En blandad höstkompott

• september 19, 2023
• Tomas Lindbom
• no comments

Det andra arbetsåret efter president Emmanuel Macrons valseger 2022 har dragit igång. Frågan är vad som kommer ut av hans presidentskap under det närmaste dryga halvåret? Osäkerheten är stor men det saknas inte laddade frågor.

Flyktingströmmen till den italienska ön Lampedusa har ökat den politiska temperaturen. Regeringen i Paris och dess president vet att närmare 80 procent av väljarna vill ha mindre invandring och att ingen politiker, bortsett från delar av vänstern, kan överleva med en tolerant och generös politik på detta område. När italienska myndigheter låter flyktingar strömma genom sitt land upp emot franska gränsen vid Ventimiglia i hopp om att de tillåts anmäla sig som flyktingar på den franska sidan är det fåfängt. Den franske inrikesministern Gérald Darmanin har gjort tydligt att de inte släpps in i hans land. Nu gäller inte längre någon fri passage mellan EU-länder. Här sker kontroller som förr i tiden, före murens fall i Berlin. Nationalstaterna börjar alltmer att värna sina egna intressen.

Gérald Darmanin vet vad han gör när han sätter stopp för flyktingvandring in i Frankrike. Han har under sommaren på allvar gjort klart att han vill bli president i Frankrike när Macrons mandatperiod går ut 2027. Han tillhör Macrons rörelses högerflygel och hoppas kunna attrahera väljare från Nationell Samling och andra högerpartier. Varför skulle han vilja framstå som mjuk i den här krisen?

Macron låter sin inrikesminister hålla en tuff linje i migrationsfrågan och kan verbalt göra ett och annat mer tolerant uttalande. Framförallt vill han som så många ledare inom EU hitta sätt att stoppa flyktingströmmen redan på andra sidan Medelhavet. Detta är lättare sagt än gjort när länder som Tunisien har en minst sagt dubiös inställning till hela flyktingtrafiken.

Snart kan nya uppror starta i förorterna. Oron ökar också för att också andra grupper mönstrar för våld och konflikter mot ledningen i huvudstaden. Det finns ljusa sidor i den franska ekonomin.  Den har bland annat blivit föremål för respektfulla uttalanden i tysk press, särskilt i Der Spiegel som konstaterar att Tyskland tycks ha större problem än Frankrike. Ändå brukar inte den typen av kommentarer från andra länder påverka stridsviljan hos arbetarklassen och den lägre medelklassen i det egna landet.

Vi avvaktar vad som kan hända under de kommande månaderna. Fortfarande är vädret behagligt för att inte säga oroande varmt. Snart sänker sig höstmörkret och regnen sänker humöret hos folk. Då kommer också konflikterna, de eviga grälen och det ständigt förekommande våldet som ett inslag i fransk politik.