Eva Joly anklagas för sin norska bakgrund

Eva Joly anklagas för sin norska bakgrund 150 150 Tomas Lindbom

Eva Joly, nyutnämnd presidentkandidat för de gröna i Frankrike, har nu blivit måltavla för högern i ett ämne som är hett inför valrörelsen, den nationella identiteten.

Upprinnelsen är egentligen ett förslag från en grupp inom regeringspartiet UMP om att avskaffa eller begränsa rätten till dubbelt medborgarskap. Detta förslag riktas mot människor från Afrika som upprätthåller två medborgarskap samtidigt. Svenskar, tyskar och andra medborgare från västländer som lever i Frankrike eller fransmän som lever utomlands är formellt i samma situation som afrikanerna. Européerna däremot tillhör UMP:s väljargrupp – välbeställda människor – och kan irriteras på ett hot mot rätten till dubbelt medborgarskap. Frågan är därför känslig men bara det faktum att den väckts till liv visar hur starka de nationella strömningarna nu är inom högern.

Eva Joly är född norska men blev fransk medborgare genom giftermål 1967. Hon har haft en storartad karriär som åklagare och är högst respekterad bland fransmän i allmänhet. I samband med firandet av nationaldagen den 14 juli avstod hon från att delta i militärparaden på Champs Elysées och deltog i en folkligare medborgarmanifestation i Paris. Dessutom förklarade hon att det borde vara dags att avskaffa militärparaden. Det är bara två länder i Europa som håller fast vid en sådan manifestation, Italien och Frankrike.

Hennes uttalande har utlöst ett ramaskri från den franska högern. Armén är så förbunden med franska folket, förklarar regeringen och Front National. De påminner om alla krig som landet deltagit i och hur viktigt detta är för den nationella identiteten.

Högern försöker genom sina attacker att få Eva Joly att framstå som opålitlig. Hon är rentav inte tillräckligt mycket fransyska. Det handlar om beskyllningar som premiärministerns uttalande igår: “Denna dam är inte kulturellt sett särskilt förankrad i de franska traditionerna, de franska värderingarna och den franska historien.”

Ju mer Frankrike hamnar på efterkälken i styrka och inflytande i världen desto viktigare blir den nationella identiteten uppenbarligen för en stor del av befolkningen och för högern inom den politiska eliten. I denna formulering av Premiärminister Fillon finns också ett stänk av bristande respekt för de grönas kandidat på grund av hennes kön. “Denna dam”. Hon är inte en av oss. Hon är kvinnan som inte tillhör vår franska gemenskap där militären är en självklar grundpelare. Krig och politik hänger ihop. En  kvinna – dessutom från ett annat land –  har inget där att skaffa. Eller som en annan UMP-politiker sa i ett nyhetsinslag i TV: “Det är bättre att hon åker hem till Norge”

2 comments
  • NJ Roland Johansson

    Just vad man kunde vänta sig frân den franska högern.

    Men vad menar du med “ju mer Frankrike hamnar pâ efterkälken i styrka och inflytande i världen…”?
    Självklart minskar Frankrikes relativa betydelse i världen, men knappast snabbare än t ex Storbritanniens. Jag har alltid slagits av hur Frankrike efter Andra världskriget lyckats förbli en politisk stormakt trots att inte mycket talade för det. Och det med i allt väsentligt diplomatiska snarare än militära medel (när de senare använts har det oftqst sluta illa – Algeriet, Indokina). Istället koopterade man ett försvagat Tyskland och skapade ett EU där man kunnat dominera. En fransk stormakt ingick som bekant inte i USAs planer för efterkrigstiden.

  • Tomas Lindbom

    Om du läser mitt senaste inlägg så har du nog svaret. Frankrike är inte längre lika attraktivt för västerlänningar som för ett halvt sekel sedan. De anglosaxiska länderna dominerar mer än någonsin. Dessutom menar jag att Frankrike även politiskt är en svagare nation i dag än tidigare. Mycket av det franska folkets frustration bottnar säkert i en känsla av att inte längre vara en aktad stormakt

Leave a Reply

Your email address will not be published.