Uteserveringarna ökar trycket för en bättre miljö i Paris

Uteserveringarna ökar trycket för en bättre miljö i Paris 150 150 Tomas Lindbom

Café de Flore på Boulevard Saint-Germain verkar inte vara som förr. Jag har träff där en eftermiddag och känner inte igen mig. Jovisst är interiören som förr. Kyparna, alla manliga, glider också som tidigare runt i sin svarta kostymering med långa vita förkläden. Det är uteserveringen som tagit så mycket större plats. Den har spritt sig en bra bit bort på gatan, till och med framför bokhandeln L´Ecume des Pages. Och det behövs uppenbarligen. Kaféet har också ordnat med en kö på trottoaren med rep på båda sidorna. Här får vi stå om vi vill ha bord och det gör vi. Solen skiner, det är en ljuvlig parisisk sensommardag i september. Folk törstar efter att umgås med varandra på kafé efter pandemin och alla vill sitta utomhus. Det är inte svårt att få bord inne i kafélokalen däremot.

Det är inte så konstigt att parisarna reagerar så här efter att ha genomlidit ett år i ofta trånga och mörka lägenheter. Kaféägarna hittar alla möjliga sätt att tillfredsställa behoven. Inte bara på trottoarer utan också på gatorna. Det byggs skyddande träväggar för att inte kafégästerna ska bli direkt påkörda av bilisterna som far fram alldeles intill dem. Sensommaren håller i sig under september och säkert ett antal dagar också i oktober.

Staden Paris har i första vändan inte reglerat och inte heller tagit ut extra hyra för denna utvidgning av uteplatser på kaféer och restauranger men så kommer att ske snart. Frågan är vad som händer när höstvindarna börjar vina och temperaturen sjunker. Paris kan vara en ganska bister stad vädermässigt åtminstone under fyra till fem månader om året.

Denna utesittarrevolution som Paris upplever i sommar passar bra för borgmästaren Anne Hidalgo som nu kandiderar som president i Frankrike. Hennes stora fråga under åren som ansvarig för politiken i huvudstaden har varit att göra den grönare. På hennes program står att minska antalet parkeringsplatser för bilar på gatorna med hälften. Det betyder 70 000 färre platser . Istället ska trottoarerna breddas och gatorna förses med fler träd och växter.

Alla gillar inte det. För många parisare är bilen central. Det är fortskaffningsmedlet för att ta sig från hemmet i förorten till arbetet i stan och inte minst för många att skjutsa barn och gamla och sig själva mellan olika aktiviteter inne i stan. Det är inte enkelt för en politiker att förändra livsmönster i en handvändning. Raseriet mot Anne Hidalgo är utbrett hos en stor del av innerstadsbefolkningen.

Än så länge finns parisarnas eufori för utekaféerna kvar och ingen klagar på att de tränger ut en och annan bil. Vi får se hur det ser ut nästa sommar!

Leave a Reply

Your email address will not be published.