GALTAN inte gångbart i fransk politik

• september 29, 2018
• Tomas Lindbom
• no comments

Det finns anledning att begrunda det svenska valresultatet utifrån det nya mätinstrumentet GALTAN. Två block står mot varandra i politiken; det globala och liberala mot det traditionella och nationella eller nationalistiska. Vi kunde konstatera att det inte blev så mycket debatt om ekonomin i den senaste svenska valrörelsen vilket säkert missgynnade Socialdemokraterna men desto mer om konservativa frågor i kontrast till den vänsterliberala smörjan som Jimmie Åkesson valde att kalla det. Fransk politik kom visserligen att handla om detta motsatspar när Emmanuel Macron ställdes mot Marine Le Pen i den andra valomgången i förra årets presidentval. Men så kom de gamla motsättningarna tillbaka, delvis på felaktiga premisser. I dag talar politiker och kommentatorer återigen bara om vänster och höger.

Jag lyckades träffa ganska rätt med titeln på min bok Slaget om Frankrike när jag några månader före presidentvalet pekade på en ny motsättning i fransk politik. Det blev verkligen ett val där vänster och höger spelade en mindre framträdande roll. Macron formulerade en global, EU-vänlig, näringslivsvänlig och förhållandevis progressiv hållning i mänskliga frågor som invandring, samkönade äktenskap med mera. Men det kom av sig. I ett land där politiker till och med sitter i nationalförsamlingen efter sina positioner på en tänkt höger-vänster-skala är det svårt att komma ifrån detta tänkande. Ekonomin styr som alltid uppdelningen och så läggs andra frågor till i detta grundläggande synsätt. Det anses ointressant att gräva djupare i sådana fakta som att vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon och högerledarna Laurent Wauquiez och Marine Le Pen delar uppfattning i sina avståndstaganden till EU och det globala kapitalet. De står inte heller så långt ifrån varandra i synen på statens roll som förmedlare av välfärd. Särskilt Le Pen och Mélenchon har en etatistisk grundsyn fast på lite olika sätt. Det är istället retoriken kring klassamhället och försvaret för olika befolkningsgrupper som får styra. Den klassiska retoriken blir viktigare än ställningstagandena i sakfrågor. Macron står inte i mitten mellan Mélenchon och Le Pen. Snarare finns de på olika ställen på en fyrfältare där en axel går från vänster till höger och en annan från nationell till global.

Franska politiska kommentatorer diskuterar nu, ett år efter valet, alla Macrons utspel utifrån höger-vänster-perspektivet. Hans ekonomiska förslag bedöms i allmänhet som höger och han beskrivs också som en man som svikit sina vänsterväljare från valet. Men ingen ser att högerns väljare i stor utsträckning inte alls attraheras av Macrons så kallade högersväng. De ser ju att han inte är pålitlig i fråga om att stänga gränserna mot det globala, att han hotar de franska företagens överlevnad genom att förespråka en tydlig frihandelslinje. Och ändå är han en president med stora åthävor när det gäller att framhäva Frankrikes styrka internationellt och även framhäva sin egen monarkistiska roll som president.

Fransmännen reagerar mot Macron på det sätt som är förståeligt när politiken måste ses som flerdimensionell och inte enbart som en fråga om höger och vänster. Men analyserna hänger inte med. Det är också ett faktum att liberal i Frankrike inte finns med på denna skala. Mitten mellan höger och vänster kallas för socialkonservatism eller socialdemokrati. Inte heller detta är sant i praktiken. Precis som i Sverige får de icke-ekonomiska frågorna större plats i dag. Jämställdheten som varit en ickefråga i Frankrike tills för några år sedan blir nu alltmer central. Det gäller också frågor kring inseminati0n. Naturligtvis är kulturidentiteten och religionens roll alltmer laddad och den kan inte heller enkelt petas in i ett höger-vänster-perspektiv.

Frankrike blundar för GALTAN men sannolikt kommer detta perspektiv att tvingas på politikerna och politologerna ganska snart. Några av dem, bland annat sociologen och valforskaren Brice Teinturier, har skrivit böcker om frågan. Macron är liberal. Han kan inte bara placeras på en vänster-höger-skala. Bara det faktum att han knäckt stora delar av Socialistpartiet och Republikanerna med sitt politiska program visar att han har en agenda som är nyskapande och väldigt hotande för det traditionella franska politiska livet.