Monthly Archives :

april 2012

Några restaurangtips från Paris
Några restaurangtips från Paris 150 150 Tomas Lindbom

En del säger här i Paris att valrörelsen går  dem på nerverna. Det kanske också gäller en och annan läsare av denna blogg. Så varför inte i valtider ge tips på några restauranger som jag besökt på senare tid och som jag gillar. Glöm inte att  gå in på www.yelp.fr och sök själv på krogar liksom barer och kaféer. Där finns all information en turist i den franska huvudstaden behöver.

Häromveckan åt jag lunch på Brasserie Julien på Faubourg Saint Denis. Det är ett av Paris gamla klassiska brasserier, en typ av restaurang som i princip håller öppet hela dagen och kvällen och som ofta serverar den traditionella franska maten. Julien håller stilen. Det gör inte alla brasserier tyvärr. Julien har en högre prisnivå men då är köttet utmärkt i kvalitet och väl tillagat. En liten fin detalj. Den klassiska franska efterrätten profiteroles som är en kaka fylld med vaniljglass serveras med varm chokladsås som servitören häller ur en vacker silverkanna direkt på anrättningen när den kommit på bordet. När La Coupole och även Brasserie Balzar som både ägs av en kedja (Flo) börjar darra lite i kvalitet så håller Julien ställningarna uppe, lite avsides som den ligger  i invandrarkvarteren i 10:e arrondissemanget.

Restaurang Paul Bert på gatan med samma namn i 11:e arrondissemanget, inte långt från Bastiljplatsen, var en ny bekantskap för mig när jag besökte den i förra veckan. Den har också en klassisk inredning, i mörkt trä. Trevlig och avspänd betjäning. Priserna är modesta och alla rätter är mer än värda sitt pris. Jag åt  en vällagad torsk till varmrätt. Ostbrickan var utmärkt. Servitören ställde in ett stort fat med sju-åtta olika sorter, bland annat några ljuvliga chèvreostar. Det var bara att hugga för sig och njuta av ostarna tillsammans med ett gott Rhonevin.

Det är värt att göra en promenad i kvarteren öster om Bastiljen framåt middagstid och det betyder tidigast kring åtta. I de gamla arbetarkvarteren som nu alltmer präglas av akademisk medelklass uppstår en typ av små kvarterskrogar som i många fall håller god klass och som är charmiga att besöka. Häromkvällen åt jag på en liten sylta, L ´Ami Pierre på 5, Rue de la Main d´Or i 11:e arrondissemanget. De trånga gatorna runtomkring är i sig värda en omväg.

Vi kom in vid 20-tiden och fick tränga oss genom mängder av folk som stod i den trånga baravdelningen och drack sina apéritifer. En härlig blandning av människor. Stämningen var hög. I restaurangdelen var det fortfarande tomt. Men det fylldes på efterhand. Maten är inget att skriva hem om men det serveras väldigt franska förrätter som tryffelravioli eller ryggmärg. Rejäla köttbitar eller anka tillagad på franskt manér som varmrätt och ljuvliga efterrätter. Kan inte glömma min delikatess till chokladbakelse som simmade omkring i en ljuvlig vaniljsås. Tror jag att det var. Ingen vill veta hur många kalorier som fyller kroppen efter en sådan trerättersmiddag.

Högervridningen av Sarkozys kampanj
Högervridningen av Sarkozys kampanj 150 150 Tomas Lindbom

Frankrike häpnar över den högervridning av Nicolas Sarkozys kampanj som skett särskilt efter söndagens första valomgång. Han skyr nu inga medel för att vinna så många som möjligt av Le Pens väljare (18 procent i söndagens val) genom en aggressiv retorik riktad mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet. Dagens mätning från BVA, ett av opinionsinstituten, visar att det är fel taktik. Han har tappat 1.5 procent sedan slutet av förra veckan i detta instituts mätning och ligger generellt i de olika mätningarna kvar på siffran 46 procent.

I förrgår kväll demonstrerade poliser på Champs Elysées och blockerade avenyn vid 22-tiden med sina bilar. Anledningen var en protest mot en kollega som skjutit en brottsling till döds i en förort norr om Paris. Brottslingen verkar ha blivit skjuten i ryggen under flykt men det uppfattades av demonstranterna på Champs Elysées som ett skott av polisen i nödvärn. Denne polis häktades och det i sin tur framkallade hans kollegors vrede.

Nicolas Sarkozy har passat på att plocka poäng på denna affär genom att i försåtliga ord lägga skulden på brottslingen. Han har setts på tevebilder skaka hand med poliser som försvarat sin skjutande kollega. Presidenten gör allt för att framstå som polisernas vän och lägger därmed en uppenbar skuld på åklagarna som häktat polismannen i fråga.

I den högervridning av debatten som nu pågår vågar inte heller Francois Hollande tala klarspråk utan betonar polisernas hårda arbete men han tillägger att den juridiska processen måste respekteras. Hollande är mer angelägen om att vinna Le Pens väljare i den andra valomgången än att konsekvent ta avstånd från den uppenbara hets som nu drivs mot förorterna, mot invandrarna och mot brottslingar som i detta enskilda fall kan ha blivit utsatt för oprovocerat polisvåld.

Det ska sägas klart att den högervridning som pågår i debatten drivs fram av Sarkozy, inte av Hollande. Hans olika utspel de senaste dagarna redigeras av hans speciella rådgivare i Elyséepalatset, Patrick Buisson. Buisson har ett förflutet som journalist i bland annat tidningen Minute som står Nationella fronten nära. Han har fram till sekelskiftet funnits inom extremhögern men har sedan 2005 knutits till Sarkozy som rådgivare. Han har uppenbarligen i dag presidentens öra i frågor om invandring och kampen mot brottsligheten. Det sägs att han ger Sarkozy alla nya uppslag till utspel som att attackera Hollande för att vilja införa rösträtt för utlänningar i kommunala val.

Som jag skrivit i tidigare blogginlägg kan mycket av Sarkozys utspel kopplas till retorik och saknar grund i konkreta förslag. När det gäller deras program för invandringspolitiken  skiljer sig de båda kandidaterna inte så mycket från varandra. Men Sakozys retorik är helt annorlunda, brutalare och han tillsammans med Marine Le Pen påverkar den allmänna opinionen i en farlig riktning. Hur kommer nästa president, Hollande eller Sarkozy, att kunna mildra en alltmer upphetsad stämning i landet mot invandrare och mot människor med invandrarbakgrund i de problematiska förorterna?

UMP-politiker som ligger närmare mitten har i dag problem med Sarkozys hårda linje i valrörelsen. Vid förlust den 6 maj kommer han att garanterat se en hel del av sina moderata sympatisörer i partitioppen söka sig mot andra konstellationer. Marine Le Pen har förutspått ett sönderfall av UMP och det finns all anledning att på den punkten dela hennes profetia. Sarkozy för i  denna valrörelsen en linje som verkligen förvånar. Han lämnar mitten åt sitt öde, nästan kastar centerkandidaten Francois Bayrous väljare i famnen på Hollande. Den senaste opinionsmätningen från Ifop – ett annat institut –  visar att Francois Hollande stärker sin ställning bland Bayrous väljare med någon procent och – detta är verkligen anmärkningsvärt – med flera procent hos Marine Le Pens väljare. Sarkozys konstanta attacker mot invandrarna gör honom ändå mindre attraktiv bland Le Pens anhängare.

Sarkozy uppfattas som en förlorare i alla läger. Yttersta högern anar att bytet är skadskjutet och vill inte stödja honom utan snarare se honom besegrad och i parlamentsvalet i juni stärka Nationella frontens ställning gentemot UMP. Mittenväljarna känner inte heller någon större lockelse att strömma till honom med tanke på innehållet i hans valrörelse.

Igår kväll utfrågades de båda kandidaterna, var och en för sig, i ett stort politiskt program i den statliga tevekanalen France 2. Hollande framträdde som den samlande statsmannen. Sarkozy var den stridslystne utmanaren. En märklig upplevelse med så ombytta roller. Sarkozy slogs för sitt politiska liv men han gjorde det ur underläge. Det mesta tyder nu på att utformningen av hans valrörelse gör hans möjlighet att vända nederlag till seger än mindre.

Två lika goda kålsupare
Två lika goda kålsupare 150 150 Tomas Lindbom

Det är lätt att bli cynisk när man tittar på de två huvudkandidaternas program och jämför. De stora ideologiska skillnaderna krymper när verkligheten tränger sig på. Det franska presidentvalet blir allt mindre en kamp mellan ideologier, mellan olika program utan alltmer en fråga om image och trovärdighet. Orden följs nämligen inte av handling när det gäller Sarkozy och Hollande.

En undersökning gjord av näringslivet visar nu att Sarkozys valprogram är underfinansierat med cirka 11.5 miljarder euro mot Hollandes drygt 12 miljarder euro. Det kostar att lova franska folket lättnader i beskattningen eller nya reformer. Båda är lika goda kålsupare. Hollande är enligt undersökningen mindre trovärdig i att kunna minska statsskulden. Han räknar med en tillväxt som få bedömare tror är rimlig. Sarkozy lovar 24 000 nya fängelseplatser vilket inte ryms i hans budget och inte heller ökning av löner för vissa statsanställda och utbetalning av avgångsvederlag för de offentliganställda som sägs upp.

Skillnaderna mellan kandidaterna ligger mest på det retoriska planet. Båda vill avskaffa budgetunderskottet under mandatperioden. Hollande vill skärpa kampen mot brottsligheten och rekrytera fler poliser men talar mindre om det. Han är i sak i stort överens med regeringen om invandringspolitiken. Likaså kring energipolitiken trots samarbetet med de gröna i det kommande parlamentsvalet. Hollandes föreslagna skattereform är visserligen mer inriktad på lättnader för lägre inkomstgrupper. Samtidigt kommer Sarkozy sannolikt att omedelbart öka skatterna om han blir omvald och denna gång kommer de välbetalda grupperna knappast att skonas. Hans ton är hård och oförsonlig mot invandrarna i den andra valomgången men hans attack mot sin motståndare når i sak sällan längre än till kritik av Hollandes förslag om rösträtt för utlänningar i kommunala val.

Valet handlar som sagt främst om image och trovärdighet. Det borde också handla om vem som bäst  kan hålla den yttersta högern stången under de kommande åren. Francois Hollande med den samlade vänstern bakom sig kommer rimligen att vara mindre frestad att ingå överenskommelser i invandrarfrågan som helt passar Marine Le Pen och hennes parti. Men alltför säker ska man inte vara. Le Pen har en annan del av sitt program som ligger närmare vänstern. I hennes kritik mot finansvärlden konkurrerar hon mer med socialisterna än med den klassiska högern.

Nu är det tio dagar kvar till den andra valomgången. Ännu har inget hänt i opinionen. Gårdagens undersökning som mätt väljarsympatierna under måndagen och tisdagen visar på stabilitet kring 54-46 i Hollandes favör.

Valrörelsen fortsätter
Valrörelsen fortsätter 150 150 Tomas Lindbom

Nu är den franska valrörelsen inne i sitt avgörande skede. Om elva dagar ska det avgöras. Får Frankrike en socialistisk president, den andra i så fall under den femte republikens tid, eller kommer Nicolas Sarkozy att bli omvald för ännu en mandatperiod på fem år.

Temat för Sarkozy är klart. Han fortsätter att tala om immigration och om lag och ordning. Han ser möjligheten i att bli omvald genom att  fånga tillräckligt många av Le Pens väljare som nu enligt undersökningar bara till 60 procent kommer att stödja den sittande presidenten den 6 maj. Sarkozy tar varje möjlighet att misskreditera Francois Hollande för bristande fasthet visavi invandrarna. Ett förslag i Hollandes program om rösträtt för utlänningar i kommunala val dras fram som ett avskräckande exempel.

Sarkozys väljare är inte längre i huvudsak fientliga till Nationella fronten. En ny undersökning visar att 64 procent av dem som i söndags röstade på Sarkozy vill se ett valsamarbete mellan Sarkozy parti, UMP, och Nationella fronten i de parlamnetsval som kommer att hållas i juni månad. Det är fler än lepenisterna. Av dem säger sig 59 procent vilja valsamarbeta med UMP. Marine Le Pen lär vara försiktig med alla former av samverkan med UMP. Hon har nu ambitionen att bli Frankrikes nya högerledare och vill inte befläckas av den impopuläre Sarkozy.

Francois Hollande driver samma program som i hela valrörelsen. Han talar om  Sarkozys misslyckanden, om krisen och om ett program för tillväxt. Han föreslår bland annat närmare 200 000 nya jobb i den sociala, offentliga sektorn,  fler jobb i skolan och ett skattesystem för ökad jämlikhet. Han undviker att tala om invandring och lag och ordning.

En stor slutdebatt i teve är planerad, till onsdag i nästa vecka. Sarkozy har krävt tre för att få fler tillfällen att kunna svänga underläget på cirka 10 procent i väljaropinionen. Men Hollande är ointresserad av det, precis lika ointresserad som Sarkozy för fem år sedan när han ledde över Ségolène Royal och då avvisade hennes förslag om tre debatter.

Val med nya segrare
Val med nya segrare 150 150 Tomas Lindbom

Det blev seger för Francois Hollande i den första valomgången. Han fick drygt 28.5 procent mot 27 procent för den sittande presidenten Nicolas Sarkozy. En symbolisk seger som ger socialistkandidaten extra råg i ryggen inför den andra valomgången den 6 maj då de båda huvudkandidaterna möts i en avgörande duell. Marine Le Pens framgångar är ändå valets stora händelse.

Frågan är om inte kartan på allvar börjar ritas om i Frankrike. Marine Le Pen gjorde Nationella frontens bästa val någonsin med sina drygt 18 procent. Var tredje arbetarväljare stöder Marine Le Pen. Hon var därmed den starkaste röstmagneten i denna väljarkategori. Som jämförelse kan nämnas att Jean-Luc Mélanchon som förfäktat  en traditionell socialistisk linje till försvar för arbetarklassen bara fick 12 procent av deras röster. Hollande drog 27 procent av arbetarnas röster och Sarkozy 18 procent.

Marine Le Pen var segerrusig igår kväll och hennes tal efter det att valresultatet offentliggjorts utformades till en offensiv attack mot “eliten” i det franska samhället. Hennes favoritord är UMPS för att visa att hon ser Sarkozys parti UMP och Parti Socialiste (PS) som samma elitpartier, utan kontakt med vanligt folk. Han lovade sina anhängare att denna seger bara var en början på något helt nytt.

Ledningen för Nationella fronten räknar med att den klassiska högern runt Sarkozy nu börjar bryta samman. Grupper inom denna rätt disparata rörelse (UMP)  kommer att lämna samarbetet och några ansluter sig till Nationella fronten. I juni väntar parlamentsvalet och Marine Le Pen har redan talat om en ny gruppering i fransk politik, “rassemblement bleu Marine” som är en lek med ord och med förnamnet på ledaren, ungefär “samling Marin(e)blå”. En sådan samling skulle ha Nationella fronten som den tunga basen men ta över bland annat grupper som tidigare stått andra kända politiker nära som Jean-Pierre Chévènement och Charles Pasqua.

Det var bistra miner från regeringspartiets företrädare i teve igår kväll. Förlusten mot vänstern ser ut att kosta dem och Sarkozy makten under de fem kommande åren. Förlusten mot Le Pen hotar den klassiska högerns ställning. Sarkozy har tvingats allt längre ut till höger under sin mandatperiod för att parera attackerna från Nationella fronten och för att kunna behålla de delar av den lägre medelklassen som hans höger traditionellt behövt i sitt väljarunderlag. Nu gick taktiken inte hem. Trots presidentens alla invandrarfientliga uttalanden gör Marine Le Pen ett rekordval.

Andra valomgången avgörs av hur Le Pens väljare förhåller sig till de båda huvudkandidaterna. Enligt mätningar skulle 60 procent av dem rösta på Sarkozy. Marine Le Pen kommer sannolikt inte att ge Sarkozy ett aktivt stöd i valet den 6 maj. Det nuvarande stödet från hennes väljare till den sittande presidenten räcker inte för att ge Sarkozy segern. Han måste också få merparten av centerledaren Francois Bayrous väljare som i gårdagens val uppgick till 9 procent. Enligt färska mätningar är inte ens hälften av dem beredda att stödja Sarkozy.

Enligt en offentliggjord mätning igår kväll har Hollande ett försprång på 54-46 procent i den andra valomgången. Det är visserligen delvis nya förutsättningar inför valet den 6 maj. Fjorton dagar av intensivt kampanjande och flera viktiga valdebatter som kan skapa förskjutningar i väljarkåren. Men det troliga är ändå att Hollande går segrande ur detta presidentval. Han har hållit ungefär samma avstånd till Sarkozy sedan årsskiftet. Det är möjligt men inte troligt att den sittande presidenten kan vända Hollandes stora ledning till egen seger på knappt två veckor.