Monthly Archives :

november 2016

Högern stärker sin position – vänstern krisar
Högern stärker sin position – vänstern krisar 150 150 Tomas Lindbom

Söndagen den 27 november innehöll en väntad händelse. Francois Fillon segrade över Alain Juppé i primärvalet som hölls av högerpartiet Les Républicains. Segern blev dessutom överlägsen, 68-32 procent. En annan händelse var mer omtumlande om än inte helt oväntad: Premiärminister Manuel Valls förklarade i en tidningsintervju (Journal de dimanche) att han är beredd att utmana president Francois Hollande i socialisternas primärval i januari.

Högern har genomfört primärvalen på ett skickligt sätt. Dels har organisationen fungerat utan anmärkningar. Partiet har öppnat över tiotusen vallokaler runt om i landet, Människor har ibland tagit sig långt till en vallokal, många har samåkt. De äldre har varit kärnan i denna primärvalspopulation men varken mörker, kyla eller avstånd tycks ha hindrat dem. Köerna i vallokalerna har varit timslånga men gubbar och gummor har snällt stått där och väntat på sin tur. I den andra valomgången röstade 4,5 miljoner.

Högern har också utnyttjat primärvalet till att presentera sin politik och trots motsättningar mellan kandidaterna har partiet dragit stor fördel PR-mässigt av uppmärksamheten. Nu har den kandidat med tydligast konservativa profil vunnit.  Högern har återfått en karaktär som den saknat sedan Sarkozy tog över partiet för tio år sedan.

Mycket kommer att hända i spelet mellan alla kandidater fram till presidentvalet i april och maj. Det är inte avgjort att Francois Fillon blir Frankrikes nästa president. Däremot är det en närmast förkrossande majoritet för högeridéer i detta land. Nya mätningar som redovisades igår kväll visade återigen att högerns kandidat (Francois Fillon) och Nationella frontens (Marine Le Pen) är i täten och kommer att mötas i en andra och avgörande valomgång. Dessa båda kandidater är överlägset starkare än alla andra. Emmanuel Macron som lämnade socialistregeringen i början av hösten och driver en oberoende linje ligger långt efter för att inte tala om sittande presidenten Francois Hollande som inte ens når upp till tio procent av väljarnas röster.

Vänstern är i djup kris. Manuel Valls har nu uppenbarligen bestämt sig för att ställa upp i socialisternas primärval. Han verkar i första hand försöka övertyga sin president om att inte ställa upp. Om det inte lyckas kommer antingen Hollande sparka sin premiärminister fem månader för valet eller så kommer vi att se partiets och regeringens två ledande politiker mötas i en kamp om vänsterväljarna  inför öppen ridå.

Vänstern är splittrad på ett sätt som vi inte sett tidigare. Dels har Socialistpartiets högerflygel haft ansvaret för regeringspolitiken och närmat sig mitten. Det skapar en spänning med den mer traditionella vänstern som finns inom Socialistpartiet och alla partier och grupper till vänster om det. Dels har Hollandes bristande ledaregenskaper skapat en spänning också inom vänstern. Vänsterpartiet och kommunisterna tog avstånd från honom redan 2013, större delen av det gröna partiet och vänsterflygeln inom Socialistpartiet 2014. Under 2016 har också delar av den socialdemokratiska och socialliberala falangen tagit sin hand från Hollande. Knappt någon vänsterpolitiker vill idag ställa upp och helhjärtat försvara sin president.

Opinionen i Frankrike står i dag långt till höger. Framförallt är det de konservativa rösterna som blivit starkare, främst inom Les Républicains. Sarkozys mer högerradikala hållning har förlorat. Den värdekonservativa delen av Nationella fronten är också en viktig del av det partiet. Denna falang kan sägas ledas av Marine Le Pens systerdotter Marion Maréchal Le Pen. Det är inte orimligt att påstå att en fransk president och regering skulle kunna byggas enbart med konservativa politiker. Till detta ska alltså läggas merparten av Nationella frontens väljare och mittenväljare som föredrar högern framför vänstern. Här har vi säkert två tredjedelar av det franska folket.

Vänstern är verkligen på reträtt men framförallt splittrad. Även om opinionsundersökningarna i dag säkert speglar folkopinionen är det ett bekymmer om en andra valomgång står mellan en konservativ och en högerradikal. Det är ett bekymmer om det sociala perspektivet på samhället blir undanträngt. Det är ett bekymmer om den muslimska minoriteten får ett än mer begränsat utrymme och det blir mer socialt acceptabelt för rasister och andra främlingsfientliga att öppet vädra sina idéer och utsätta andra människor för fysiskt våld.

Högern jublar över att ha fått fram en presidentkandidat som är tydlig, verkar kompetent och förefaller kunna vinna presidentvalet ganska lätt. Frågan många med oro ställer sig är: Vad kommer att hända efter valet?

 

 

Fillon är inte nyliberal
Fillon är inte nyliberal 150 150 Tomas Lindbom

Utländska medier ska försöka beskriva vad som händer i valrörelsen inför presidentvalet 2017. Det är inte så lätt eftersom motsättningarna mellan politiska kandidater inte nödvändigtvis följer samma mönster som i Tyskland, Storbritannien eller i de skandinaviska länderna. Det kan därför vara svårt att orientera sig in mot centrum av de högerpolitikernas verklighetsuppfattning och värderingar. Det gäller bland annat motsättningen mellan Alain Juppé och Francois Fillon som nu står mot varandra i söndagens andra valomgång i primärvalet för Les Républicains. Ingen av dem är nyliberal, knappt liberal.

Först en kort historisk tillbakablick. Frankrike saknar en stark liberal tradition. Den så kallade mitten har också varit svag. Presidenterna sedan General de Gaulle har med visst undantag för Valéry Giscard d´Estaing varit väl förankrad i antingen en gaullistisk tradition eller en socialistisk. För båda dessa rörelser gäller ett starkt försvar för staten som en garant för nationens fortlevnad och som ett skydd för medborgarnas rättigheter och även välfärd.

General de Gaulle var – general. Han var inte näringsidkare. Han brydde sig om militären, månade om den nationella stoltheten och kulturarvet. I hans nation skulle alla medborgare ha ett gott liv vilket inte hindrade att han bejakade att överklassen, särskilt den bildade gamla överklassen, borde leva i större välmåga än vanligt folk. Han förstod sig inte på liberaler – han hyste närmast förakt för den anglosaxiska världen – och han var fientlig till all form av kulturradikalism. Det är sant att han bejakade marknadsekonomin men under social kontroll. I någon mening stod han för en folkhemsmodell men utan det egalitära draget som i Sverige.

I hans spår går större delen av den franska högern. Francois Fillon är tydlig med att betona sina gaullistiska rötter. Alain Juppé framhäver samma ursprung. Det närmast paradoxala med högerns primärval är att den minst gaullistiska av toppkandidaterna, Nicolas Sarkozy, först kom på tredje plats.

Har då inte Fillon svängt i riktning mot ett liberalt tänkande? Nej, vågar jag påstå. Det är sant att han föreslagit neddragningar av den offentliga sektorn och vissa skattesänkningar. Det är sant men vi måste komma ihåg från vilken nivå han börjar sina neddragningar. Antalet offentliganställda har fortsatt att stiga under senare år. Nu föreslår han en minskning på 500 000. Han försöker också balansera det med en höjning av arbetsveckan från 35 till 39 timmar och med att låta de flesta gå på grund av pensionering.

Fillon är långt ifrån den privatisering som genomförts i Sverige på skolans område. Han föreslår en viss privatisering av sjukförsäkringen men gör undantag för alla med små inkomster. Det är möjligen hans mest thatcheristiska förslag. Han talar om ett nödvändigt  stålbad, inte ett systemskifte. Låt mig påminna om Göran Perssons åtstramningspolitik i slutet av 1990-talet…

Francois Hollande och hans premiärminister har börjat en politik i samma riktning. De har varit mer försiktiga, säkerligen av skälet att deras väljarkår är mer känslig för den här typen av reformer. Fillon får applåder av sina väljare för samma förslag. Juppé har sannolikt samma uppfattning som Fillon men har valt att positionera sig mer mot mitten för att hitta sina väljare där.

Francois Fillon kommer att mjuka upp sina förslag inom ekonomiområdet när han möter hela väljarkåren i valrörelsen efter jul. Däremot kommer han säkert att stå fast vid de konservativa värderingar som är grunden för all gaullism. Det är typiskt att han visar på en annan politik mot Moskva. En annan böjlighet för Putins önskningar och det är. typiskt att han i veckan fått beröm av den ryske ledaren. Han kommer att stå fast vid sina konservativa värderingar om skola, kyrkan och kulturarvet.

Den franska högern är konservativ i första hand och mer marknadsliberal än vänstern traditionellt varit men inte liberal och absolut inte nyliberal, ultraliberal eller thatcherist. Det betyder inte att det finns rader av invändningar mot den franska högern. Jag är den förste att vara kritisk mot Fillons politiska grundsyn. Fillon är katolskt konservativ och det förklarar varför han röstade mot lagen om samkönade äktenskap, i teorin avvisar fri abort, avvisar feminism och alla former av genderteorier, försvarar en fransk kulturell identitet och avvisar allt som kan kallas multikulturellt samhälle. Han står för åsikter som i vårt land möjligen vissa inom Sverigedemokraterna och yttersta högerflygeln av KD  delar. I Frankrike sopar han hem rösterna i högerns primärval. Fransk höger är verkligen något annat än den svenska. I Frankrike handlar det om kulturvärderingar, i Sverige om att öka lönsamheten på så många områden som möjligt.

Vid flera tillfällen under debatten i torsdags mellan Fillon och Juppé fick särskilt Fillon frågor av journalister som han snabbt beskrev som karikatyrer av verkligheten och av hans uppfattningar i olika frågor. Det gäller även för franska journalister att förstora motsättningar. Den som vill söka förstå vem som kan bli Frankrikes president får nog anstränga sig att borra lite djupare i dennes värderingar och förslag. Ett Frankrike under Fillon kommer att vridas åt höger men utifrån konservativa värderingar och inte liberala. Eftersom ordet liberal är mer laddat och avskytt än konservativ bland franska vänsterväljare kommer självfallet de politiska partierna till vänster rikta in sig på Fillons ekonomiska förslag och kallade dem för nyliberala. Då är det bara som utomstående betraktare att inse att det som så mycket annat är en del av det politiska spelet.

 

Fillon tydliggör sin linje i skarpt debattsamtal med Juppé
Fillon tydliggör sin linje i skarpt debattsamtal med Juppé 150 150 Tomas Lindbom

Igår kväll samlades återigen en stor del av det franska folket för att följa en tv-debatt mellan högerkandidater. Denna gång 8,5 miljoner vilket är en imponerande siffra. Debatten mellan Alain Juppé och Francois Fillon, som nu möts i den andra valomgången av högerns primärval nu på söndag, var intensiv och instruktiv. Säga vad man vill om fransk inrikespolitisk debatt men inte är den ytlig. Den ställer krav på tittarna och den håller sig på en hög nivå.

Debatten varade i närmare två timmar utan avbrott. Tre journalister ställde frågor men gav också de båda duellanterna tid att svara. Ibland tillrättavisade Juppé eller Fillon någon av journalisterna. De drog sig inte för att ibland kalla den verklighetsbild som frågorna byggde på för karikatyrer. Vid flera tillfällen begärde de även mer tid för att svara. Frågorna kräver det, menade båda två. Franska politiker lägger sig inte för journalisternas försök att snuttifiera det politiska samtalet. De tillrättavisar dem istället.

Debatten gav mig och säkert många tittare ökad klarhet i hur Fillon och Juppé tänker kring centrala politiska frågor och vilka skillnader som finns mellan dem. Det var uppenbart att Fillons linje var radikalare i meningen att både skärpa tonen kring lag och ordning, skola och nationell identitet och inom området ekonomisk politik. Några exempel:

Fillon ville öka antalet privatläkare och göra delar av sjukförsäkringen privat där varje medborgare betalar en tilläggsförsäkring för att kunna utnyttja vård i enklare sjukdomsfrågor. Fillon ville också minska antalet anställda i den offentliga sektorn med cirka 500 000 personer och samtidigt höja arbetsveckan från 35 till 39 timmar men bara betala för 37 timmar. Det ska också gälla både den privata och den statliga sektorn. I Frankrike har alltid de offentliganställda haft bättre förmåner men Fillon ville minska på den skillnaden.

Fillon lyfte många andra frågor. Bland annat menade han att skolan i lågstadiet inte ska ändra någonting i historieundervisningen. Den ska vara helt inriktad på att berätta Frankrikes ärorika historia från början till slut. Han skrämde sina väljare med att vissa partier (=läs vänstern) vill börja tala om slaveriet redan i småklasserna. Tvivlet på den franska kulturens storhet kan tas upp i gymnasiet, kanske lite i högstadiet, menade han. För en konservativ som Fillon är genderundervisning eller kritisk granskning av kolonialismen otyg som inte ska besvära de små barnen.

Alain Juppé är i grunden också en konservativ politiker men är i varje fall i spelet om makten inom Les Républicains mer angelägen att öppna också för väljargrupper som är mer moderna och som misstror alltför liberala förslag på ekonomins område. Juppé kom i debatten att framstå som mer moderat, mer angelägen att också involvera andra kulturer än den traditionellt franska. Han pläderade för att det i samhället måste finnas en diversitet. Det senare ordet ville inte Fillon ta i sin mun. Juppé anklagade Fillon för att ha sagt sig vara kritisk i teorin till abort även om han inte har på sitt program att förändra abortlagstiftningen. Juppé sa sig rakt av värna aborträtten. Det fanns också små skillnader i synen på äktenskap för samkönade par. Även här var dock Fillon noga med att säga att han inte tänkte riva upp lagen om han blev president.

Juppé gick inte heller lika lång i liberal riktning i frågan om att minska inom den offentliga sektorn. Han föreslog endast en nedskärning på 200 000 poster. Han var inte beredd heller att införa en privat del i sjukförsäkringen.

Segern i debatten föreföll mig gå till Fillon. Han var mer på offensiven, mer tydlig och rimligen talade han bättre till högerns väljarkår, särskilt den del som faktiskt går och röstar i primärvalet. I varje fall är det svårt att se att Juppé kan gå om Fillon som vann med 16 procent över Juppé i den första valomgången och dessutom fick Sarkozys stöd direkt efter på söndagskvällen.

Fillons seger förändrar landskapet i Frankrike
Fillons seger förändrar landskapet i Frankrike 150 150 Tomas Lindbom

Allt pekar på att Francois Fillon vinner den andra valomgången i högerns primärval på söndag i envigen med Alain Juppé. Det får i så fall konsekvenser för den politiska spelplanen inför presidentvalet. Kandidater i andra partier som sett starkare ut blir svagare och tvärtom med en seger för Fillon.

Jag utgår nu ifrån att Fillon vinner söndagens avgörande primärval. I så fall råder det ingen tvekan om att Fillon placerar Les Républicains längre ut till höger i presidentvalet än som varit fallet med Juppé som segrare. Spelplanen ritas om. Låt oss syna de viktigaste förändringarna.

Fillon kan ta en del röster från Nationella fronten i ett av deras två stora fästen, sydöstra Frankrike, från Marseille och österut till italienska gränsen. Där regerar systerdottern till partiledaren, Marion Maréchal Le Pen. Hon är mer liberal i ekonomiska frågor och mer värdekonservativ än sin moster. Precis som Fillon. Här skulle alltså den senare kunna ta en del röster och skada Nationella fronten.

Å andra sidan är hans starkt liberala framtoning i ekonomiska frågor en måltavla för den officiella partiledningen inom FN. Det han eventuellt vinner vid Medelhavets strand förlorar han i övriga Frankrike. En del väljare kan i centrala och norr Frankrike kan välja att flytta sina sympatier från Les Républicains till FN.

Fillon lämnar ett större tomrum i mitten där Juppé hade kunnat vara en röstfiskare. Ledaren för mittenpartiet Modem, Francois Bayrou, har deklarerat att han inte skulle kandidera som presidentkandidat om Juppé blev vald. Nu väntar alla på hans beslut. Ställer han upp kommer han mycket väl kunna ta minst tio procent av väljarnas röster i presidentvalet  och många av de röster tvingas Fillon lämna över till honom.

Emmanuel Macron rör sig i landskapet kring mitten och den socialliberala delen av vänstern. Han får större utrymme med Fillon som högerns kandidat. Juppé kunde av många uppfattas som en samlande politiker. Å andra sidan får Macron mindre utrymme om Bayrou ställer upp som kandidat. Bayrou och Macron är dock inte, det ska framhållas, samma typ av mittenpolitiker. Bayrou kan snarare betraktas som socialkonservativ med stark betoning på social medan Macron är socialliberal med stark betoning på liberal; inte minst i sina ställningstagande mot undantagslagarna som råder i Frankrike, kriminalpolitik och andra frågor av den typen som i Frankrike kallas säkerhetsfrågor.

Fillon som kandidat för Les Républicains ställer alltså nya frågor kring hur spelet nu kommer att utvecklas inför valet. Med Bayrou som kandidat kan det bli ett nollsummespel i mitten. Kandidaterna där tar ut varandra och Fillon går vidare till en andra valomgång mot Marine Le Pen. Utan Bayrou som kandidat har faktiskt Macron en möjlighet att bli Le Pens motkandidat.

Osäkerheten är stor och mycket annat kan hända på vägen. Kommer Socialistpartiet att kunna presentera en egen kandidat från sitt primärval i januari och genom den personen lägga sig i matchen? I dag förefaller det mindre troligt men sista ordet är inte sagt. Inte ens Hollande kan räknas ut fullständigt.

Överraskande storseger för Fillon i högerns primärval
Överraskande storseger för Fillon i högerns primärval 150 150 Tomas Lindbom

Över 44 procent till Francois Fillon och 28,5 procent till tvåan Alain Juppé i söndagens primärval för högern och centern i Frankrike. Trea blev Nicolas Sarkozy som blev klart slagen och uppnådde knappt 20,5 procent. Nu står slaget mellan Fillon och Juppé i den andra valomgången nu på söndag.

Francois Fillon har ökat dramatiskt i den väljargrupp på fyra miljoner som gick och röstade i första omgången av högerns och centerns primärval. I månader pekade alla opinionsundersökningar på en slutstrid mellan Juppé och Sarkozy med Juppé som klar favorit. Sista veckan hände något dramatiskt. Särskilt efter den tredje och sista tv-debatten mellan de sju kandidaterna som ställde upp i valet visade nya siffror på att Fillon kanske skulle vinna. Ingen trodde dock att siffrorna skulle bli så klara.

Francois Fillon är inte alls okänd i Frankrike. Han var premiärminister under alla Sarkozys fem år vid makten som president. Han har räknats som socialkonservativ. Inför sin lansering som president 2017 har han omformulerat sin politik genom att inta en ekonomiskt liberal hållning. Han går längre i sina förslag än både Juppé och Sarkozy när det gäller minskningen av den offentliga sektorn där han föreslår att 10 procent av tjänsterna ska tas bort. Det skulle innebära en minskning med uppemot 600 000 tjänster, något som knappast kan lösas bara genom att inte återbesätta anställda som går i pension. Han förslår att den klassiska lagen om 35-timmarsvecka slopas definitivt och han föreslår en höjning till 39-timmarsvecka. Han vill införa platt skatt på kapital och höja momsen. Hans politik har i Frankrike som en liberal chockmedicin och jämförts med Margaret Thatcher på sin tid, en närmast svindlande jämförelse med tanke på att fransk höger alltid försvarat en stark stat och förhållandevis försiktiga förslag på privatiseringar och skattesänkningar.

I rättvisans namn ska sägas att alla kandidaterna på högersidan nu vrider sig mer mot en starkt liberal politik. Fillon går helt enkelt lite längre än de andra. Som en politisk kommentator noterade på söndagskvällen: När högerpartier i andra europeiska länder börjar tala om att minska de ekonomiska klyftorna börjar de franska högerpolitikerna att gå åt motsatt håll.

Fillon är i samlevnadsfrågor starkt konservativ. Han har stödet av den katolska opinionen i ryggen och är den av kandidaterna som hårdast driver moralfrågorna och avvisar till exempel förslaget om adoptionsrätt för homosexuella par. Han skiljer sig mindre i sak, möjligen i tonläge, från Sarkozy i synen på hur terrorismen ska bekämpas; med hårda nypor.

Valet av Fillon bör rimligen göras definitivt på söndag när han och Juppé möts i en avgörande omgång. Sarkozy har rekommenderat sina väljare att rösta på Fillon. Allt annat än en klar seger för Fillon vore en stor överraskning även om vi nu vant oss vid just överraskningar i olika val den senaste tiden. Högern kommer då att i nästa presidentval företrädas av en man som attraherar den klassiska högern. Sarkozys program i säkerhetsfrågor med smak av Nationella fronten har inte fått det genomslag som han i varje fall hoppades på. Inte heller Juppés öppning mot mitten. De franska högerväljarna har uppenbarligen valt en traditionell linje som blir svår för vänstern att acceptera och som kan göra att många vänsterväljare stannar hemma i en andra valomgång mellan Fillon och Marine Le Pen.

Å andra sidan kan Emmanuel Macrons chanser att gå vidare till andra valomgången ha ökat om Fillon väljs definitivt till högerns presidentkandidat nu på söndag. Han skulle kunna bli den samlande person som Juppé var tänkt att bli. Han skulle kunna få stöd av stora delar av vänstern, av mitten och även en del modernare högerväljare som inte tilltalas av Fillons katolskt konservativa moralsyn.

Spelplanen har ritats om genom Fillons seger igår. Nu får alla de franska politologerna på nytt lägga pannan i djupa veck och fundera på nästa steg i kampen mot Elyséepalatset.

 

 

  • 1
  • 2