Frankrike ser på Trump

Frankrike ser på Trump 150 150 Tomas Lindbom

Det är knappast någon överraskning att större delen av det franska folket ser med misstro och oro på det faktum att Donald Trump blir USA:s näste president. Åtta av tio fransmän beklagar utgången i det amerikanska presidentvalet. Bland politiker är bilden inte lika entydig. Nationella fronten jublar åt maktskiftet och en del andra är mer försiktigt kritiska i sina uttalanden.

Utrikesminister Jean-Marc Ayrault uttrycker oro och konstaterar att Frankrike är allierad med USA men följer inte dess ledning och politik utan att först granska dess politiska utspel.

President Francois Hollande kunde i sitt traditionella nyårstal släppa lite på försiktigheten när han nu inte behöver tänka på sitt eget omval. Han var tydlig i sitt budskap om att Frankrike inte under några omständigheter låter en annan stat sätta ifråga det avtal om klimatbekämpning, COP 21, som de allra flesta av världens länder, däribland USA, skrev under för ett år sedan. Det var ett budskap till Donald Trump som inte kunde missförstås. För den sittande regeringen är COP 21 en av de stora och viktiga framgångarna under mandatperioden och det avtalet vill Hollande strida för in i det sista.

Företrädarna för Nationella fronten är däremot jublande glada. Det märktes redan direkt efter valet i november. Så här skrev då Marion Maréchal- Le Pen, partiledarens systerdotter och den starka kvinnan i sydöstra Frankrike, i ett tweet:

“Seger för folkets demokrati mot eliterna, Wall Street och mot de politiskt korrekta medierna. Lycka till”

Partiledaren själv uttryckte själv sin stora respekt. för Trumps signaler om en mer protektionistisk inriktning av USA:s handelspolitik. Hon har vid flera tillfällen försvarat hans politik gentemot Mexico med murar och aktiva insatser för att få amerikanska företag att ta hem industriproduktion från Mexico till USA.

Trumps protektionism är annars en annan fråga där Frankrike känner oro. Det enda positiva är, säger bland andra förre premiär- och utrikesminister Dominique de Villepin, att detta tvingar länderna i Europa att komma närmare varandra. En av kandidaterna i det socialistiska primärvalet, Manuel Valls, är inne på samma tankar men med hans mer hårdföra vokabulär. “Vi kommer att skydda Europas yttre gränser.” Och Francois Fillon som i dag förefaller bli näste president i Frankrike vädrar utrikesdoktrinen från General de Gaulles dagar om ett Europa från Atlanten till Ural. Det innebär att han i så fall skulle upprätta en viss distans till såväl Washington som Moskva. En anpassning bort från en den nära koppling västerut som präglat Frankrikes utrikespolitik under Sarkozys och Hollandes dagar.

 

1 comment
  • Tyrgils Saxlund

    Valet av Trump har gett upphov till hysteriska reaktioner. De förefaller överdrivna. Det amerikanska politiska systemet har inbyggda spärrar och balanspunkter. Trumps eventuella brister kommer att balanseras. Hans val av ministrar etc är egentligen inte något problem; de negativa reaktionerna förefaller vara betingade vänsterreflexer. Jag tror att Europa och Frankrike kan ta det lugnt. Vi får se.
    Och så franska reaktioner: skall man göra bilden komplett bör man ta med i hur hög grad franskt intellektuellt klimat varit antiamerikanskt och att detta inte har att göra med president Trump. Sedan kan en vältalig och vänsterinriktad president som Obama vara mera sympatisk för Frankrike än en typiskt amerikansk företeelse som Trump. Att Obama misslyckats med det mesta kan man överse med.
    Och så klimatfrågan. Jag tror inte att avtalen bryts upp trots Trump, möjligen sker vissa anpassningar, men det hade skett ändå t ex framdrivet av Kina. Klimatpolitiken måste vara ett fynd för vänstern, kommunismen har fallit, drömländerna som DDR mfl är borta, ingen tror på något kommunistiskt land. Och så får man denna klimatfråga i stället. Äntligen nya sätt att reglera samhället och medborgarna.

Leave a Reply

Your email address will not be published.