Älska eller hata de gula västarna

Älska eller hata de gula västarna 150 150 Tomas Lindbom

Numera sitter representanter för de gula västarna i olika tv-studios och deltar i debatter om fransk ekonomi och arbetsmarknad och om demokrati och om Macron. Samtalen handlar bland annat om de gula västarnas lösning på samhällsproblemen. “Har ni några konkreta förslag?” frågar en programledare. “Höj förmögenhetsskatten”, svarar en av dessa män som kommit till tv-huset, iklädd en gul väst. Gul väst bär de för övrigt alltid när de uppträder i tv.

Alla förstår att detta inte är något svar. Hur skulle en höjning av förmögenhetsskatten lösa ojämlikheten i Frankrike? De sociala orättvisorna är inte större än i andra länder, bara uttryckt på franskt vis med kraftfullare protester från en frustrerad arbetarklass som kopplats bort från makt och inflytande i det moderna samhället.

De gula västarna visar på ett samhällsproblem. Det är en blandning av utanförskap och ekonomisk ojämlikhet. Frågan är vilket problem som är störst. Jag skulle gissa på utanförskapet men ingen rörelse kan gå till attack med argument som hämtas ur en upplevelse av underordning. Maktens representanter kräver alltid konkreta förslag på åtgärder och maktens representanter vet att de upproriska aldrig kan presentera sådana. En utredare i Elyséepalatset har skyhögt högre utbildning och bättre kunskaper om hur ett modernt samhället fungerar och kan med en mer övertygande retorik föra fram sin verklighetsbeskrivning. De moderna västerländska samhällen är teknokratier och den som inte behärskar teknokratins vindlingar och språk kommer inte långt.

Maktens representanter har också rätt. De gula västarna, i den mån de skulle kunna enas om ett program och få makten att genomföra det, skulle sannolikt efter en vecka eller två skapa totalt kaos i landet. Politisk ledning överlåts i dag av ett ganska begripligt skäl åt folk med insikter i hur ett högteknokratiskt samhälle måste styras.

De gula västarna har vissa trumf på hand. De är många, uttrycker ännu fler människors frustration över orättvisorna och maktlösheten och de sätter kniven i hjärtat på det nuvarande ekonomiskt-politiska systemet som har uppenbara brister. Gula västarna har däremot inga konkreta förslag på hur nuvarande  politiska ordning ska kunna repareras. De kan möjligen bidra till att den nuvarande ordningen rasar samman. Det är den revolutionära aspekten av deras aktioner. Vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon talar typiskt nog om den medborgerliga revolutionen.

Inga politiska system varar i evighet. Kanske är denna franska folkliga rörelse ett av de första tecknen på att efterkrigstidens liberala och globala ordning faktiskt sviktar på allvar och närmar sig sitt sammanbrott. Vi kan nämna Brexit, Trump, flera av de östeuropeiska regimernas politik som andra exempel.

Visst, det finns så mycket klokskap i den liberala ordningen. Den skapar fortfarande tillräckligt med välstånd, den ger frihet för människor som kan resa, handla och arbeta över gränserna. Den ger hyggligt med frihet för minoriteter och upprätthåller respekten för oliktänkande. Ändå finns det så många människor som inte ser att alla dessa värden beror av ett system som samtidigt sorterar människor efter makt, kunskap och personliga ekonomiska resurser. Mycket av det som uppnåtts i de västerländska samhällena efter andra världskriget tar alla i dag för givet. Även de gula västarna tar inte minst det franska välfärdssamhället med 35-timmarsvecka, pension vid 60 år, bidrag av olika slag för givna. De kräver Macrons avgång men det betyder att en annan politisk ordning ska kunna göra underverk och lyckas där den liberala som Macron företräder har misslyckats. Fan tro´t!

Som sagt: Gula västarna är en rörelse som säger till maktens företrädare: “Vi har inte förtroende för er. Vi tror inte på era avsikter att ge samma demokratiska rätt till alla medborgare.Ni pratar om rättvisa men ni tänker på er själva. Ni kommer aldrig att överge ett system som gynnar kapitalister och den klass i samhället som nu kallas anywheres och är globalister och har makten att styra hela världen.”

Vart tar denna revolt vägen? Och hur ska maktens företrädare, i Frankrike handlar det i dag om Macron, bemöta det folkliga motståndet? Revolten kommer sannolikt att fortsätta ett tag till. Gula västarna har sannolikt ändå en begränsad livslängd. Det som blir den stora frågan är snarare hur det går för det liberala Europa. Det finns inga tecken i dag på att Macrons politiska hållning stärks. EU-valet lär bli en framgång för nationalister av olika schatteringar.En stor del av den gamla demokratiska och liberala högern radikaliseras. Socialdemokratin försvagas och vänstern blir också den alltmer nationalistisk och radikal. I en kniptångsmanöver kläms liberalerna från minst två håll. Och vilket blir då liberalernas svar? Hittills tycks i varje fall den folkliga delen av det franska folket inte hört något som lockar den att överge stödet till de gula västarna, Marine Le Pen och andra nationella och nationalistiska rörelser.

 

1 comment
  • Jerker Thorsell

    Hej! Intressant text. Jag tror att du har rätt i din analys. Och den reser en helt avgörande fråga. Hur försvarar vi den liberala demokratin?
    Den öppenhet, frihet och respekt för minoriteter vi tror på är hotad på allvar. Med alla sina fel och brister, det är ett system som är väldigt värt att försvara. Men om den liberala demokratin inte kan svara på människors frustration över orättvisorna, maktlösheten och utanförskapet så är den körd. På riktigt.
    Jag kan inte se något annat än att orättvisorna MÅSTE minska. Det måste bli ett egenvärde. Det måste sluta ses som något som bara ägs av vänstern. Liberalismen kommer att dö om den inte på allvar tar sig an rättvisefrågorna och på allvar börjar driva omfördelning av resurser och makt. Men hur ska det gå till?

Leave a Reply

Your email address will not be published.