Sarkozy ligger lågt – men är inte borta från politiken

Sarkozy ligger lågt – men är inte borta från politiken 150 150 Tomas Lindbom

Nicolas Sarkozy börjar få sitt eftermäle. Redan månaderna efter hans valförlust är de politiska analytikerna i Frankrike i full färd med att skissa på historieskrivningen över femte republikens sjätte president. Samtidigt görs också profetiska uttalanden om hans framtid. Själv håller han sig i bakgrunden och har mest haft semester.

I dagarna kungjorde Jean-Francois Copé att han ställer upp som kandidat till ordförandeskapet i UMP, den gruppering av gaullister, centerpolitiker och kristna som suttit i majoritet i Frankrike under större delen av 2000-talet. Han kommer då tävla om makten med förre premiärministern Francois Fillon. Fler kan komma att anmäla sin kandidatur, bland annat förre utrikesministern Alain Juppé. Frågan är vilken roll Sarkozy spelar i denna kamp om makten i partiet efter hans valförlust.

Många bland UMP:s partiaktiva saknar Sarkozy. Han stöddes in i det sista i våras av de flesta högerväljare. Kritiken mot honom kom främst från vänstern och från Nationella fronten. Visst stördes också en del av hans egna väljare på hans oortodoxa presidentskap. Han var för yvig, trodde han skulle klara alla politiska uppgifter själv. Han var för vissa konservativa väljare helt enkelt inte tillräckligt värdig som president. En del av centerväljarna stördes också över hans aggressiva ton mot invandrare och unga småbrottslingar. Men Hollandes valseger var ändå måttligt stor och mot slutet av valkampanjen knappade Sarkozy in på socialistkandidatens försprång. Ingen vet i vilken riktning valet hade gått om valrörelsen sträckt sig ännu ett par veckor.

Sarkozy har inte stängt några dörrar för framtiden. Han vet att han inte ska visa upp sig nu, inte göra några uttalanden utan sitta lugnt i båten och avvakta utvecklingen inom partiet och inom folkopinionen. Copé och Fillon är båda livrädda att han ska komma tillbaka. De vill förstås ha all makt och de vet att de förre presidenten har en oerhört karisma och en oerhörd vilja om han skulle bestämma sig för att kandidera igen som presidentkandidat 2017. Det är inte omöjligt att han skulle få partiet med sig

Nu är det val till ordförandeskapet i UMP i november. Sarkozy kommer inte att kandidera. Det vore att bränna sina skepp. Han vet att han bör avvakta. Han vet att folkopinonen kommer att vända sig mot Hollande. Läget i landet är för kritiskt för att en sittande president kan förbli populär. Han vet att det franska folket kommer att i allt högre utsträckning döma Hollande för att vara för försiktig. Han vann valet på att vara den normale presidenten. Hans framtoning är närmast nordisk. Lite försiktig, reflekterande. När han yttrar sig i en fråga är det efter det att en kommission analyserat den. Motsatsen till Sarkozy som alltid reagerar spontant och känslomässigt. Den franska opinionen pendlar mellan att föredra klokskap och spontanitet. Varför skulle inte landet vara öppet för en återgång till en president 2017 som handlar först och tänker sedan. Om han dessutom är förförisk och besitter erfarenhet av att vara landets ledare.

Jean-Francois Copé säger nu att han vårdar Sarkozys arv. Copé vill rida på den våg som han tror växer inom UMP; nostalgin kring Sarkozy. Men Copé är förstås mycket angelägen om att det är han som får styra bilden av vad som är arvet efter den förre presidenten. Han vill absolut inte att denne man blir levande igen och på allvar börjar blanda sig i den politiska leken.

Vi får inte veta vad Sarkozy tänker och vill förrän tidigast om några år. Men så mycket står klart. Han börjar redan ha tråkigt och känner redan abstinens efter alla sina år som dominerande politiker. Han kommer inte att nöja sig med att återgå till sin advokatverksamhet. Han skulle kunna nappa på en internationell post. Men inget hindrar att en sådan post blir ett lämpligt avstamp för en ny inrikespolitisk karriär. Och en avsutten president har bara en post att sträva efter. Inte premiärminister eller utrikesminister. Det är bara presidentskapet som är värdigt en gammal president.

Leave a Reply

Your email address will not be published.