Kvinnliga mediapersonligheter

Kvinnliga mediapersonligheter 150 150 Tomas Lindbom

Frankrike har ett levande medielandskap. En rad tidningar, radio och television. En del finns inom ramen för den traditionella tablå-tv:n men till skillnad från Sverige finns det ett stort antal konkurrerande tidningar, tidskrifter, radio- och tv-kanaler. Och kvinnorna blir fler och de sätter avtryck. Jag nämner här bara två: Léa Salamé och Sonia Mabrouk.

Léa Salamé har gjort en framgångsrik karriär inom public service i både radio och tv. Sprungen ur en libanesisk-katolsk miljö har hon blivit en stark karaktär i en public service som starkt hävdar sekularismens och den franska republikens värderingar från upplysningstidens 1700-tal. Hon har tilldelats centrala roller, bland annat i flera år i ett av fransk tv:s sena lördagskvälls program där fokus legat  på intellektuella utfrågningar av författare, politiker men även andra kulturpersonligheter. Hon har på tio år skaffat sig en stor, hängiven publik, inte minst bland yngre kvinnor i medelklassen som uppskattar hennes vassa intervjuer och sitt tydliga radikala engagemang. Hon drar sig inte för att samverka och fråga ut också åsiktsmässiga motståndare som förre journalisten och numera politikern på yttersta högerkanten, Éric Zemmour men hon kan också förbluffat utbrista: ”Skäms ni inte?” när han levererat några hårdkokta fraser om muslimer.

Sonia Mabrouk  är några år äldre än Salamé men tillhör ändå en förhållandevis ung och uppåtsträvande generation av journalister inom politik och samhälle i Frankrike. Hon kommer ursprungligen från Tunisien och är muslim. Hon är som Léa Salamé troende men med samma respekt för den franska formen av offentlig sekularism. (laïcité). Mabrouk arbetar för radiokanalen Europe 1 och tv-kanalen C News som sänder nyheter och kommenterar samhällsfrågor under hela dagen, en av flera konkurrenter till public service-bolaget France Télévision. Ägaren till dessa båda privata kanaler är Vincent Bolloré, både miljardär och höger. Det senare återspeglas mer än väl i programutbudet på Europe 1 och C News.

Sonia Mabrouk har följaktligen en annan politisk profil än Léa Salamé. Mabrouk hinner också med att vid sidan av sina journalistiska uppdrag i etermedia skriva böcker. Hennes senaste bok Reconquérir le sacré (Återerövra heligheten) har väckt uppmärksamhet men också en hel del respekt. Hennes kritik av bristen på andligt djup i den västerländska, och främst franska, kulturen har fått många att stödja henne. Samtidigt är hon helt klart ifrågasatt av den samlade vänstern, inte minst för sitt sätt att intervjua politiker där hennes konservativa samhällssyn lyser igenom.

Fransk journalistik erbjuder många perspektiv i analyser av det aktuella franska samhället. Kvinnorna får en allt viktigare roll när de växer i antal. Det är också uppenbart att mediekonsumenterna i större utsträckning väljer kanal och programledare efter sina egna politiska preferenser. Public service har sina trogna tittare och lyssnare men alternativen är många och allt fler väljer att också skaffa sig olika perspektiv på de aktuella samhällshändelserna genom att vandra fritt mellan olika bolag och kanaler.

Leave a Reply

Your email address will not be published.