Monthly Archives :

mars 2014

Kommunalvalet en örfil mot Hollande
Kommunalvalet en örfil mot Hollande 150 150 Tomas Lindbom

Det blev som väntat ett förödande bakslag för socialisterna i den andra valomgången av det franska kommunalvalet. Ett stort antal större städer som erövrades av PS vid förra kommunalvalet gick nu tillbaka till UMP. PS behöll Paris men stora städer som Marseille, Toulouse, Perpignan och Reims styrs av UMP. Nationella fronten har enligt ännu inte helt säkra siffror erövrat nio städer. Det är mer än alla kalkyler i förväg pekade mot.

Följande slutsatser kan vi dra av kommunalvalen:

Franska väljarna visade på ett mycket tydligt sätt sitt misstroende med regeringen. Detta var ett kommunalt val men det är ingen tvekan om att missnöjet med regeringen spelade en stor roll för utgången av valen i väldigt många städer och kommuner.

UMP har inget stort förtroende i väljarnas ögon men drog fördel av missnöjet med regeringen. För en kort tid är konflikterna inom högerpartiet glömda. Smekmånaden mellan UMP och franska folket kommer kanske att bestå några veckor men redan inför  Europavalet kommer UMP att utsättas för granskning igen och många kommer då att välja FN istället.

FN har gjort ett rekordval i dessa kommunalval. Det kan låta som en liten seger med segrar i bara nio städer. Det är ändå ett historiskt toppresultat. Aldrig någonsin har partiet kommit så högt i antal vunna städer som i år. I förra kommunalvalet erövrade FN inte en enda stad.

Anne Hidalgo segrade i borgmästarvalet i Paris med stöd av de gröna. Det är en positiv signal för vänstern som styrt Paris sedan 2001. Det visar ändå att ett gott politiskt styre ger effekt i kommande val. Den avgående borgmästaren Bertrand Delanoë med Anne Hidalgo som biträdande borgmästare har skött staden allmänt på ett utmärkt sätt och inte minst utvecklat den till en  grönare stad. Hidalgo kunde därför ikväll kvittera ut en ny seger mot en högerkandidat, Nathalie Kosciusko-Morizet som är ett ungt stjärnskott med siktet på presidentposten i Frankrike 2017.

Valdeltagandet är rekordlågt vilket också pekar på ett starkt missnöje med nuvarande ledning men också med högeroppositionen. Alltför många väljare ansåg inte att det var meningsfullt att gå och rösta. “Alla är lika värdelösa”, är en kommentar som man hör överallt när fransmän talar politik.

Socialisternas representanter i teve ikväll hade oerhört svårt att förklara hur förlusten skulle tolkas. “Vi måste lyssna på väljarna”, sa flera av de ledande företrädarna för PS. Men sedan kunde de inte precisera på vilket sätt och det var inte svårt att avlyssna interna motsättningar mellan olika grupperingar inom PS. “Vi måste driva en politik som präglas av mer social rättvisa”, sa några. Problemet är att Hollande nu ska lansera sin nya ansvarspakt som är allt annat än “social”. Det är en närmast  liberal lösning som han förordar  med stora satsningar på sänkningar av avgifter och skatter för företagen, skattesänkningar för privatpersoner och neddragningar av den offentliga sektorn. Socialisternas kärnväljare vill inte ha den åtstramningspolitik som regering och UMP i stort  är överens om och som FN på ett populistiskt sätt angriper.

UMP var inte heller ärliga. Partiets ledare angrep regeringen för att inte vilja sänka skatter och avgifter tillräckligt. De sa inte ett ord om åtstramningspaket. UMP skulle i regeringsställning vara tvungna att föra precis samma politik som Hollande nu har planer på att driva. Ja, de skulle förmodligen dessutom föra en mindre social politik med större skattesänkningar för de välbärgade grupperna. UMP har alltid värnat dem som hotar med att lämna landet om skatten blir för hög.

Nu väntar en regeringsombildning, förmodligen redan i morgon måndag. Francois Hollande lär vara tvungen att genomföra en rejäl ommöblering på ministerposterna för att ge intryck av att ha lyssnat på väljarna och visa handlingskraft. Flera tunga ministrars liv hänger på en skör tråd, framför allt premiärminister Jean-Marc Ayrault men också finansminister Pierre Moscovici som såg trött och uppgiven ut i kvällens tevekommentarer.

France 2 släppte också en ny opinionsundersökning från Ipsos ikväll angående Europavalet i maj. Enligt denna mätning skulle UMP få 24 procent, FN 22 procent och PS 19. De gröna kommer i mätningen på fjärde plats med 10 procent medan mittenpartiet UDI, som alltid går i allians med högern, och vänsterpartiet Parti de Gauche skulle få vardera 8 procent. Dessa siffror visar verkligen hur kritisk situationen är för regeringen. OM valet går så illa för PS skulle det allvarligt hota Hollandes trovärdighet som president.

Hur går det i franska kommunalvalet på söndag?
Hur går det i franska kommunalvalet på söndag? 150 150 Tomas Lindbom

På söndag kväll får vi veta det slutgiltiga resulatatet av det franska kommunalvalet. Väljarna går till sina vallokaler en gång till i de kommuner där inte borgmästaren utsågs genom absolut majoritet redan i söndags. Nyfikenheten riktas mot resultaten för Nationella fronten men vi vill också veta hur stor tillbakagång som drabbar vänstern.

Väljarna byter sällan sida mellan två söndagar i ett val. Den tendens som visar sig i den första valomgången brukar stå sig i den andra. Därför är det ingen större risk att förutsäga vissa saker inför söndagens andra valomgång.

Valdeltagandet blir svagt. Förmodligen rekordartat svagt. Väljarna har markerat missnöje med regeringen men också med hela den politiska makten i Paris. Avståndet mellan eliten och folket är större än någonsin. Misstron bara växer.

Socialistpartiet går dåligt. Deras nederlag i kommunalvalen i år är i samma storleksordning som högerns vid kommunalvalen 2008, ett år efter Nicolas Sarkozys maktövertagande. På valnatten i söndags visade de socialistiska ledarna en märklig nonchalant attityd mot förlusterna. Under veckan har de vaknat till liv och börjat tala om vikten att mobilisera inför andra valomgången nu på söndag. Det finns naturligtvis särskilt hos socialisterna en potential av soffliggare från i söndags att mobilisera. Men kommer de att rösta? Förmodligen inte i någon större utsträckning. Missnöjet med Francois Hollande men också hans regering är till och med större än det som riktades mot Sarkozy för sex år sedan.

Högern (UMP) kommer att gå framåt i valet. I sämsta fall övergår 60 medelstora städer till högern från vänstern. I bästa fall för UMP ett drygt hundratal. UMP är ett parti i kris. Det saknar ledare, saknar program och är befläckat av en rad affärer där partiledaren Jean-Francois Copé själv är inblandad i en och Nicolas Sarkozy i ett antal. Trots detta går partiet framåt. Det säger mer om socialistregeringen än om UMP.

Nationella fronten är kvar i en andra valomgång i cirka  tre hundra städer. (Vi talar inte om alla småkommuner som inte har partilistor) Det är rekord i partiets historia. Räkna med att FN som redan i söndags fick en borgmästarpost nu kan vinna ytterligare mellan tre och sju. Partiet kan också räkna med över tusen ledamöter i olika kommunstyrelser över landet. Det är också rekord. Partiet går framåt starkt men den örfil som FN ger de andra partierna i kommunalvalet är liten jämfört med vad det kommer att tillfoga hela det politiska Frankrike i Europavalet i maj. Opinionsundersökningar pekar mot att FN kan bli största parti eller komma i samma position röstmässigt som UMP men flera procent före Socialistpartiet.

I Paris lär socialisterna behålla borgmästarposten. Undersökningar pekar mot att Anne Hidalgo vinner knappt över UMP:s kandidat Nathalie Kosciusko-Morizet. PS lär också behålla Lyon. Men i Marseille kom partiets kandidat i söndags först på tredje plats efter sittande borgmästare från UMP och FN:s representant. Nu avgörs valet där genom en så kallade triangulering. Tre kandidater får ställa upp eftersom socialisten kom över 10 procent i första omgången. Valet kommer garanterat att vinnas av UMP:s borgmästare sedan tidigare, Jean-Claude Gaudin.

Francois Hollande förbereder en regeringsombildning som sannolikt kommer direkt efter söndagens val. Kanske får landet redan på måndag en ny premiärminister efter  Jean-Marc Ayrault. Eller så nöjer sig Hollande med att vässa regeringen med att dels minska antalet ministrar och dels kasta in några nya namn. Ett är Martine Aubry, borgmästaren i Lille, som var en av de heta kandidaterna till att representera PS i presidentvalet 2012. Bertrand Delanoë, avgående borgmästare i Paris, är ett annat namn som nämns. Vill Hollande byta ut premiärministern är några namn heta: Nuvarande inrikesministern Manuel Valls och nuvarande utrikesministern Laurent Fabius. Den förre är populärast bland impopulära franska ministrar och politiskt en av de mest högerorienterade i regeringen. Fabius representerar erfarenhet vilket väljarna visat sig uppskatta i opinionsundersökningarna. Det är dåliga tider och då vill fransmännen ha folk som de vet hittar i maktens korridorer. En tvivelaktig inställning men dock begriplig.

Allvarligt läge för Hollande
Allvarligt läge för Hollande 150 150 Tomas Lindbom

Resultatet av den första valomgången i det franska kommunalvalet blev som väntat dåligt för socialisterna. Men det handlar inte bara om förluster i valet. Partiet är i en trovärdighetskris; en kris som också innefattar höger- och centerpartierna i kartellen UMP. Nationella fronten däremot kan se ljust mot framtiden.

Det franska politiska landskapet ritades om på nytt i söndags med valresultatet från den första valomgången. Det är framförallt tre saker som vi kan notera: Socialisterna fick väljarnas dom efter två år av svagt regeringsinnehav. Högerkartellen UMP lever en osäker tillvaro men kan i någon mån räddas vidare som sammanhållen enhet tack vare socialisternas misstag. Nationella fronten drar fördel av väljarnas misstro mot de traditionella partierna och mot det politiska etablissemanget i stort.

Francois Hollande har inte lyckats som president hittills under sin mandatperiod. Det måste sägas trots säkert goda ambitioner och en del vettiga förslag. Men han har brustit på ett avgörande sätt på några punkter. Han har inte infriat förväntningarna från valrörelsen. Framförallt gäller det kampen för tillväxt och mot den höga arbetslösheten. Situationen är sämre i dag än 2012. Han lyckades med en mer utpräglad vänsterretorik locka till sig en del arbetarväljare i valet för två år sedan. En stor del av dem, förmodligen alla, har i dag lämnat honom och hans parti, för soffan eller för Nationella fronten.

Hollande och hans regering har bytt ståndpunkt i avgörande frågor vid flera tillfällen. I valrörelsen 2012 lovade Hollande en ny ton mot Europa. Han skulle försvara Sydeuropa mot Merkel i den då akuta ekonomiska krisen. Han gjorde tvärtom. Hans ekonomiska program för 2014 är ett näringslivsvänligt program. Nu handlar det inte längre om skattehöjningar för de rika utan om skattesänkningar för företagen. Glömt är parollen från valtalet i Le Bourget i januari 2012 där Hollande talade om sin huvudfiende: Finansvärlden.

Hollande har backat från flera förslag som han drev i valrörelsen. Han har dragit tillbaka förslaget om en koldioxidskatt. Han har sviktat i sin linje när det gäller reformer som skulle underlätta för homosexuella par att skaffa barn. Han talar om en fast linje men väljarna ser svaghet och osäkerhet på flera politikområden.

UMP har sedan 2012 genomlevt interna strider som skulle fått de flesta partier att krackelera fullständigt. Genom presidentens och regeringens misstag och allt mer sjunkande opinionssiffror har UMP ändå lyckats klara sig kvar som en tung kraft i politiken. Knappast rättvist men efter omständigheterna begripligt. UMP genomgår ständigt nya interna gräl och pinsamma affärer kring förre presidenten Sarkozy upptar medias intresse vecka efter vecka. Nu har ändå partikartellen chansen att erövra en del kommuner som tillhört vänstern sedan förra kommunalvalet 2008. Tillfälligt samlar sig detta högerparti och fick också närmare hälften av alla röster i kommunalvalets första omgång.

Nationella fronten är valets segrare trots att de långt ifrån ställer upp i alla kommuner med partipolitiska listor. Deras röstandel är därför  bara 6 procent men det ska jämföras med 2008 då partiet inte ens fick 1 procent av rösterna. FN står starkare än någonsin. De har framtidstro och när Marine Le Pen säger att det nu är slut på tvåpartistystemet i Frankrike så håller en del oberoende kommentatorer med henne.

Närmare 40 procent av väljarna avstod från att rösta i söndags. Det är rekord. Det är en tydlig signal om missnöje med de etablerade partierna. Andra missnöjda röstar alltså på FN. Men det kritiska är att partiet nu är starkare än ett missnöjesparti. Sakta men säkert sker en förändring av de franska väljarnas attityd till politikens innehåll och det gynnar detta parti. Mer av nationella åsikter och en ökad euroskeptisism. Mer av invandrarfientlighet. Det är inte så enkelt i dag i Frankrike som att säga att med lite bättre fart på ekonomin så återvänder väljarna till de gamla partierna. FN är ett protestparti men inte längre bara ett protestparti.

Det finns all anledning att följa den franska inrikespolitiken framöver. Den säger också något om Europas framtid. För Francois Hollande är det extra viktigt att han nu vidtar kloka åtgärder för att rädda sitt mandat. Han behöver en regeringsombildning men han behöver också visa att hans politiska förslag, särskilt inom det ekonomiska området, leder till resultat.

Stora framgångar för Front National i kommunalvalet
Stora framgångar för Front National i kommunalvalet 150 150 Tomas Lindbom

Nationella Fronten går framåt i den första valomgången i de franska kommunalvalen. Det står klart redan nu på söndagskvällen när många siffror ännu är preliminära. Samtidigt visar siffrorna att Parti Socialiste går tillbaka och att högern (UMP) gör vissa framsteg.

Franska väljarna har i stor utsträckning röstat mot regeringen och fördelat sitt missnöje med röster på UMP och på Nationella Fronten i första valomgången.I Henin-Beaumont fick FN:s kandidat över 50 procent av rösterna och är alltså vald redan ikväll. Det är första gången någonsin som en kandidat från FN lyckats vinna ett mandat redan i första valomgången.

I sex andra städer leder FN:s kandidat efter första valomgången men utan att nå 50 procent. Där krävs därför en andra valomgång där utgången fortfarande är oviss. Det mesta pekar på att förhandsspekulationerna om borgmästartiteln till FN i tre till sex medelstora städer fortfarande är ett rimligt antagande.

Det mesta tyder på att UMP behåller makten i Marseille och Parti Socialiste i Paris. Anne Hidalgo blir ny borgmästare i huvudstaden och hon är socialist precis som sin företrädare.

Det rådde bistra miner bland företrädarna för regeringen i teve ikväll när resultatet från den första valomgången stod klart kl 20. Socialisterna hade svårt att erkänna sina egna brister utan talade hellre om hur viktigt det är att nu lyckas motivera väljarna att rösta rött nästa söndag i den andra valomgången. UMP:s representanter hade också rätt lätt att hålla sig för skratt. Visserligen kommer de sannolikt att erövra makten från vänstern i ett antal kommuner runt om i landet men dessa segrar grumlas av FN:s framgångar. Både högern och vänstern erkänner indirekt att de inte lyckats övertyga väljarna om att deras program för framtiden är så starkt och övertygande att FN inte behövs i politiken. Väljarna röstar på ett utpräglat missnöjesparti när de etablerade partierna inte visat sig infria sina löften till väljarna och misslyckats med detta ett flertal gånger under de senaste tio, femton åren. Minst.

Det går ändå inte att dra alltför långtgående slutsatser av detta lokala val ur ett nationellt perspektiv. Missnöjet mot regeringen har påverkat resultaten men inte överallt och inte för alla partier. FN ställde inte upp med kandidater ens i alla större kommuner. I många kommuner förekommer listor med företrädare för flera partier eller andra politiska grupperingar. I Europavalet i maj blir det lättare att se hur de stora partierna förhåller sig till varandra. Där kommer UMP, PS och FN att ställa upp med egna listor i alla de åtta regionala valkretsarna. Bedömare tror att FN då kommer att bli det största partiet i landet. Om det sker kommer debatten om Frankrikes politiska framtid och hotet från högerextrema krafter  att ta fart på allvar.

På söndag är det kommunalval i Frankrike
På söndag är det kommunalval i Frankrike 150 150 Tomas Lindbom

De franska kommunalvalen den 23 och 30 mars är som en jättestor väljarundersökning för alla partier. Nu får vi veta vad väljarna tycker om Francois Hollandes första två år vid makten. Samtidigt står mycket på spel i de stora städerna. Kan högern återta Paris och Lyon och kan vänstern erövra Marseille? Och hur många städer erövrar Nationella fronten?

Frågorna är alltså många inför kommunalvalet där borgmästare och ledamöter i de beslutande församlingarna ska utses i landets drygt 36 000 (!) kommuner.  I  alla de små kommunerna är kandidaterna “utan politisk etikett”. Men i städerna över 10 000 invånare finns det politisk makt att kämpa om. Där går de stora partierna fram med egna listor och egna kandidater till borgmästare och det blir ofta spännande val i två omgångar.En kandidat i varje valkrets utses enligt principen för majoritetsval.

Låt oss ta ett exempel med val till borgmästare i en stad: Fem olika partier ställer upp med varsin kandidat.Får en kandidat mer än 50 procent av rösterna redan i första valomgången är valet klart. I de flesta fall sker inte det. I så fall går de två  kandidaterna med flest röster vidare till en avgörande andra valomgång påföljande söndag. Har ytterligare en kandidat mer än 10 procent av rösterna får även denna tredje kandidat  rätt att ställa upp i den andra valomgången. Det kallas då triangulering.

Valsystemet bidrar till att det politiskt-taktiska spelet är högt uppdrivet i de franska valen, både i de lokala och i de nationella. Vad gör till exempel UMP:s kandidat om denne kommer utanför andra valomgången som istället blir en kamp mellan Nationella frontens och Socialistpartiets kandidater? Råder hen sina väljare att rösta på den ena eller den andra kandidaten eller ger hen ingen röstrekommendation? Och vad händer om tre kandidater gör upp; en socialist, en från UMP och en från Nationella fronten och där Nationella frontens kandidat förutses vinna valet om alla tre tävlar i den andra valomgången? Väljer kandidaten från UMP som i ett tänkt exempel blivit trea i den första valomgången att avstå från den andra valomgången och stödja socialisten för att hindra att kandidaten från FN vinner? Eller ställer hen upp i valet och gör det möjligt för denna kandidat att bli borgmästare för de kommande sex åren?

Den franska politiska världen kommer att sjuda av analyser och resonemang under den kommande veckan när resultaten från den första valomgången blir klara på söndagskvällen. Prognoserna idag pekar på en viss framgång för UMP som drar fördel av att vissa väljare använder sin röst i ett lokalt val till att visa sitt missnöje med regeringen.  De flesta kommer säkert ändå att välja parti och kandidat utifrån de lokala förutsättningarna. Kommunalvalen 2008 blev en stor seger för socialisterna. Frågan är nu vad väljarna tycker om alla de socialistiska borgmästare som styr i vitt skilda städer över landet. Paris och Lyon styrs i dag från vänster och alla opinionsundersökningar pekar på att väljarna vill behålla vänsterstyre i dessa de två största städerna i landet.

Mycket intresse riktas mot Nationella fronten. Detta parti har i dag en stark ställning i väljarkåren men partiet lär få svårt att vinna så många städer på grund av att de andra partierna i stor utsträckning kommer att blockera FN i en andra valomgång. Dock är det inte uteslutet att en del UMP-kandidater i södra Frankrike kommer att hjälpa FN:s kandidater till seger, till exempel om det står mellan FN och socialistpartiet i en andra valomgång.

Troligen kommer FN att kunna besätta borgmästarposten i fyra, fem hyggligt stora städer. Det är en framgång jämfört med 2008 års val då partiet inte vann ett enda borgmästarval. Partiet är särskilt starkt i sydöstra Frankrike och i industriområdena i norr.

Marine Le Pen gör sin valkampanj med ett leende på läpparna. Hon har inget att förlora men allt att vinna. UMP och PS däremot har nästan inget att vinna och allt att förlora. Det är kris för demokratin i Frankrike sa en politisk bedömare på teve i dag. Det kan man lugnt säga. De politiska affärerna avlöser varandra. Folket har inget förtroende för landets ledning och ett högerextremt parti kommer att vinna klara framgångar. Kanske inte i antal vunna städer men i höga röstsiffror över i stort sett hela landet.

  • 1
  • 2