Macron kramar frigiven fånge på Antillerna

Macron kramar frigiven fånge på Antillerna 150 150 Tomas Lindbom

Det är inte lätt att vara Frankrikes president i dessa dagar. Journalisten på Le Monde, Vanessa Schneider, har berättat om hur det bokstavligen sattes upp rep mellan President Chirac och journalistkåren i olika offentliga sammanhang för tio, femton år sedan. Och allmänheten kom sällan i kontakt med landets statschef. Mycket har hänt. Genom sociala medier är idag trycket på presidenten ett helt annat. Varenda händelse, ord och rörelse från presidenten noteras av mobilkameror. Presidenterna skulle nog vilja leva mer i avskildhet men samtidigt vet de att deras framgång beror på att de syns och också verkar folkliga. Visa upp dig men akta dig för att göra bort dig! Gränsen mellan framgång och fiasko har aldrig varit smalare än under Macrons tid. Tyvärr lyckas han heller inte alltid så bra.

Emmanuel Macron har förföljts under hela sin presidentperiod av kritik för att vara arrogant, distanserad och okänslig för vanliga människor och deras liv. Han har sagt åt en arbetslös att det finns jobb. “Det är bara att gå över gatan så hittar du ett”. Någon kallade honom “Manu” och blev tillrättavisad: “Du tilltalar mig med Herr President”. I helgen gjorde han något annat. Besökte ett vanligt hem på Antillerna och gjorde det improviserat. Inga spindoktorer hann ifatt honom när han sprintade uppför trapporna i vad som såg ut som ett radhus. Han träffade en familj. Där fanns två tonårspojkar varav den ena var arbetslös och den andre precis utskriven från ett fängelsestraff. Macron uppmanade, ganska sympatiskt, den unge frigivne mannen med orden att “lova nu att leva ett hederligt liv.” Och så tog pojkarna som hade bar överkropp en selfie med presidenten. Selfien spreds som en blixt över Frankrike och världen liksom olika videoklipp.

För ett svenskt öga kan det tyckas ganska bekymmerslöst. Men i Frankrike handlar det om respekten för ämbetet. En president står inte med en nyss frisläppt fånge med bar överkropp. Vart tog värdigheten vägen? Hur ska ett ämbete tolkas som uppträder otvunget med folk som inte har koll på rättvisan? Och bar överkropp? De var snygga och vältränade dessutom, dessa unga män.

Många fransmän rasar, som det heter i svensk kvällspress, och inte minst höger och extremhögerpolitiker är upprörda. Marine Le Pen talar om en konstitutionell skandal. Andra säger att det inte är en konstitutionell skandal men en fråga om timing och tonläge i politiken.

Allt handlar om denna nästan omöjliga ekvation att lösa för höga franska politiker. Balansen mellan att vara en del av det moderna mediala bruset och samtidigt vara en representant för hela folket; vara statschef för en republik med anor och höga ambitioner, nationellt och internationellt. En politolog konstaterade att franska folket vill både ha en folklig president och en upphöjd ledare, en monark. På samma gång!

Macron har i vissa sammanhang visat sin brist på känsla för hur en president ska hitta den rätta tonen. Hans företrädare hade också problem, särskilt Nicolas Sarkozy som ibland uttryckte sig vulgärt och provocerande mot folk som attackerade honom verbalt eller utmanade honom med frågor. Macron har trott på sin förmåga att alldeles själv kunna möta vanligt folk öga mot öga och diskutera öppet och ärligt med dem. Det har visat sig att det inte är möjligt. Förlåtelse är något som inte ges presidenter. Han har nu sagt saker alltför många gånger som inte förlåtits av hans politiska motståndare och inte heller av stora delar av befolkningen. Det franska folket är ett kritiskt folk som misstror överheten. Dessutom befinner sig landet sedan några decennier i ett sämre ekonomiskt läge. Levnadsstandarden uppfattas peka neråt. Arbetslösheten är sedan länge hög och tillväxten låg.

Opinionssiffrorna dalar och det förklaras till del av hans sätt att uppträda i möten med folk vid öppna möten. Hans dåliga förtroende hos väljarna är en följd av olika orsaker. Dock: Det har blivit nästan omöjligt att vara president i Frankrike sedan Sarkozys dagar. Och trycket från de sociala medierna bara ökar. Macron gör misstag men hans situation är sannerligen besvärlig. Man bara fasar för hur nästa president ska uppleva sin arbetssituation.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.