Marine Le Pen inför kommunalvalen

Marine Le Pen inför kommunalvalen 150 150 Tomas Lindbom

Söndagarna den 23 och 30 mars röstar fransmännen i de lokala valen. Städer och byar, totalt 36 000 kommuner, runt om i landet ska få nya borgmästare och nya kommunstyrelser. Nationella fronten finns knappast i styrelserna (85 av totalt 519 000 ledamöter) och har bara lyckats besätta 5 av alla borgmästarposter i landet. Många bedömare tror dock att siffrorna kommer att se bättre ut efter årets kommunalval.

Nationella fronten har svårt att besätta poster i alla politiska församlingar i Frankrike – lokala såväl som nationella – av två skäl. Först och främst missgynnas partiet av principen med majoritetsval. De två starkaste kandidaterna gör upp i en andra valomgång om inte en kandidat tar mer än hälften av  rösterna i den första valomgången. För det andra har de andra partierna i allmänhet blockerat FN genom att samverka sinsemellan. Det talas om en republikansk front mot FN.

Det ljusnar trots allt för FN av flera skäl. Den republikanska fronten luckras upp alltmer. En stor del av högerkartellen UMP vill inte längre se socialistpartiet som ett bättre andrahandsalternativ än FN. Det är till och med möjligt att tänka sig att UMP i vissa kommuner kan tänka sig att samverka med FN eller det som kallas Rassemblement Bleu Marine, det vill säga en partipolitiskt mer öppen samling för att stödja Marine Le Pen.

Högervindarna blåser också starkt i Frankrike. Det är stor skillnad på väljarnas inställning till FN i dag jämfört med 1990-talet. Ett första uppvaknande kom 2002 när Jean-Marie Le Pen tog sig till den andra valomgången i presidentvalet och förpassade socialisternas kandidat till en neslig tredje plats. Därefter har siffrorna för partiet stärkts, särskilt sedan Marine Le Pen blev partiledare i januari 2011. Hon har lyckats övertyga många fransmän om att hennes parti är en del av republikens respektabla partier som alla försvarar de grundvärderingar som landet bekänner sig till; främst demokrati, nationellt oberoende och sekularism

Ingen blir förvånad om FN lyckas besätta fler borgmästarposter i södra Frankrike nu i mars. Ingen blir förvånad om det på sina håll skapas allianser mellan vissa politiker från UMP och från FN.

Samtidigt står det klart att Marine Le Pen lägger mycket krut på att nagla fast UMP som en motståndare, nästan lika avskydd som socialistpartiet. Häromdagen talade hon i departementet Var i Provence. Hon konstaterade då att Sarkozy har svikit alla löften om en ännu restriktivare invandringspolitik. Hon älskar att tala om UMPS som en koalition av UMP och PS. Hon ställer folket (som stöds av hennes parti) mot etablissemanget (som alltså enligt henne företräds av UMP och PS). I vissa kommuner i södra Frankrike står också kampen i första hand mellan UMP och FN. Vänstern är helt enkelt för svag för att kunna konkurrera om en borgmästarplats.

Franska folket blir försiktigt alltmer positiv till FN och Marine Le Pen. I den senaste mätningen säger 34 procent av de franska väljarna att de stöder de idéer som förs fram av FN. När Marine Le Pen tog över ledarskapet i sitt parti  för tre år sedan var motsvarande siffra 22 procent. Dock anser fortfarande 59 procent att deras idéer står i direkt strid med FN:s. Det finns alltså ett tydligt för och emot. Frågan är om delar av denna majoritet påverkas i riktning högerut under de närmaste åren. Då kan Marine Le Pen på allvar göra anspråk på att vara ett av två huvudalternativ i fransk politik.

Det finns i den senaste undersökningen flera tecken som  tyder på att den franska opinionen nu ser henne som en person “som representerar en patriotisk höger som samlar människor kring traditionella värden” i högre grad än som “en person med extrema och främlingsfientliga åsikter”. En majoritet av fransmännen menar att hon förstår deras problem. Hela 40 procent menar också att hon bidrar med nya lösningar på problemen.

Det är ingen tvekan om att politikern Marine Le Pen stärker sin ställning i folkopinionen. Inget hittills tyder på annat än att hon ökar i popularitet hos vissa, flyttar fram sina positioner och gör färre till definitiva motståndare av hennes idéer. Kommunalvalen blir en test på hennes styrka men knappast avgörande. Hon och partiet räknar förmodligen själv bara med blygsamma framsteg. Det blir mer intressant hur det går i Europavalet i maj då Frankrike röstar enligt samma proportionella valsystem som i övriga Europa. Efter det valet kan vi göra en bättre bedömning av partiets ställning i landet. Allt handlar till slut om president- och parlamentsvalet 2017.

Leave a Reply

Your email address will not be published.