Kandidaterna inför slutstriden om tio dagar

• april 11, 2012
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Tio kandidater tävlar om två platser. Det drar ihop sig till slutstrid, den så kallade första valomgången söndagen den 22 april. Det blir Sarkozy och Hollande som kniper de två åtråvärda platserna men allt är inte avgjort för det. De andra kandidaternas positioner i valet nästa söndag påverkar vem som slutligen blir president efter den andra valomgången den 6 maj.

Nicolas Sarkozy och Francois Hollande ligger nu i stort sett sida vid sida i opinionsmätningarna. Sarkozy har dock ett litet försprång hos de flesta instituten men det skiljer bara en halv till en procent mellan huvudkandidaterna. Båda ligger strax under 30 procent. Det är betydelsefullt för Sarkozy att vinna den första valomgången. Lyckas han slå Hollande med mer än två procent kommer många väljare att se andra valomgången som öppen. Mätningarna kan då få effekten att en del väljare automatiskt vill satsa på en vinnare. Det gynnar Sarkozy.

Problemet för den sittande presidenten har varit att han inte förmått skaka av sig sin dåliga image hos stora delar av väljarkåren. Denna dåliga image har olika drag för olika väljare. Han är inte bara impopulär bland vänsterns väljare och bland dem som stöder Le Pen. Katolikerna som till största delen röstar på UMP:s kandidat tvekar att rösta på honom eftersom bilden av Sarkozy som bling-bling-presidenten fortfarande lever kvar hos många av dem. Andra traditionella högerväljare uppskattar inte hans ekonomiska misslyckanden eller tvivlar på att han är en god traditionell fransman. Sarkozy är i viss mening liberal. Han har också invandrarbakgrund och han uppträder inte med den värdighet som många i denna väljarkategori förväntar sig av en president.

Francois Hollande har sin strategi klar. Han vill nå Elyséepalatset genom att göra så lite väsen av sig som möjligt. Han är rädd för yttre händelser som kan påverka hans goda opinionssiffror. Händelsen med dödsskjutningarna i Toulouse gjorde honom säkert mycket orolig men han red ut stormen. Sarkozy fick inte den utväxling i opinionssiffror som han hoppats på och säkert trott på. Den oro på finansmarknaderna som visat sig i dag genom börsoron i Madrid får inte sprida sig till Paris. Då kan Sarkozy återigen få ammunition för sin kritik av Hollande som en politiker utan statsmannaerfarenhet.

Striden om tredje platsen är nu stenhård. Den står mellan Front de Gauches ledare Jean-Luc Mélanchon och Nationella frontens Marine Le Pen. Mélanchon har ökat starkt i alla mätningar sedan slutet av förra året och ligger nu kring 15 procent. Det gör också Marine Le Pen som backat från 18-19 procent för ett halvår sedan. Dessa kandidater får inte öka mer. Då blir de ett hot för huvudkandidaterna. Sarkozy kan skrämma mittenväljare som funderar på Hollande om Mélanchon blir för stark och då kan förväntas påverka en vänsterregering. Omvänt får inte Le Pen öka för mycket. Då kan mittenväljarna som funderar på att lägga sin röst på Sarkozy bli bortskrämda.

Den tredje mannen från valet 2007, Francois Bayrou, ligger i dag på femte plats och har svårt att öka i mätningarna. Han vägrar att ta ställning för någon av huvudkandidaterna och det är förmodligen hans problem. I den femte republikens konstitution gynnas de två huvudströmningarna, högern och vänstern. Mitten kläms sönder. Samtidigt är mitten den gruppering som slutligen avgör ett presidentval. Skulle Bayrou rekommendera sina väljare, cirka 10 procent, att rösta på den ena eller andra kandidaten, skulle han dels avgöra presidentvalet och dels själv förmodligen få en fet ministerpost. Det spekuleras till och med att han kunde blir nästa premiärminister om Nicolas Sarkozy vinner. I valrörelsen 2007 erbjöd Ségolène Royal ett samarbete men Bayrou avvisade det. Tydligen står han hellre ensam än lierar sig med något av huvudblocken. Kanske är orsaken till det att hans väljare enligt mätningarna fördelar sig enligt ganska jämnt mellan Hollande och Sarkozy i en andra valomgång. Bayrou vet att han förlorar många av sina egna trogna om han bekänner färg, även i en andra valomgång där han inte längre själv är aktör.

Alla valrörelser har sina glömda frågor. Miljöfrågan är glömd i denna valrörelse förutom i någon mån hos Jean-Luc Mélanchon. Eva Joly saknas helt i debaatten och har i dag bara stöd av 2 procent av väljarna. Frankrike talar om ekonomi, lag och ordning och invandring. Ekonomi handlar om att återindustrialisera landet, stärka protektionismen och låta staten styra arbetsmarknaden genom att hindra utlokalisering av produktion och i Mélachons fall till och med bestraffa företag som avskedar arbetskraft. Inte ett ord om att klimatanpassa produktionen eller att införa grön tillväxt.

Fransk vänster är traditionellare än svensk. Fransk höger är mindre liberal än svensk, förmodligen även mindre liberal än svensk vänster. Däremot är fransk höger betydligt mer repressiv än svensk höger och mindre benägen att anamma liberala tankar i frågor som till exempel rör samkönade äktenskap.