Politisk kris – och social

• mars 18, 2023
• Tomas Lindbom
• no comments

Jag kryssar mellan trottoarerna i Paris. Ibland måste jag gå ut i gatan. Sopbergen växer och blockerar alltmer av promenadvägarna. Det luktar inte heller gott. Jag har i alla fall inte sett några råttor än men det beror nog på att jag låter bli att titta.

Livet i Paris dessa dagar kretsar rent konkret om sopor, demonstrationer och ett och annat bråk mellan poliser och demonstranter. Tårgasen sprids in i leden av upprörda människor som på Place de la Concorde på kvällen och natten efter det att premiärminister Elisabeth Borne på torsdagseftermiddagen meddelat att regeringen använder sig av paragrafen 49:3 för att utan votering driva igenom lagförslaget om pensionerna.

Nu står Frankrike inför en fördjupad politisk kris. Det blir alltmer uppenbart att regeringen med sina stödpartier och en del av det republikanska partiet (den moderata högern) vill försvara den nuvarande konstitutionen med rätten att använda sig av 49:3. De står också bakom en politik med vilken de nu vill höja pensionsåldern för att förhoppningsvis kunna minska underskottet i budgeten och rent allmänt öka möjligheter för medborgarna att ta mer privata initiativ. Helt enkelt stöder de en mer liberal politik.

En majoritet av fransmännen sätter nu ner foten i pensionsfrågan men allt fler ställer sig också frågan om den femte republikens konstitution i dag svarar mot medborgarnas rättigheter. Den tillkom 1958 när Frankrike haft en konstitution med parlamentarism och svaga regeringar som byttes ut var sjätte månad. En president med stark makt blev lösningen då. General de Gaulle utnyttjade sin makt till att bland annat driva igenom befrielsen av Algeriet. Nu befinner vi oss under året 2023 och en stor del av vänstern kräver en återgång till starkare makt för parlamentet och de mest radikala talar om att den politiska, parlamentariska demokratin måste samverka med en folkets demokrati som den uttrycks i gatans opinion.

Den sociala krisen växer. Motståndet mot den politiska makten som den manifesteras av president Macron är påtagligt närvarande. Macron har inte heller gjort det lättare för sig i sin relation till majoriteten fransmän när han valde att använda 49:3. Det var visserligen hundrade gången under femte republikens sextiofemåriga historia men den här gången har den väckt så mycket mer ilska. Den kom i ett läge när regeringen var i underläge inte bara i själva parlamentet utan i hela samhället. Då har Macrons beslut setts än mer som ett hån mot folkviljan.

Det sägs av journalister med insyn i spelet bakom kulisserna att premiärminister Elisabeth Borne  velat undvika att utnyttja nödparagrafen. Hon ville gå till omröstning i förhoppning om att få en majoritet för förslaget. Men Macron bestämmer och han bestämde att 49:3 skulle användas. Under buanden höll hon sitt tal i nationalförsamlingen. Först avbröts sessionen några minuter men när Borne började tala igen sjöng vänstern marseljäsen och det var enligt journalister på plats på åhörarläktaren helt omöjligt att höra vad hon sa. Hennes tal gick däremot fram i tv genom mikrofonerna. Närvarande journalister berättade också om den hatiska stämning som rådde i plenisalen under eftermiddagen. ”Vi har aldrig sett något liknande”, sa två journalister i ett tv-program.