Sarkozy snubblar på frågan om samkönade äktenskap

Sarkozy snubblar på frågan om samkönade äktenskap 150 150 Tomas Lindbom

Om knappt fjorton dagar ska UMP välja en ny partiledare. Observera att detta inte är ett val till presidentkandidat för UMP i nästa presidentval i landet 2017. Men valet är viktigt. Nicolas Sarkozy är en av kandidaterna och han måste vinna för att ha en chans att bli partiets presidentkandidat om två år.

I början av hösten meddelade Nicolas Sarkozy officiellt att han aspirerade på partiledarskapet och på posten som landets president. Han förberedde denna återkomst redan veckorna efter nederlaget mot Francois Hollande i maj 2012. Det säger i alla fall de flesta politiska bedömare i dag. Sarkozy är ett politiskt djur som inte kan leva utan att delta aktivt i kampen om de höga förtroendeposterna i landet. Förmodligen skulle han blivit en plåga särskilt för hustrun Carla om han tvingats att avstå en comeback.

Alla siffror pekar på att Sarkozy blir partiledare på nytt. De tunga konkurrenterna, Alain Juppé och Francois Fillon ställer inte upp i partiledarvalet. De koncentrerar sig på kampen om att bli partiets officiella presidentkandidat istället. Men det går ändå inte så bra för expresidenten. Han avslöjar sin stora svaghet; oklarheten om vilken som är hans grundläggande politiska hållning. Han byter åsikt och verkar nu än mer känslig för opinionens växlingar.

Lagen om samkönade äktenskap eller mariage pour tous som den heter i Frankrike röstades igenom av nationalförsamlingen för ett drygt år sedan. Lagen ger homosexuella par samma rättigheter som heterosexuella vad gäller äktenskap och adoption. Denna lag som kallas loi Taubira efter namnet på justitieministen Christiane Taubira har varit ett rött skynke för många inom högern, särskilt katolska väljare. Bland UMP:s gräsrötter är denna lag provocerande. Det finns sakliga skäl hos denna väljargrupp för detta motstånd men också en rad svårtolkade emotionella orsaker.

UMP röstade nästan helt enigt mot lagen i voteringarna i parlamentet. Nu är lagen ett faktum och det måste anses svårt att praktiskt sett avskaffa den. Det hindrar inte en del av de ledande politikerna inom partiet att kräva att lagen upphävs eller skrivs om. Nu har även Nicolas Sarkozy sällat sig till den gruppen. Han räknar med stöd från högerfalangen i partiet i det kommande partiledarvalet och vågar uppenbarligen inte stöta sig med den. Han talar i suddiga ordalag om två äktenskap; ett för heterosexuella och ett för homosexuella. Hur detta ska åstadkommas har inte blivit klart. Han verkar ha gripits av oro i ett tal till sina anhängare häromdagen. Hans uttalande kan ha påverkats av en känsla i stunden att han inte borde försvara loi Taubira. Han har fått beröm från högerflygeln för sitt uttalande men kritiserats starkt av flera av sina närmaste; bland annat så inflytelserika personer som Alain Juppé och Nathalie Kosciusko-Morizet, tidigare miljöminister och bland annat UMP:s kandidat i senaste borgmästarvalet i Paris.

Manuel Valls har anklagat Sarkozy för eftergifter för en säropinion. ”Det är inte värdigt en statsman och en före detta president att göra populistiska eftergifter och inte respektera en så grundläggande lagändring”, säger han om Sarkozys senaste uttalande i denna fråga. Sarkozy riskerar nu att framstå som vinglig och alltför taktisk i sina ställningstaganden. Knappast en bra profil på en man som vill ena landet och framstå som statsman.

Det kan noteras att kampen om makten inom UMP nu hårdnar. Sarko positionerar sig till höger, Alain Juppé mer mot mitten medan Francois Fillon söker hitta ett utrymme mittemellan. Den senare har nu gjort aggressiva uttalanden i invandringsfrågan. Han vill, precis som Sarkozy vid flera tillfällen, införa ett tak för invandring varje år. Han kräver också avvisning av immigranter vid gränserna och kräver dessutom en rad inskränkningar när det gäller nyanländas och papperslösas rätt till socialhjälp och läkarvård.

Dessa krav formuleras för att lugna en invandrarkritisk väljarkår och särskilt den delen som finns på högerkanten. Alla vet att det inte går att i praktiken genomföra en så strikt invandringspolitik. Fillon liksom Sarkozy försöker så gott det är möjligt att minska överströmningen av väljare från UMP till Nationella fronten. Detta verkar dessvärre för UMP vara lika svårt som att hindra invandrare att gå över gränsen till Frankrike.

Nicolas Sarkozy står inför många strider innan han kan bli Frankrikes president 2017. Den första striden, att bli partiledare för UMP, lär han vinna. Men hur går det sedan? Det politiska djuret Sarkozy är en skicklig taktiker men hans motståndare är nu så många fler och så mycket mer uttalat kritiska. Han har konkurrenter inom sitt eget parti. Marine Le Pen är betydligt starkare än hennes pappa var vid valet 2007. Och väljarna känner Sarkozy som president. Trots allt var hans fem år som president en period av nedgång och för många väljare var åren 2007-12 politiskt en stor besvikelse. Sarko som president 2017? Trots att vänstern saknar en kandidat i dag så finns det anledning att tvivla.

3 comments
  • Leif Mohlin

    hej
    Tack för ytterligaren en klok text om fransk politik. En undran som kom sig utifrån att du nämnde NKM i texten. Hon känns ju lite på håll som den enda fräscha politkern inom UMP (hm nu är jag nog lite orättvis men hon känns som en politiker som åtminstone ger intryck av att ha en agenda för innehåll istället för att bara få makt). Men det gick ju inte så bra i Paris. Vad är hennes position idag? Du kanske har skrivit om det och jag missat, ber om ursäkt för det i sånt fall./Leif Mohlin

  • Tomas Lindbom

    Hej Leif!
    Nathalie Kosciusko-Morizet (NKM) är en av de starka inom UMP men ändå inte aktuell för partiledarskapet i partiet (val i november) och knappast heller som presidentkandidat 2017.

    Hon har fått en del stryk. Blev utnyttjad i valrörelsen för Sarko 2012 där hon skulle vara hans talesperson men blev degraderad av den urreaktionära Patrick Buisson och så förlorade hon borgmästarvalet i Paris. Detta har otvivelaktigt gjort att hon omnämns i mindre grad än tidigare och har själv svårt att positionera sig i centrum av snacket om vem som är tung och betydande i partiet.

    Det är uppenbart att NKM har ett sug efter makt. Hon påstås vara kall och hårdhudad. Hon har psykiskaförutsättningar att kämpa om makten

    Jag tror att ett problem för henne är att hon är alltför vänster för att vara med i UMP. Hon kan inte spela spelet om att stoppa samkönade äktenskap. Hon har en positiv inställning till att lyfta fram miljön. Och hon är väldigt parisiskt modern. (så kallad bobo) Gräsrötterna inom UMP gillar inte ens en svag doft av kulturradikalism)

    Så jag tror att NKM kommer att sitta i en kommande UMP-regering på en tung post. Däremot kommer hon inte att bli presidentkandidat eller partiledare.

  • Leif Mohlin

    Tack – och hon förlorade som sagt i Paris vilken rimligen minskat hennes inflytande. Noterar att du skriver att hon är alltför mkt vänster för att vara med i UMP. Mitt intresse baseraras på det du beskriver som att hon har ”psykiska förutsättningar” för makt i kombo med en agenda som är hyfsat mitten i europeisk politik. Hon skulle vara helt rätt i många länder, inte minst i egenskap av att vara kvinna. Men UMP är ju så fantastiskt upplöst i sin struktur så att en Shakespeare inte kunde haft ett bättre material att bygga pjäser på. Då är det ju alltid viktigt att hålla ögonen på de personer som faktisk kan tänkas ha ett öga på något mer än makt. De kan helt plötsligt segla upp och få stort inflytande.NKM hade lite sån potential. För vem annars inom UPMs utbud av figurer har lite visions-potential kan man fråga sig? Det är ju otroligt svårt att se vare sig på distans eller nära, men de känns rätt förbrukade hela högen. Tusen tack för att du tog dig tid. /Leif

Leave a Reply

Your email address will not be published.