Tala eller tiga i tv-tal till nationen

Tala eller tiga i tv-tal till nationen 150 150 Tomas Lindbom

Det är fascinerande att jämföra länders olika strategier för att bemästra coronaviruset. Det är självfallet ur en objektiv aspekt väldigt svårt att göra jämförelser. Det går sannolikt inte att säga att visa länder förberett sig bättre, fattat klokare beslut och hanterat smittspridningen bättre än andra. I efterhand kommer hårda domar att utdelas riktade mot vissa länders regeringar och smittskyddsmyndigheter. Hur rättvisa blir dessa domar och är de grundade i tillförlitliga fakta och analyser? Det behöver gå ett antal år innan de äger npgon trovärdighet. Däremot är det intressant att följa folks beteenden och regimers val av strategier ur kulturell aspekt. Vad säger Emmanuel Macron till sitt folk och Stefan Löfvén till sitt och varför?

Igår talade Stefan Löfvén till de svenska tv-tittarna. Det var ovanligt, säger alla, att en statsminister håller ett tal till nationen. Det har faktiskt hänt då och då men det är uppenbart att det skett i krislägen av allmän karaktär, inte under politiska kriser där det skulle kunna finnas oenighet mellan partier. Nu skedde det igår – i ett verkligt krisläge –  och det kom tydligen efter en förfrågan från Sveriges Television. Det säger en hel del om statsledningens syn på sin roll i kriser. Den politiska ledningen borde för länge sedan ha velat ta ett initiativ för att möta sina medborgare öga mot öga.

I Frankrike har President Macron redan talat två gånger. Macron är visserligen statschef vilket skiljer honom från Löfvén. I Sverige talar kungen som statschef till svenska folket, bland annat under julen, men Löfvén har trots allt den politiskt viktigaste posten i landet. Löfvén talade igår i sex minuter. Macrons båda tal var  – vart och ett – nästan en halvtimme långa.

Den stora skillnaden är innehållet. En fransk president som i likhet med Löfvén hade haft som enda mål att lugna sin befolkning och mana till att sköta sig och ta ansvar skulle aldrig kunna undgå kritik. Jag berättade igår på telefon för min dotter som bor i Paris att den svenska statsministern skulle tala på kvällen. ”Jaha, då kommer han förstås med en rad viktiga order”. Jag svarade undvikande. Det skulle verka så futtigt inför min dotter att svara att Löfvén nog bara vill lugna folk och samtidigt inskärpa allvaret. Den där balansgången som vi svenskar alltid är så bra på att göra. Min dotter hade inte förstått varför Löfvén över huvud taget skulle ta upp tv-tid om han inget konkret hade att säga. ”Vi stänger skolorna från och med i morgon”. ”Utegångsförbud!”

Macron är en intellektuell fransman som använde en stor del av sina 27 minuter att uppmana sina medborgare att sitta hemma och läsa böcker och han gjorde tillbakablickar till den franska historien. Utan det hade en fransk president inte heller varit trovärdig. Det är därför han behöver 27 minuter i taletid. Men han måste också visa sitt folk att han leder dem. Ett folk som saknar en ledare som pekar med hela handen känner sig snabbt förvirrat och kommer att rusa iväg åt alla möjliga håll. Inte alla men en del. Sä tänker fransmän och så tänker inte minst nationens ledning.

Förmodligen är Löfvéns korta tal utan konkreta förslag lika bra i ett svenskt sammanhang som Macrons tal till fransmännen. Skillnaderna kan tyckas betydelselösa men jag tror de är fundamentala. Därför måste länder agera som länder i ett krisläge. Det går inte att tala på samma sätt till grekerna som till finländarna. Kanske är det därför som EU tappar sitt inflytande när en politisk ledning måste ta hänsyn till kulturella skillnader. Det är svårt nog ändå. En stor del av befolkningen i Frankrike stör sig på Macrons allvarsord om att det handlar om krig nu. I Sverige rasar många mot Löfvéns allmänt hållna formuleringar. Men tänk tanken att Löfvén istället skulle ha hållit samma tal till det franska folket igår kväll. Jag vågar inte ens föreställa mig reaktionerna.

Leave a Reply

Your email address will not be published.