Sarkozy i polisarrest blir politik

Sarkozy i polisarrest blir politik 150 150 Tomas Lindbom

I sanning en unik händelse. Igår morse fördes förre presidenten Nicolas Sarkozy från sin bostad i Paris till polisarrest i Nanterre. I natt inleddes förundersökningar mot honom för medverkan till korruption. Hans advokat Thierrey Herzog liksom en hög jurist i Högsta domstolen, Gilbert Azibert sattes också i husarrest .

Nicolas Sarkozy är föremål för undersökningar om delaktighet i brottslighet i sju olika affärer, varav vissa hänger samman med andra. Samtidigt förbereder Sarkozy sitt politiska återtåg. Det är sannolikt att han själv tänkt sig att söka kandidaturen som högerns presidentkandidat för valet 2017. Dessa affärer kan försvåra hans politiska återtåg men det ska sägas till en svensk läsekrets: I Frankrike är det långt ifrån omöjligt att komma tillbaka efter motgångar av det slag som Sarkozy nu ställs inför. Och än så länge är han inte dömd för något brott.

Sarkozy är en fighter av nästan övermänskliga mått och fransmän älskar också fighters.Det som nu utspelar sig inför allmänheten är fortsättningen mellan en hög politiker stödd av stora delar av sitt parti och åklagare inom rättsväsendet, mer passivt stödd av regeringen. “Åklagarna driver en politisk kampanj mot Sarkozy”, menar till exempel högerjournalisten Catherine Nay. Och det går inte att komma ifrån att många åklagare avskyr Sarkozy som medvetet attackerat åklagarkåren redan under sina år som president. Han känner sig politiskt förföljd av den delen av den rättsvårdande myndigheten. Han har blivit ifrågasatt av åklagarna i sju affärer, tagits in till förhör vid flera tillfällen. Sarkozy tänker: Den som inte är med mig är emot mig och den som är emot mig för jag ett krig emot.

Det är omöjligt att inom ramen för ett blogginlägg redogöra för alla delar i de sju affärerna kring Nicolas Sarkozy. Det är desto svårare därför att inga fakta är oomstridda. Vi vet att åklagare beslutat om telefonavslyssning av den förre presidenten OCH hans advokat i ett halvår. Avsikten med telefonavlyssningen sägs ha varit att ta reda på fakta kring  en pågående rättsprocess där Sarkozy misstänkts ha tagit emot illegala bidrag från Libyens president Khaddafi för valrörelsen 2007. Avlyssningen avslöjade samtidigt att Sarkozy kunde ha varit inblandad i försök att skaffa insiderinformation från Högsta domstolens jurist Gilbert Azibert om hur en annan känslig affär utvecklades; den som handlar om att Sarkozy och hans parti illegalt skulle ha tagit emot bidrag till sin valrörelse 2007 från Frankrikes rikaste kvinna, Liliane Bettencourt.

Ord står förstås emot ord. Alla seriösa utomstående bedömare kan bara ställa frågor. Vilka misstankar finns mot den förre presidenten? Var det rätt att telefonavlyssna Sarkozy och hans advokat? Är det rimligt att sätta Sarkozy i husarrest? Men ingen utomstående vet hur starka bevis som åklagarna har. Hittills har de inte kunnat fälla Sarkozy på en enda punkt men det betyder naturligtvis inte att deras misstankar är utan grund.

Den juridiska processen kring den förre presidenten blir snabbt också politisk. Går det över huvud taget att hålla rågången klar mellan juridik och politik när diskussionerna kretsar så mycket kring juristernas bevekelsegrunder och inte minst Sarkozys starkt politiserade argumentation. Känslorna kokar och vem vågar ens tro att även en jurist kan hålla huvudet kallt i ett sådant läge.

Åklagarmyndigheten är i dag misstrodd bland i stort sett alla högerpolitiker och säkert också bland många väljare som sympatiserar med Sarkozy. I detta oväsen ska nu processen fortsätta. Lyckligtvis har regeringen inte kastat sig in i debatten mer än att konstatera att juristerna måste få arbeta vidare. Men redan det uppfattas förstås i det andra lägret som ett politiskt ställningstagande.

Leave a Reply

Your email address will not be published.