Trygghet eller repression

Trygghet eller repression 150 150 Tomas Lindbom

Den socialistiska regeringen har i sommar genomfört samma typ av utvisning av romer ur landet som President Sarkozy och hans regering gjort regelmässigt under sina år vid makten. Historien upprepar sig och det visar hur svårt det är att vara öppen, tolerant och human i ett samhälle där misstänksamheten och konflikterna etniska grupper emellan råder. Dessutom har ett besvärligt upplopp skett  igen i en förort till staden Amiens, sju mil norr om Paris.

Francois Hollandes socialistiska regering har en annan agenda än den som leddes av Premiärminister Lionel Jospin för tio-femton år sedan. Då trodde socialisterna på sociala reformer och utbildning för att lösa de spända konflikterna mellan invandrade fransmän och franskfödda. Sommarens konflikter kring romerna och upploppet i norra förorten till Amiens visar detta på ett tydligt sätt. Borgmästaren i Amiens satt häromdagen i fransk teve och erkände öppet att han förändrats under sina år som kommunpolitiker i denna stad. Han tror i dag mer på repression än på utbildning. Den nya inrikesministern Manuel Valls, själv borgmästare i en problemfylld förort, Evry, talar ett tuffare språk. Han distanserar sig verbalt från sin företrädare, den ökände Claude Guéant, men frågan är om skillnaderna i sak är särskilt stora.

I alla händelser lär den  nya regeringen ha folkligt stöd. Det vilar i dag en känsla av hopplöshet över de etniska konflikterna och över förortsfrågorna i Frankrike. Det kommer heller inte att hända något radikalt om inte inställningen i stort till integration i landet förändrats. Det måste komma till en mental omställning bland människor. Alla måste hjälpa till i försöken att välkomna invandrarna, öppna för verkliga utbildnings- och arbetsmöjligheter för alla. Den segregerande mentaliteten måste brytas. Det räcker inte att politiker lokalt och vissa frivilliga gör insatser i varje enskilt förort. Frankrike lider av ett nationellt problem i att helt enkelt inte vara tillräckligt jämlikt.

Borgmästaren i Amiens konstaterade i samma teveprogram att inget hänt i hans stad på tjugo år. Samma frustration hos de människor som lever i den utsatta förorten, samma utanförskap och fortsatta utbrott av våld. Han och andra har säkert gjort otroliga insatser för att bryta denna situation. Men i ett land där majoriteten förespråkar fler poliser och inlåsning av människorna i deras miljöer kommer ingen förbättring till stånd.

I dag är rädslan stor hos majoriteten av fransmän. En rädsla för att konfronteras med de sociala sår som finns på samhällskroppen. En rädsla för att själv bli utsatt för våld. En rädsla som för närvarande lindras av krav på hårdare tag.

Socialistregeringen kommer inte att lyckas att förändra läget i förorterna lika lite som högern gjorde det. Frågan är bara om det bli ännu värre eller om nuvarande politik kommer att hålla problemen på samma eländiga nivå. En del av det franska folket kommer då att växa upp till en meningslös vuxentillvaro utan utbildning, utan jobb, utan mening och utan hopp.

1 comment
  • Leif Mohli

    Slutsatsen att det inte kommer hända något för att man väljer att satsa på fler poliser är väl inte omtvistad? Man kan dra en parallell till allmän säkerhetspolitik och att det krävs en grundläggande stabilitet för utveckling. Man kan ju tänka sig – även om jag inte tror det kommer hända – att polisens insats kan få det byggande krafterna i samhället att komma till sin rätt. Tror alltid det är är oerhört viktigt att staten har våldmonopol och kan upprätthålla det. MIn tolkning av “Le Zone” är väl att det stadiet sen länge är passerat….

Leave a Reply

Your email address will not be published.