Ett arbetsår till ända (högern)

• juli 8, 2015
• Tomas Lindbom
• no comments

Så här års börjar det bli aktuellt att göra en sammanfattning av det politiska året. Det löper från september till den 14 juli. I september har fransmännen återvänt från sina semestrar och är sugna på nya politiska debatter – en del skulle kalla det sluggerfester – och efter nationaldagen tynar debatten ut och förs möjligen  i lugnare former i sittstolarna på plagerna i väster och i söder.

Året 2014-15 har som alla år varit politiska intensiva. För högerns del har en hel del hänt som förändrar denna politiska riktnings utseende. I första hand rör det sig om personella förändringar men också en starkare position inom folkopinionen efter tydliga framgångar i departementsvalen i mars i år.

Nicolas Sarkozy tog i höstas ett starkt grepp över partiet UMP genom att väljas till ordförande utan nämnvärd konkurrens. Hans utmanare som presidentkandidat inför valet 2017, Alain Juppé och Bruno Le Maire utmanade klokt nog inte Sarko om den posten. Den senare har sin fan club inom partiet som garanterar hans ställning som den främste av högerpolitikerna. Däremot är det inte lika självklart att Sarko är den främste om hela högern, inklusive den liberala centern och katolska centern, är med och säger sin mening. Alain Juppé och Bruno Le Maire hoppas på att kunna utmana Sarkozy i ett öppet primärval om vem som blir högerns presidentkandidat. Trots att dessa båda herrar borde kunna samla ett bredare underlag inom hela högern så har ändå de senaste månaderna visat att den förre presidenten på ett taktiskt skickligt sätt lyckats stärka sin position. Alltmer pekar på att han blir också den som företräder oppositionen mot Francois Hollande 2017.

UMP har bytt namn till Les républicains och under Sarkos ledning blir identitetsfrågorna allt viktigare.  Sarko gick till val 2007 på ett socialt-ekonomiskt program men lär gå till val, om han får chansen, 2017 på ett program för tydligare nationell identitet.

Extermhögern och Le Pen håller ställningarna som ett lika starkt tredje alternativ i den franska politiken.Trots inre konfliker mellan far och dotter Le Pen lär partiet göra ett bra val i regionvalen i november och december i år. Chansen finns att partiet besätter ordförandeposten i två av tretton regioner, en i sydöstra delen av landet och en i norr. Det skulle vara ett mycket starkt bevis på att partiet och Marine Le Pen är att räkna med 2017. Arbetarklassen har i stor utsträckning lämnat vänstern för extremhögern. Klasskampen har ersatts av en kamp mot internationella kapitalet och invandrarna – om man får uttrycka sig lite svepande. En stor förändring av det politiska landskapet har redan skett. Nu har denna förändring stabiliserats och det är svårt att tro att Nationella fronten skulle tappa stor andel av sitt röstunderlag fram till nästa presidentval.

Alltså: Högern må ha sina interna problem och det finns spänningar förstås mellan den traditionella högern och extremhögern. Men sammantaget är i dag Frankrike ett land som rimligen kommer att styras från höger efter nästa presidentval. Väldigt lite pekar mot en seger för  Marine Le Pen i andra valomgången men däremot en seger för en högerorienterad kandidat från Les républicains. Nicolas Sarkozy ligger mycket väl till.