Fransmännen är mest missnöjda

Fransmännen är mest missnöjda 150 150 Tomas Lindbom

Frankrike verkar gräva sin egen grav i sin svårmodiga hållning till sitt eget land. En ny internationell undersökning från Gallup visar att det franska folket är mest missnöjt av 51 länder i världen. Det är ingen gräns på klagan i den gamla stormakten. Visst är det ett land i nedgång men det finns också en hel del att glädjas åt om man är fransmän. Och framförallt mycket att göra för att vända utvecklingen åt rätt håll.

“Om inte Frankrike vinner alla medaljer i de olympiska spelen och inte tilldelas alla nobelpris är landet värdelöst i fransmännens ögon”, säger sociologen Francois Dubet i Le Monde som lyfter upp Gallupundersökningen som förstasidesnyhet i veckan. Frankrike ska vara nummer ett i världen. Så ser självbilden ut. Därav följer en märklig ovilja att samspela med andra nationer i ett globalt spel.

Frankrike hyllar staten men staten kan inte leverera den utveckling och den välfärd som krävs för att landet ska hänga med i utvecklingen. Den franska opinionen vill till stora delar bygga murar mot andra länder för att skydda sin egen industri och inser inte att detta innebär isolering och stagnation.

Undersökningen visar vilken övertro som fransmännen har på politiken som en frälsare av ekonomisk utveckling. Jag  träffar en företagsledare på en fest som lägger all skuld på näringslivets tröghet på politikerna. Men politiska beslut speglar franska väljarkårens värderingar. Fransmän förväntar sig att presidenten löser i stort sett alla problem. Politiken ska sätta lönerna, skydda jobben också i den privata sektorn, skapa tullmurar mot import och leverera ökat välstånd. Samtidigt ska ingen av de sociala förmåner som byggts upp med delvis lånade pengar under ett halvt sekel naggas i kanten.

Det franska folket ser att andra länder i dag är starkare och livskraftigare. Denna insikt blir som ett dråpslag mot den narcissistiska självbild som är en del av den franska identiteten. Det gör ont för många att inse att grannar i Europa men också länder på andra kontinenter för länge sedan har distanserat Frankrike till en plats i kön. Politikerna vågar inte utmana den bilden. Francois Hollande stryker väljarkåren medhårs med floskler om att Frankrike är ett mäktigt land och att omvärlden lyssnar på Frankrike. Han hade inte kunnat bli president om han talat sanning om landets allt svagare ställning internationellt. För det franska folket är fortfarande landets centrala politiska ledning och dess president den fadersfigur som ska ge löften om trygghet och framgång. Om inte Hollande slår dunster i ögonen på väljarna finns det alltid andra ledare som är beredda att på ett ännu mer populistiskt sätt förföra dem.

Fransmännen är alltså på samma gång övertygade om att deras land borde vara nummer ett i världen och smärtsamt medvetna om att de halkar efter i snabb takt. I spänningen mellan normen av att vara bäst och insikten om att vara i en snabb utförslöpa skapas denna missmodighet och grälsjuka. Ur denna spänning skapas ingen revanschlusta. Istället klagar människor och skyller på – politikerna. Politikerna ger –  för att bli omvalda – nya löften om lägre arbetslöshet, ökad köpkraft och bättre välfärd men utan att genomföra de smärtsamma reformer som krävs för att nå dessa mål.

Frankrike behöver  modigare  politiker som talar öppet om läget i landet och genomför radikala reformer på en rad områden.  Men politikerna kan inte agera utan samspel med sina medborgare. Hetsen mot invandringen är ingen lösning på Frankrikes kris. Medborgarna måste i större utsträckning visa att de stöder ledare som berättar sanningen om läget i landets ekonomi och förvaltning. Medborgarna måste i större utsträckning bidra genom att bejaka reformer som effektiviserar förvaltningen på statlig och regional nivå och ger människor förutsättningar för att utbilda sig och skapa företag. Det smärtar att förnya ett konservativt lands strukturer men denna omvandling måste ske i samverkan mellan politiker och medborgare. Misstron mot framtiden måste avta hos fler fransmän för att missnöjet på sikt ska bli lägre.

Leave a Reply

Your email address will not be published.