Lämna landet!

Lämna landet! 150 150 Tomas Lindbom

Jag steg på pendeltåget vid flygplatsen Charles de Gaulle norr om Paris för att ta mig in till stan. Slog mig ner mittemot ett äldre franskt par som kommit med samma plan från Stockholm. Vi började prata. ”Vår dotter bor sedan två månader i Stockholm med sin man och två små barn. Hon fick möjlighet till  utlandstjänst och han hade nyligen förlorat sitt jobb. Han har redan fått nytt jobb i Stockholm. Barnen verkar ha det bra i förskolan. Vår dotter har det mindre stressigt och mer tid för familjen på kvällarna.”

Så lät det och till slut sa mannen: ”Jag är rädd för att de aldrig återvänder till Frankrike.” Och nästa reflektion: ”Skulle jag vara fyrtio år yngre skulle jag också ha lämnat landet.”

Det är något tragiskt över människors känsla av nedgång och fall över sitt en gång så stolta Frankrike. Människor klagar och klagar mer systematiskt än förr. Mannen mittemot mig, förmodligen närmare 75 år, menade att människors missmod började redan i mitten av 70-talet. Ett halvt sekel utan framtidstro och en negativism som bara fördjupas för varje år.

Samtidigt som detta missmod sprider sig till alltfler samhällsklasser finns inte viljan att våga förändra. ”Det är rädslan”, sa det äldre paret i pendeltåget. ”Folk är rädda och väljer att försvara det som uppnåtts istället för att våga ta nya utmaningar.”

Varje politiker lovar ett annat och framgångsrikare Frankrike med sin politik. Ingen tror längre på dessa löften. Förmodligen gör inte politikerna själva det. Alla spelar sina roller och kan inte ta sig ur dem för att faktiskt säga ärligt hur illa det är och framförallt hur svårt det är att genomföra fungerande förändringar. Det finns inga recept och de få radikala förslag som läggs av regering och opposition skrämmer tillräckligt många väljare och leder till så stora demonstrationer att försöken avstannar.

En väg fungerar. Möta rädslan med mer statligt våld. Fler poliser, nya och större fängelser, nya lagar som hindrar muslimer att klä sig som de vill. Aggressivt tal om att Frankrike befinner sig i krig mot terrorismen och att regeringen måste tänja på folkrättens principer för den goda sakens skull; att jaga människor som hotar det franska folket. Sådant ger röster i val. Just nu pågår primärvalen hos Les Républicains, det vill säga högern. Sex av sju kandidater bjuder över varandra i förslag om mer repression. Den sjunde, enda kvinnan, har en mer återhållsam linje. Men hon, Nathalie Kosciusko-Morizet, har ingen chans att bli vald till högerns presidentkandidat.

Rädslan övervinns inte med mer repression. Repression göder motstånd från dem som skulle straffas och ökar spänningen än mer. Under tiden tappar människor, inte minst de unga, tron på att Frankrike är ett gott samhälle. Till slut framstår landet mer som en skådeplats för konflikter och våld. Vem vill stanna kvar i ett sådant land om chansen finns att flytta någon annanstans.

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.