Monarki på franskt vis

Monarki på franskt vis 150 150 Tomas Lindbom

“I Paris gentila salar, varenda buse franska talar!. Det är ett uttryck vi använt länge i Sverige och det säger rätt mycket om svenskens bild av Frankrike och fransmännen. Ett komplext förhållande med både beundran och avund på samma gång. Trots att vi svenskar själva har det mest glittrande av alla statsskick, det monarkiska, så kan vi inte göra oss fria från den bild av klassisk upphöjd skönhet som vi ofta har om det franska.

Jag funderar på detta när jag ser en dokumentär på France 2, en av de statliga TV-kanalerna. Dokumentären handlar om Frankrikes premiärministrar under den så kallade femte republiken, den som infördes genom lagförslag av General de Gaulle 1958. De flesta framträder i TV-dokumentären och ger sin bild av rollen som premiärminister; regeringschef men starkt underordnad presidenten. De beskriver sina liv som om de vore livegna. Klämda mellan statschef, starka ministrar och folkets ständiga klagan, oftast kanaliserad genom media. Uppkopplade 24 timmar om dygnet. Hälften av dem har till och med bott på sin arbetsplats, Matignonpalatset. Några tillsätts av presidenten utan att veta mer än att de varit en av kandidaterna till posten. Michel Rocard, en av President Mitterrands premiärministrar,  blir avskedad en halvtimme innan den nya premiärministern presenteras inför media.

Det finns mycket att förundras över när man lyssnar till de gamla premiärministrarnas berättelser och särskilt deras relationer till sina presidenter. Men varvat med det politiska finns också det glamorösa. Livréklädda betjänter, måltider i upphöjt lugn mellan president och premiärminister i en sal omsluten av väggar med 1700-talstapeter och bladguldsprydda dörrar. Här rullar limousinerna och dessa män, med undantag för en kvinna genom alla åren, Edith Cresson, ger avmätta kommentarer till journalistkåren innan de glider in i limousinen och dörren stängs ljudlöst av en betjänt.

Det sägs att det franska folket haft svårt för Nicolas Sarkozys uppsluppna och avspända sätt att röra sig och tala till journalister. Han kan bli arg, skoja och helt enkelt bete sig som vanliga människor. Den femte republikens presidanter ska inte vara vanliga människor. Som en monark ska han skrida fram, tala långsamt i ett land där alla talar fort, gestikulera avmätt och alltid ha ett svar. En president är som en monark också i meningen att han representerar Frankrike också i en djupare mening. Han förkroppsligar Frankrikes tradition och grundläggande värden. Då kan han inte vifta med armarna och bete som en helt vanlig slaktare eller hotellstädare.

Frankrike har samma behov av monarki som Sverige. Vi försöker separera monarkin från politiken och inbilla oss att demokratin inte påverkas av att statschefsämbetet nu ärvs från far till dotter och att hela den kungliga familjen lever och verkar som helt vanlig östermalmsöverklass med fri passage in på Stureplansklubbarna på lördagskvällarna. I Frankrike finns inte den politiska konflikten eftersom presidenten väljs av folket. I detta land har istället monarkin byggts in som en mental faktor i de förväntningar som både presidenten själv och hans folk har på ämbetet.  Nicolas Sarkozy anpassar sig långsamt från att vara den lyckliga killen som fått världens häftigaste jobb och vill förändra landet till att uppfylla folkets krav på den rätta presidentrollen. Han har redan börjat tala långsammare…

Leave a Reply

Your email address will not be published.