Ingen får gå ut

Ingen får gå ut 150 150 Tomas Lindbom

“Morfar! Man måste ha ett papper med sig när man ska gå ut och handla”

Min dotterdotter på snart 9 år berättar för mig på videotelefon från Paris om hur läget är. Hon tvingas själv att vara hemma på dagarna. Ingen skola men heller inget tillstånd att leka i parken. Och mamma måste ha ett formulär med sig, ifyllt och underskrivet av henne själv, för att ha rätt att gå ut och handla mat eller göra en joggingtur i området där familjen bor i Paris. Reglerna är mycket strikta. Den som saknar papper eller har ärenden utomhus som inte är tillåtna kommer att bötfällas. Det finns poliser överallt i städerna som kontrollerar att människor följer förordningarna. I fjorton dagar lever fransmännen i strikt karantän.

Så här är reglerna i fjorton dagar efter President Macrons tv-tal i måndags kväll. Barfamiljerna har det besvärligast. Föräldrarna ska arbeta hemifrån och samtidigt ha sin barn i hemmet och leda den undervisning som sker via nätet. Det är inga små krav som skolan ställer på barnen och deras föräldrar. Mitt minsta barnbarn, treåringen Maxime, går i förskola men även han förutsätts arbeta en stor del av dagen. På en sajt ska föräldrarna arbeta med honom i pass om trettio minuter. Först ska Maxime och alla andra treåringar i Frankrike träna den fysiska motoriken genom speciella övningar. ska röra på fingrarna på ett speciellt sätt enligt föreskrifter på sajten. Han Därefter kommer en övning som ska stimulera språkutvecklingen. Och så vidare. Fransk skola är fixerad vid utbildning. Gissa att föräldrarna som samtidigt ska sköta sina egna jobb på heltid hemifrån blir frustrerade över att också fungera som lärare i fysisk motorik till sina treåriga söner eller döttrar. Som en mamma sa: “Jag är så orolig att min lille pojke inte gör dessa övningar tillfredsställande. Tänk om han nu inte blir uppflyttad till nästa klass.”

Paris och andra städers  gator är spöklikt tomma men städerna är också till viss del tömda på folk. De som kan har åkt till sina landsställen och har åtminstone en trädgård att umgås i när de fysiska motorikövningarna för treåriga barn är utförda enligt skolans krav. För de flesta är dock situationen en annan. Familjer trängs i små stadslägenheter. Särskilt i Paris där lägenhetshyror och lån är höga är också ytan begränsad. Mitt äldsta barnbarn älskar att läsa men det är inte tillåtet att gå till biblioteket. Böckerna måste beställas med hemkörning och det fungerar förstås dåligt. Allt kostar och allt blir till slut en fråga om vem som har råd. De rikaste familjerna bor i sina hus på landet. De fattiga trängs i minimala lägenheter, i många fall utan datorer och andra redskap som skolan kräver för att distansundervisningen ska fungera.

Det har gått två dagar nu av karantänen. Problemen finns redan men frustrationen i hemmen har förmodligen inte ens nått halva vägen mot det crescendo som kan förväntas när restriktionerna går in på den andra veckan. Eller, i värsta fall, om regeringen förlänger karantänen också efter påsk. Ingen vet.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.