiärminister som står närmare mitten. De grönas presidentkandidat Eva Joly misslyckades och vänstersocialisten Jean-Luc Mélanchon drog inte tillräckligt många röster.  Inför det stundande valet till nationalförsamlingen står striden om rösterna snarare på mittfältet.

“Martine Aubry är lagspelare så länge hon får leda laget”, var kommentaren igår från en av Le Figaros journalister. Hon valde att tacka nej till alla andra ministerier sedan hon fått beskedet att hon inte fick bli premiärminister. Nu kommer hon att leda partiet som dess generalsekreterare i det stundande valet. Vad som händer därefter är skrivet i stjärnorna. Hennes ställning bland partimedlemmar och sympatisörer är större än inne i partitoppen. Hon lär få nya möjligheter att skaffa sig toppositioner i framtiden. Fransk politik är ett spel med snabba omkastningar när personer överger varandra och bildar nya allianser för att nå makten. Redan efter junivalet – om socialisterna segerar – kommer en regeringsombildning. Vem vet, kanske Aubry tänker annorlunda då och accepterar ett erbjudande om ett prestigefyllt ministerium.

Laurent Fabius blev utnämnd till utrikesminister. Han har en lång karriär bakom sig sedan han utsågs som den hittills yngsta premiärministern i femte republikens historia av Francois Mitterand 1984. Nu kröner han sin politiska bana med att sätta sig i Quai d´Orsay. Hans utnämning sänder vissa märkliga signaler eftersom han drev en nej-kampanj i folkomröstningen om Maastricht 2005. Fabius står mer till vänster i partiet och stödde Aubry mot Hollande i den andra omgången av det socialistiska primärvalet. Han får därmed symbolisera bredden mot vänster i den nya regeringen.

Pierre Moscovici har varit den kanske viktigaste kuggen i Hollandes maskineri under hela valröreselsen. Det hindrade inte att han kom i en konstig mellanställning när posterna i regeringen skulle fördelas. Först var han en av kandidaterna till premiärministerposten, därefter som utrikesminister. Det gick därefter rykten om att han skulle hamna utanför regeringen. Hollande försökte i ett läge av förhandlingarna ge honom chefsrollen i Elyséepalatset vilket han vägrade. Nu blev han till slut finansminister och kommer att få slita det lilla han har kvar av sitt hår med den usla franska ekonomin. En stor utmaning för denne högt begåvade intellektuella politiker, länge närmaste man till Dominique Strauss-Kahn.

Ny inrikesminister blir Manuel Valls. Den posten har varit central under de tio år som högern haft regeringsansvaret. Nicolas Sarkozy har innehaft den flera år innan han blev president. Senaste inrikesministern var den hårdföre Claude Guéant. Inrikesministern har det yttersta ansvaret för polisverksamheten och för den heta frågan om utvisning av invandrare. Manuel Valls är borgmästare i Evry som är en av problemförorterna utanför Paris. Han är känd som den  av socialisternas ledare som hårdast driver en repressiv linje. Samtidigt håller han en klar rågång mot den typen av överträdelser som gjorts under Sarkozys tid som president. Han kommer att ha polisens öra samtidigt som han lär undvika främst den provocerande invandrarfientliga retorik som förekommit under det senaste decenniet.

Några andra iakttagelser kring personerna i den nya regeringen: Vincent Peillon blir ny utbildningsminister och ska förverkliga Hollandes löfte om 60 000 nya lärartjänster under den kommande femårsperioden. Filosofen Alain Touraines dotter Marisol har utnämnts till socialminister. Arnaud Montebourg, bråkstaken i socialistpartiet och en av vänsterfalangens främsta företrädare, blir ny minister för att lyfta produktionen (!) i landet. Arbetsmarknadsminister blir en annan av Hollandes lojala vänner, Michel Sapin. En annan av regeringens många högutbildade ledamöter, socialisten Nicole Bricq, knep miljöministeriet framför näsan på de grönas ledare Cécile Duflot som får nöja sig med en mindre anspråksfull post. Kulturen går till en av de många yngre duktiga socialisterna, Aurelie Filipetti. Najat Vallaud-Belkacem blir jämställdhetsminister och talesperson för regeringen. Belkacem är en annan av de yngre kvinnorna som spås en lysande framtid inom politiken. Justitieminister blir Christiane Taubira som för övrigt ställde upp som presidentkandidat 2002 och då blev ett attraktivt alternativt namn för många yngre vänsterväljare.

Den nya regeringen sitter bara säkert fram till valet till nationalförsamlingen i juni. Det är en regering som ska vinna valet. Den kallas för en kämpande regering. En politisk regering. Ledamöterna är alla drivna politiker som kan ta debatterna och inspirera väljarna på torgmöten runt om i landet. De flesta av dem har också egna valkretsar att kämpa i och vinna.

Denna regering skiljer sig på några punkter från Sarkozys  regeringar. Hollandes regering består mer av representanter från statsförvaltningen och de elitskolorna (grandes écoles). Det vimlar av intellektuella och bokligt bildade personer men knappast någon från näringslivet, ingen heller med facklig bakgrund. I Sarkozys regering fanns mer balans mellan stat och näringsliv. Denna regering har också en smalare politisk bas än särskilt Sarkozys första regering som hade  en stor bredd av representanter från vänster till höger. I Hollandes regering är nästan alla socialister och med stark tyngdpunkt på partiets mitt och på dess högerflygel.

2 comments
  • Simon

    Petigt kanske, men ändå en mycket viktig poäng det där om att kvinnorna i första hand fått de “lätta” portföljerna i regeringen.
    Men frågan är varför inte Eva Joly sitter i regeringen. Två gröna personer har tagits in, men det är väl ändå Joly som med sitt arbete mot korruptionen förtjänat en plats i regeringen? Hon lär också ha varit intresserad av posten som justitieminister. Dåliga siffror i presidentvalet förvisso, men är dessa ett verkligen ett underkännande av Joly som person?

  • Tomas Lindbom

    Problemet med Eva Joly beror nog mer på inställningen inom det gröna partiet. Hon var omtvistad som kandidat redan när hon utsågs. Under en svag valrörelse sviktade stödet internt ännu mer. Det är därför rätt naturligt att hon nu inte får plats i regeringen. Cécile Duflot är den stigande stjärnan och en maktspelare av större dignitet än Joly.

Leave a Reply

Your email address will not be published.