Efter semestern… allt blir politik igen

Efter semestern… allt blir politik igen 150 150 Tomas Lindbom

Fransmännen är sannolikt världens mest politiserade folk. Intresset för allt som rör makten i Paris, de politiska debatterna och enskilda sakfrågor som president, regering och opposition lägger på bordet väcker stort intresse. Dessutom finns politiken i form av demonstrationer och strejker, ibland våldsamma. Så har det varit åtminstone sedan den franska revolutionens dagar. Det var så senast i juni månad. Inget motsäger att politik blir en stor angelägenhet för de flesta fransmän också under det kommande året.

Ännu råder relativ stiltje. Augusti är av hävd fransmännens semestermånad framför juli. Presidenten har tagit några veckors semester och befunnit sig på presidenters sommarresidens i Brégançon, mellan Saint Tropez och Toulon vid Medelhavets kust. Och semester är viktigt, inte minst för vanliga yrkesarbetande fransmän. Lika envetet som de slår vakt om rätten till en god pension redan vid relativt låg ålder är semestern central. Den som kan reser bort, gärna till kuststäder. Sol och bad under minst fyra veckor ses som nödvändiga för att orka med det tempo som gäller för de flesta under årets övriga månader. De politiska debatterna är inte heller lika heta mellan släktingar och vänner när temperaturen i luften ofta stiger över 30 grader. Och vem orkar demonstrera eller har anledning att strejka när livet kretsar kring badstränder och goda måltider i hus och på restauranger.

Snart är denna sommar över. För övrigt har den inte varit en av de hetaste rent temperaturmässigt. Först under de senaste veckorna har termometern visat på så höga temperaturer att de mer luttrade franska metereologerna börjat tala om värmebölja.

President Emmanuel Macron är i färd med att samla sin regering för ett nytt arbetsår. Som sagt, allt tyder på att den politiska temperaturen stiger när luften blir svalare. Sannolikt kommer snart en ny regeringsombildning. Premiärminister Elisabeth Borne sitter löst. Den sociala krisen lär få nya uttryck i strejker och olika former av upplopp. Vänstern är splittrad. Högern är svag. Macron lär få allt svårare att med auktoritet leda sin rörelsen och landet med tanke på att han inte kan väljas om på nytt för en tredje mandatperiod. Endast Marine Le Pen kan riktigt se framtiden an med tillförsikt. I juni nästa år sker val till EU-parlamentet. Det blir en viktig händelse på vägen mot nästa presidentval och val till nationalförsamlingen som inträffar 2027.

Välkomna alla läsare av denna blogg till att följa ett nytt spännande politiskt år i Frankrike!

Leave a Reply

Your email address will not be published.