Våldet på reträtt i Paris

Våldet på reträtt i Paris 150 150 Tomas Lindbom

Det var ingen lugn lördag heller den 7 december i Paris. Oroligheterna spreds till olika platser i stan istället för att koncentreras till Champs Elysées. Däremot hade polisen helt andra muskler. Åttatusen poliser, dubbelt så många i Paris jämfört med förra lördagen, och totalt 89 000 i hela Frankrike. Och det gick att driva tillbaka våldsverkarna som istället var färre. Staten vann trots allt mot upprorsmännen denna lördag i Paris. Det stod samtidigt klart att de gula västarna runt om i landet segrade med blommor och i huvudsak fredliga demonstrationer och aktioner. Denna nya rörelse visade sin positiva sida i städer som Marseille, Nice och en rad småstäder. Kraven var lika många som tidigare men våldet hade vikit undan.

Oron för ytterligare eskalering denna lördag var stor. Det fanns all anledning till oro. Ingen visste hur många våldsverkare som planerade att ta sig till Paris. Ingen visste heller hur polisens plan såg ut. Det visade sig att polisens strategi var effektiv. Med fler mobila enheter kunde den röra sig mellan de platser där aktivister byggde barrikader eller satte eld på bilar. På eftermiddagen steg temperaturen vid de stora boulevarderna kring det kända varuhuset Galerie Lafayette och bort mot norra Marais  till Place de la République. Då satte polisen in sina egna pansarvagnar som rullade uppför Boulevard Sébastopol och tillsammans med ridande poliser skrämde de slag till och med på black bocs och de vänster- och högerextrema våldselementen. Det var en uppvisning i poliseffektivitet och gerillakrigföring i storstad. Ett mindre antal skadade men inga döda heller denna lördag. Regeringen tillsammans med polisledningen visade sig till slut kunna garantera säkerheten i huvudstaden. Den fick också hjälp av den stora majoriteten av de gula västarna.

Utgången av dagens demonstrationer öppnar nu för samtal. Presidenten och regeringen står fortfarande inför en mycket svår uppgift. Kraven från medborgarna om en annan politik är uppenbar. Macron kommer inte att kunna driva sin egen politik som han hoppats på tidigare. Han kommer att tvingas till än fler eftergifter. Förutom hål i budgeten som redan är ett faktum genom indragna skattehöjningar, minskad turism och andra problem till följd av konflikten kommer han att tvingas gå med på en reformpolitik som leder till ökad skuldsättning.

Macron gjorde det ödesdigra misstaget att först driva igenom reformer för att stimulera företag och kapitalägare innan han tänkte ta itu med de sociala reformerna. Det var logiskt tänkt men tålamodet hos de miljoner medborgare som sett sin vardagsekonomi försämras i decennier ville inte vänta. Fransmän tänker inte kapitalistiskt. De tror inte att direktörer och kapitalister bidrar till att ge låginkomsttagare mer pengar i plånboken genom att först dra fördel av lägre skatter och avgifter. Ett land som fortfarande tänker merkantilistiskt med rötter i 1600- och 1700-talen tror dessutom inte att en tidigare bankdirektör är rätt man att leda landet.

Dessa veckor har varit oroliga ur ett säkerhetsperspektiv. Det är möjligt att vi nu ser slutet på de rent fysiska oroligheterna. Däremot är det lite som pekar mot en återgång till läget i Frankrike före de gula västarnas inträde på den politiska scenen. Inget är längre som förut. Vad som händer är svårare att förutse. Det blir det anledning att återkomma till i kommande blogginlägg då jag ska försöka följa de politiska turerna i landet under slutet av detta år och främst under 2019.

Leave a Reply

Your email address will not be published.