Ett laddat politiskt år till ända

• juli 11, 2023
• Tomas Lindbom
• no comments

Om några dagar firar fransmännen åter sin nationaldag. Den fjortonde juli är ett begrepp liksom den franska nationalsången. Den samlar nationen och ger bilden av republikansk enhet och tro på de universella värdena. Fransmännen ser gärna att deras identitet har enhetliga drag som också borde kunna spridas till andra länder. Ett folk och en nation som bärs av upplysningstidens progressiva idéer och tron på att också vid vissa tillfällen ha rätten att göra revolution. Det gällde 1789 när det kungliga enväldet  och l´ancien régime vältes över ända under parollerna frihet, jämlikhet och broderskap. Och denna stora revolution följdes av flera mindre. Vänsterpartiets, La France Insoumise, ledare Jean-Luc Mélenchon är revolutionär och republikan i modern tappning.

Frankrike lever i spänningen mellan en vänster och en höger som kan vara väldigt aggressiv. I dag har den också folkligt stöd. Nationell Samling under Marine Le Pen kan mycket väl bli Frankrikes nästa president och Éric Zemmour med sin rörelse har också visst stöd, om än i mer borgerliga kretsar. Den radikala eller konservativa högern kallas för extremhögern. Den bekämpas starkt av de progressiva. Extremhögern är motsatsen till de värden som varit grunden för det moderna, republikanska Frankrike. I praktiken är inte motsättningarna alltid så kristallklara men motsättningen är klar. När vänstern och den framstegsvänliga centern talar om Marine Le Pen påminner de om att hon inte är republikan. Hennes parti Nationell Samling är inte barn av upplysningstiden och försvarar inte revolutionerna som vänstern gör. Hon och hennes parti hotar i princip den franska identiteten, skapad på 1700-talet.

Nu har ett politiskt år gått till ända i ock med nationaldagsfirandet den 14 juli. Detta år har de progressiva splittrats mellan en traditionellt mer realistisk och sansad del, för närvarande Macron och hans rörelse, och La France Insoumise. Premiärminister Elisabeth Borne utdelade i förra veckan samma bannbulla mot La France Insoumise som hon brukar leverera mot extremhögern. Det råder alltså en splittring inom den traditionellt republikanska delen av det politiska landskapet. La France Insoumise har gått över gränsen från anständig debatt till vulgär propaganda och en långt driven populism.

Frankrike befinner sig i ett stadium av svårartad splittring. Den visar sig bland vanliga medborgare där sprickorna mellan olika grupper är stora. Den visar sig också i konflikten på en hög politisk nivå mellan vänstern och en mer moderat mitten. Vart är detta land på väg? För bara någon vecka sedan var vi vittnen till hur hundratals borgmästares residens runt om i Frankrike brändes liksom skolor och polisstationer; institutioner som är direkt kopplade till republiken. Offentliga organ! Och La France Insoumise tog inte tydligt avstånd från detta långtgående förstörelsearbete som ungdomar från vissa utsatta förorter genomförde.

Nu tar fransmännen semester och det är säkert både bra för deras hälsa och bra för landet i stort. Förhoppningsvis kommer hösten att innehålla bra analyser och förslag om hur landet ska kunna stärka sin sammanhållning mellan olika befolkningsgrupper. Det blir svårt, mycket svårt men det är ett nödvändigt arbete att göra.

Själv brukar jag alltid göra ett avbrott i mitt bloggande under en dryg månads tid. Jag behöver det också. Den som vill kan återvända till denna plats för nyheter och analyser av franskt samhällsliv mot slutet av augusti.

Trevlig sommar!