Vem är Nicolas Sarkozy?

Vem är Nicolas Sarkozy? 150 150 Tomas Lindbom

I Frankrike är alla presidenter ett ständigt samtalsämne bland vanligt folk och det har i ännu högre grad gällt Nicolas Sarkozy under de snart tre år han innehaft landets högsta ämbete. Hans karaktärsdrag och inte minst hans brister nagelfars ständigt och jämt. En fråga att ställa är: Hur har hans karaktär och livshållning formats av hans bakgrund i släkt och uppväxtförhållanden?

Sarkozy är i hög grad ett barn av invandrande förfäder. Det är sant att hans far är av adlig börd med rötter i Ungern, Pal Sarkösy de Nagy-Bocsa, men han skiljer sig när Nicolas är 4 år. och förlorar i betydelse för sina tre söner under deras uppväxttid. Av egen vilja söker fadern inte franskt medborgarskap förrän 1975.

Men också på sin mors sida är Nicolas Sarkozy invandrad, ursprungligen från en judisk familj, Mallah, från Salonike i Grekland. Hans morfar invandrade till Frankrike 1905 och denne Benedict Mallah, alltid kallad Papy, kom att spela en viktig roll i Nicolas liv upp till 17-årsålder då morfar dog. Denne man tog hand om sin dotter Dadu när hon blev ensam med sina tre pojkar efter skilsmässan. De fick alla bo i hans bostad i västra Paris. Läkare till yrket, hängiven Frankrike och dess historia trots eller möjligen på grund av att han invandrat dit, och en hängiven gaullist.

I böcker och tidningar som beskrivit den nuvarande presidentens barndom talas om Dadus och hennes pojkars liv under 60- och 70-talen och det beskrivs som en ytterst modest tillvaro.  De tillhörde en borgerlig värld, både i hemmet och i den stadsdel där de bodde. Men det gällde att dölja så mycket som möjligt av sin invandrarbakgrund när de inte heller kunde hävda sig materiellt. Det gällde att dölja att familjen hade judiska rötter. Mamman var visserligen katolik men med en judisk pappa som av pragmatiska skäl  konverterat till katolicismen och  gift sig med en högborgerlig katolsk dotter från Lyon. Nicolas och hans bröder fick inte förrän efter Papys död veta att han hade judisk bakgrund. Detta doldes eftersom antisemitismen alltid varit framträdande i Frankrike, inte minst i många av dåtidens högborgerliga katolska kretsar i Paris salonger.

Nicolas pappa var som sagt också invandrare men av börd och med vanor som bröt starkt mot den mer asketiska och försiktiga stilen hos morfar och mamman. Pappa Pal, berättas det, kunde då och då uppenbara sig framför pojkarnas skolport på eftermiddagarna i sin bländande Jaguar med nedfällt tak. När Nicolas tagit sin jur kand fick han också av sin pappa ett armbandsur från Cartier, hans första men inte sista.

Många har funderat på de olika sidorna i Nicolas Sarkozys person. Han framträder som njutningsmänniskan som älskar att omge sig med rika vänner, attraktiva kvinnor och  ge sig ut på mondäna resor. Samtidigt är han puritanskt strävsam i arbetet och har en pliktkänsla som övergår det mesta. Han är också i politiska frågor ingen nyliberal marknadskramare utan talar sig varm för ett på många sätt klassiskt Frankrike med stränga ideal och starka förväntningar på invandrarnas anpassning till de franska värderingarna. I Le Nouvel Observateurs senaste nummer som handlar mycket om Sarkozys liv citeras en vän till presidenten som ungefär säger följande: Sarkozys galna sida, det som kallas “presidenten bling-bling” har han fått av sin far. Statschefen som alltid arbetar är ett drag från hans mor. Och slutligen försvaret för Frankrike och dess tradition och kopplingen till gaullismen kommer från Papy, Nicolas morfar.

Den som följer fransk politik lite närmare får intrycket av att bling-bling är en aning på retur och att de andra sidorna framträder tydligare hos dagens president jämfört med den man som det första året i Elyséepalatset både lät sig fotograferas på lyxyachter och bytte fru.

Utan tvivel har också morfar och mamman betytt mer för Sarkozy under hans uppväxttid än pappan. Frågan är vem som skulle hyllat Sarkozys val av tredje hustru, den italienska Carla Bruni. Hon är ett barn av norditaliensk överklass och rikedom och har levt det ljuva livet i de vackra salongerna i hela sitt liv. Det är pappan Pals miljö men mycket mer aristokratisk. Samtidigt framträder Carla Bruni alltmer som en högst respekterad och klok presidenthustru. Möjligen är hon tillräckligt seriös för att tilltala Nicolas mamma. Hennes politiska värderingar har snarare legat till vänster men som invandrare från Italien har hon genom äktenskapet med den franske presidenten blivit mer fransk än de flesta och fyller den rollen med bravur. Nicolas morfar som både bytte nationalitet och religion för det traditionella borgerliga Frankrikes skull borde ha känt sympati för  sin svärdotterdotter om han ännu levat.

Leave a Reply

Your email address will not be published.