De franska socialisterna i kris (2)
De franska socialisterna i kris (2) 150 150 Tomas Lindbom

Fransk politik präglas i jämförelse med Sverige starkt av resonemang och debatter kring idéfrågor. Samtidigt är partierna underordnade de politiska personligheterna. Ett parti som saknar en ledargestalt bryts ofta ner i interna strider mellan olika falanger.

Socialistpartiet i Frankrike saknar i dag en självklar ledare. Möjligen finns han på andra sidan Atlanten, som chef för Internationella valutafonden; Dominique Strauss-Kahn.
Strauss-Kahn tillhör högerflygeln inom partiet och kallas socialdemokrat. Laurent Fabius tillhör vänsterflygeln liksom Benoit Hamon som är nyvalde generalsekreteraren Martine Aubrys närmaste talesman. Är Aubry också vänster kan man fråga sig och var står i så fall Ségolène Royal på höger-vänsterskalan? Och var står Paris borgmästare Bertrand Delanouë?
De flesta skulle säga att Ségolène Royal står längre ut till höger än Aubry som står i mitten. I mitten återfinns också Delanouë. Men Royal är högersosse på ett annat sätt än Strauss-Kahn. Den senares närmaste män valde olika kandidater i striden om generalsekreterarposten i partiet i november förra året. Moscovici valde Delanouë, Cambadelis valde Aubry, Peillon anslöt sig till Ségolène Royal liksom Manuel Valls som är högersosse på alldeles egen hand och ännu mera höger än någon annan. Han har förstås också utsatts för flera frestande erbjudanden från president Sarkozy för att steget över till dennes högerallians.
Denna förvirrade karta över politiska läger inom PS visar att idéerna ändå är underordnade personerna. Det är ett högst tvivelaktigt projekt att försöka positionera de ledande politikerna inom PS efter en höger-vänsterskala. Det handlar mycket mer om makt och det handlar om personliga relationer sammanvävda med politiska ståndpunkter som däremot gärna kläs  i principiella uttrycksformer.
Martine Aubry är dotter till den förste EU-kommissionären Jacques Delors. Hon var arbetsmarknadsminister under Lionel Jospins regering 1997-2000. Då genomförde hon den i dag så illa beryktade reformen med 35 timmars arbetsvecka. Det sägs att Strauss-Kahn som var finansminister i samma regering var total motståndare till förslag som hon och Jospin lanserade i valrörelsen till nationalförsamlingen 1997 men att han sa sig inte bry sig så mycket i fråga därför att socialisterna enligt hans bedömning ändå inte skulle vinna valet. Nu vann PS valet och reformen måste genomföras.
Martine Aubry är också sedan 2001 borgmästare i staden Lille. Hon efterträdde Pierre Mauroy, en annan numera åldrad profil i PS. Han var borgmästare i Lille i mer än ett kvarts sekel och var också Francois Mitterands första premiärminister, 1981-84. Mauroys uppdrag var i den rollen att genomföra en traditionell keynesiansk ekonomisk- politisk linje, en politik som ledde till en av den mest omfattande kapitalflykt som Frankrike skådat. Mauroy fick snabbt slå på bromsarna och ge upp keynesianismen. Hans efterträdare som premiärminister blev då Laurent Fabius, den nuvarande vänsterflygelns ledare inom partiet, som fullföljde en förändring i 80-talets mer nyliberala riktning.
Politik är det möjligas konst, sa redan de gamla grekerna. Fransk politik är verkligen det. Eller konsten att hålla sig kvar vid makten och få alla beslut att ändå verka förankrade i en tydlig och konsekvent politisk hållning. Martine Aubry lever i traditionen från sin far Jacques Delors med sin marknadsvänliga socialdemokratiska hållning och den radikala Pierre Mauroy i Lille. Hon ska nu balansera mellan olika strömningar och olika personliga maktcentra i partiet för att uppnå det som är hennes mål; att bli partiets presidentkandidat inför valet 2012. Hon är äregirig och hon är stark och slipad som politisk taktiker. Men väldigt många inom partiet vill se andra kandidater och tre år är en oändlig tid att hålla sig kvar som nummer ett i ett socialistparti som i dag är en kokande gryta av strider, konflikter och makthungriga konkurrenter.
Ostron ska sörplas
Ostron ska sörplas 150 150 Tomas Lindbom

Igår var det oyster bar på min arbetsplats. Bretagnska ostron serverades med ett glas mousserande vin. Alla sörplade och det är ju rätt. Det gäller att få med så mycket som möjligt av havets smaker med varje ostron.

För ett tiotal år sedan besökte jag Cabourg vid normandiska kusten med mina döttrar som då var i tonåren. Cabourg heter Balbec i Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt. Proust tillbringade flera semestrar på Grand Hôtel som är fiskebyns enda stora hotell och som ligger alldeles nere vid Atlantkusten. Framför hotellets matsal skummar vågorna från havet och människor promenerar på träplankor som löper över den steniga stranden.
Den där söndagen i allhelgonatid tog vi tre först en  promenad på plankorna och jag berättade om Proust och hans liv. Sedan gick vi in till matsalen på Grand Hôtel och åt av en skaldjursbuffé som jag aldrig varit i närheten av vare sig tidigare eller senare. Det var ofantligt stort, fräscht och oerhört välsmakande. Döttrarna fick för första gången i sina liv upp ögonen för njutningen att äta skaldjur. Bara en sådan sak; att se sina döttrar upptäcka något nytt och se så lyckliga ut över den upptäckten.
Marcel Proust var en märklig författare och är värd att läsas. Han kan som många andra författare också föra oss med på resor och locka oss att besöka ställen som vi förmodligen annars aldrig skulle upptäcka. Cabourg med sin strand och sina skaldjur på Grand Hôtel är oemotståndlig.
Sök på nätet
Sök på nätet 150 150 Tomas Lindbom

Min blänkare om Pierre Moscovicis blogg saknade en adress. Här är den: http://moscovici.typepad.fr/blognational

Gå också in på www.laviedesidees.fr. La vie des idées är en tankesmedja med en generös utgivning av politiska skrifter med en gedigen vetenskaplig grund. Tankesmedjan har grundats av den politiska filosofen Pierre Rosanvallon och omger sig med en imponerande rad av kunniga forskare som också kan överföra vetenskap till politiska resonemang, i allmänhet i opposition till Nicolas Sarkozy och hans regering.
Jag vill också tipsa om www.alternatives-economiques.fr . Wojtek Kalinowski ansvarar för tidningens webbsajt. Wojtek har levt en stor av del av sitt liv i Sverige men bor nu i Paris. Han medverkar regelbundet med inlägg om Frankrike och Europafrågor i svenska tidningar, bl a i DN.
Läs Moscovicis blogg
Läs Moscovicis blogg 150 150 Tomas Lindbom

Du som läser franska har säkert också god koll på franska tidningar, sajter och bloggar. Jag vill här  bara tipsa om en politisk blogg som håller hög klass. Den skrivs av förre ministern och europapolitikern Pierre Moscovici. Han tillhör de ledande inom socialistpartiet. Hans framtoning är reflekterande och intellektuell. Hans analyser av läget i fransk politik är värda att läsas och hans texter får i allmänhet ett hundratal kommentarer på bloggen.

Moscovici tillhör gruppen kring Dominique Strauss-Kahn. Han betecknar sig som socialdemokrat och är en stark europavän.
En fransman mitt i krisen
En fransman mitt i krisen 150 150 Tomas Lindbom

“Den aktuella krisen i världen är politisk”. Så säger Internationella valutafondens chef, den franske socialisten Dominique Strauss-Kahn i den statliga TV-kanalen France 2:s stora debattprogram A vous de juger ikväll.

Hans deklaration pekar så tydligt på att finanskrisen har djupare orsaker än ett antal giriga finanslejon och företagsledare. Krisen följer på en global ekonomisk ordning som saknat politiska ramar och en fungerande social ordning och som därför kommit att gynna ett fåtal och missgynnat en hel värld. Girigheten hos vissa direktörer är skamliga i sig, menar Strauss-Kahn men det avgörande är att kapitalismen tillåtits expandera utan nödvändig reglering.
Den förre franske finansministern säger i TV-intervjun att världen bara kan ta sig ur den nuvarande krisen om bankerna får resurser att åter börja lämna krediter till företag och enskilda människor. När hjulen snurrar igen och konjunkturen vänder uppåt – 2010 enligt hans bedömning – måste alla goda politiska krafter införa ett regelverk som hindrar den otyglade kapitalismens missgärningar.
Dominique Strauss-Kahn betonar också i TV-programmet hur oerhört smärtsamt den nuvarande krisen slår mot människorna i utvecklingsländerna och att västvärlden har ett stort ansvar i att stötta dessa länder. Det är både en ekonomisk och moralisk nödvändighet, menar han.

Om denna blogg

Tomas LindbomFrankrikes betydelse i Europa har ökat efter valet 2017. Emmanuel Macron söker rollen som kontinentens ledare. Det finns därför större anledning än på länge att följa fransk politik. Denna blogg gör det med blickar också mot kultur och allmänt om livsbetingelserna i landet.

Frankofil är jag sedan tjugoårsåldern med täta resor till Frankrike. Fascinerad av landet, människorna och politiken. Presidenten uppträder som en monark. Politiker byter parti och partier byter skepnad och form. Politik är alla fransmäns livsluft och lockar ständigt till samtal, gräl och skratt. Jag blandar mig gärna i den franska politiken och vill dela med mig av allt jag ser och upplever.

Kategorier

Arkiv