De franska affärerna ökar Le Pens segerchanser

De franska affärerna ökar Le Pens segerchanser 150 150 Tomas Lindbom

Fem kandidater kan komma ifråga för att gå till den andra valomgången i det franska presidentvalet. Tre av dem hotas av pågående affärer.  För en av dem, Francois Fillon, tyder det mesta på att den kommer att fälla honom. För Marine Le Pens del ser det ljusare ut.

Emmanuel Macron misstänks för att ha utnyttjat pengar och sin ställning som ekonomiminister i arbetet att bygga sin rörelse En Marche! (På väg!). Denna affär har ännu inte hotat Macron märkbart. Kanske för att den är mindre iögonenfallande än de andra två. Macron tar skydd bakom kandidater som är i större blåsväder.

Marine Le Pen undersöks av EU:s ledning i Bryssel för att ha utnyttjat pengar från den europeiska unionen för att bekosta lön för en assistent men att denna i huvudsak arbetat för Nationella fronten i Frankrike. Marine Le Pen slår ifrån sig och menar att anklagelserna inte har juridisk grund utan riktas mot henne av politiska motståndare som ogillar hennes och hennes partikamraters politik.

Den stora uppmärksamheten riktas mot Republikanernas kandidat Francois Fillon som anklagas för att ha betalat ut löner till sin hustru och två av sina barn för anställningar som varit fiktiva. Även han menar att anklagelserna är orimliga och att det ligger politiska motiv bakom. Precis som Marine Le Pen riktar han kritiken mot vänstern.

Det är sorgligt att åse denna serie av affärer som präglar det franska politiska livet och som särskilt aktualiseras i valtider. Varje affär är tillräckligt allvarlig för att i många länder leda till att politikern i fråga tvingas avsäga sig sin kandidatur eller avgå från något uppdrag. I Frankrike pågår dessa affärer utan att i de flesta fall leda till rättsliga åtgärder. Många gånger beror det på att lagarna är skrivna så att det finns kryphål. I fallet med Fillons anställning av fru och barn är det tillåtet att som ledamot i parlamentet anställa nära släktingar. Det ställs inte heller precisa krav på vad assistenterna ska ha för bakgrund och vilka arbetsuppgifter de ska fullgöra. Det är dessutom ledamoten som står som arbetsgivare för sin hustru eller sina barn och går i god för att allt sker korrekt inför staten  som betalar ut ersättningarna.

Francois Fillon räknar med att kunna rida ut stormen. Han tror att media slutar gräva i frågan och slutar skriva om affären när inget händer juridiskt. Så är också ofta fallet i gamla affärer som rullat upp under senare år. Han hoppas och tror också att den konservativa väljarkåren som stöder honom misstror media och åklagare mer än honom som politiker.

Nu verkar han ha fel. Affären har pågått i tio dagar och det kommer ständigt nya uppgifter. En del av hans partivänner är inte lojala mot honom. Antingen pressas de av väljare i sina valkretsar (det är trots allt val till nationalförsamlingen i juni) eller tror de inte längre att han kan vinna presidentvalet. Faktum är också att väljarstödet för Fillon minskar dag för dag. Igår kom uppgifter om att han har stöd av 18,5 procent av väljarna mot 20 procent dagen före och 25 procent dagarna innan affären blev känd. Samtidigt ligger Macron still i mätningarna, strax över 20 och Marine Le Pen på cirka 25 procent. Francois Fillon blir alltmer ett sänke för sitt parti som räknat med att få se sin kandidat som nästa president. Nu ligger han på tredje plats i mätningarna och kommer i så fall inte till den andra och avgörande valomgången den 7 maj.

Under den kommande veckan lär vi få mer klarhet i läget när nu också valrörelsen startar på allvar. I helgen har Marine Le Pen upptaktsmöte i Lyon och där finns också Emmanuel Macron för ett annat möte. Marine Le Pen sa häromdagen i en presskonferens att hon nu kandiderar som person och är tydlig med det. Hon vill vinna presidentvalet genom att inte alltför hårt kopplas till Nationella fronten. Tvärtom kommer hon, enligt vad hon lovar, presentera namn på personer som ska omge henne i valrörelsen och som kommer från andra politiska riktningar, vänster som höger, men som står bakom hennes så kallade patriotiska politik.

Republikanernas kris, med Fillon eller med någon annan kandidat, ökar Marine Le Pens chanser.Hennes favoritmotståndare är Emmanuel Macron som nu stiger fram som rimlig första motkandidat till henne. Denne representerar allt som hon motsätter sig. Öppenhet mot Europa, företagsvänlig, generösare i frågor som rör invandring och flyktingar liksom i attityden till andra kulturer och religioner. Hon kan samla många fransmän i kampen mot den socialliberala och delvis kulturradikala hållning som Macron representerar.

Nu är läget sådant i Frankrike att jag bedömer att Marine Le Pen har en chans att vinna presidentvalet. Det fortfarande inte sannolikt men en mer rimlig möjlighet. Hon är sedan länge den politiker som majoriteten inom arbetarklassen stöder. Hon kan slippa en stark högerkandidat som tar röster från henne genom att tävla om hårda tag mot invandring och terrorism. Hon får allt utrymme att attackera en motståndare som är mer liberal och som säkert provocerar stora delar av det konservativa Frankrike, både i de arbetande klasserna och i delar av den övre medelklassen. Affären kring Francois Fillon kan få långtgående konsekvenser för hur presidentvalet slutar.

3 comments
  • Mats Erikson

    Intressant. Men du tror inte att Macron skulle ha större chans än Fillon att få vänsterväljarnas röster om han hamnar i en slutomgång mot Le Pen, och samtidigt vinna borgerliga mittenröster? Frågan är om socialistpartiets väljare skulle göra för Fillon vad de gjorde för Chirac 2001. Fillon har ju ändå, delvis orättvist vad jag förstår, beskrivits som Frankrikes Thatcher? Kan bli svårt, särskilt i ett läge där Le Pen använder vänsterretorik. Eller?

  • Tyrgils Saxlund

    Det har de sista dagarna blivit tydligt att angreppet på Fillon var välregisserat och inspirerat från regeringshåll. Olagligheten i det han gjorde har också försvunnit i angreppen, så det som kvarstår är den eventuella olämpligheten i det hela. Man skall dessutom komma ihåg att även franska media är vänstervinklade och därigenom lika notoriskt opålitliga som t ex de svenska.

  • Tomas Lindbom

    Hej Tyrgils!
    Du ansluter dig till den linje som högern i Frankrike driver och den är minst lika partisk som någon annan linje. Det är bara att konstatera att den franska vänstern varit relativt tyst och inte använt affären till att plocka politiska poäng. Det finns skäl att tro att det har läckt i finansdepartementet och då kan man visst säga att det är regeringen eller vänstern men ingen vet vem som läckt. Det kan ha varit tjänstemän likaväl som politiker.
    Läckor kommer för det mesta från politiska motståndare. Men att göra detta till ett planlagt arbete från regeringen lär du inte ha några som helst bevis för. Om du inte har grävt själv i affären och det tror jag knappast
    Vänstervridningen i media är en fråga som högern engagerat sig i sedan 60-talet och känns mer än överspelad som idé. Jag uttalar mig om mina erfarenheter att lyssna igenom timmar och dagar och veckor av politiska samtal på fransk tv. En av mina källor är C´est dans l´air på France 5. Där är oftast två till tre av fyra journalister höger eller center. Det är sällsynt med vänsterjournalister som t ex står längre ut till vänster än Le Monde.
    Om betraktaren själv står långt till höger och är konservativ blir förstås begreppet vänster något som gäller de flesta. Men ditt inlägg här är snarare polemiskt än neutralt för att ta ett exempel

Leave a Reply

Your email address will not be published.