Monthly Archives :

april 2020

Regeringens plan för att ta Frankrike ur coronakrisen
Regeringens plan för att ta Frankrike ur coronakrisen 150 150 Tomas Lindbom

I dag klockan 15 höll Premiärminister Edouard Philippe sitt tal till nationalförsamlingen med besked om hur regeringen tänker sig att ta landet ur karantänen. Han talade i 61 minuter och han var påfallande konkret. Han presenterade en tidsplan för de kommande månaderna. Den 11 maj och veckorna därefter öppnas landets skolor men successivt. Masker krävs av medborgarna i en rad sammanhang. Det kommer också efter den 11 maj att genomföras masstestning i landet. Nästa avgörande datum är 2 juni. Om smittspridningen fortsätter att minska under maj månad kommer från och med detta datum regeringen att fortsätta att lätta på restriktionerna. Först i höst räknar den med att landet återgår till normala förhållanden.

Edouard Philippe bekräftade i sitt tal att skolorna steg för steg ska öppna under maj månad, efter den 11:e. Först öppnas de mindre klasserna och en vecka senare högstadieskolorna (=collège). Men det förutsätter att både elever och skolpersonal respekterar en rad regler. Klasserna får inte överstiga femton elever. Avståndet mellan eleverna i lärosalar och matsalar måste respekteras. Högstadieeleverna ska bära mask. Regeringen ställer en rad krav på skolorna och det finns dessutom en möjlighet för borgmästarna i kommunerna eller rektorerna på skolorna att begränsa rörelsefriheten eller stänga lokalerna om så anses nödvändigt.

Alla som i dag arbetar hemifrån ska fortsätta att göra det, åtminstone fram till den 2 juni. Många affärer öppnar den 11 maj men med en rad restriktioner. Kaféer och restauranger kommer däremot inte att öppna förrän tidigast den 2 juni. Bit för bit kommer också människor att kunna röra sig friare på gator och torg. Individuella sporter kan utövas men inte lagsporter. Det kommer att dröja till hösten innan fotbollsmatcher på elitnivå får börja spelas igen. Inom den närmaste tiden förblir också teatrar och biografer stängda. Plagerna håller stängda åtminstone fram till 2 juni.

Kollektivtrafiken kommer att rulla, om än inte i full utsträckning. Alla trafikanter ska dock bära mask när de tar buss eller tunnelbana. Masken kommer att bli ett vanligt förekommande inslag i gatubilden när nu regeringen släpper ut medborgarna ur  karantänen. Det ska finnas masker för alla i en rad sammanhang.

Från den 11 maj kommer  masstestningar att genomföras. Philippe lovade 700 000 tester per vecka och de som testats positivt kommer att isoleras, i hemmen eller i särskilda lokaler för smittade. Myndigheterna är fast beslutna om att särskilt identifiera alla smittkedjor för att så effektivt som möjligt stoppa spridningen.

Regeringen har alltså en detaljerad plan för tiden fram till 2 juni. I korthet innebär den att fransmännen i juni månad kan börja att leva ett mer normalt liv under förutsättning att smittspridningen kontinuerligt minskar i den takt som de medicinska rådgivarna kräver. I annat fall kommer åtgärderna som syftar till ökad rörelsefrihet att ytterligare skjutas på framtiden. En återgång till ett mer normalt liv kan fransmännen under alla omständigheter inte förvänta sig förrän tidigast till hösten.

 

 

 

 

 

Vem ska vi tro på?
Vem ska vi tro på? 150 150 Tomas Lindbom

Jag ser en del diskussioner på fransk tv om krisen kring covid-19. Ja, det senare behöver jag knappt lägga till. Allt i Frankrike – som i alla andra länder – handlar om detta virus. Det slår mig att i Frankrike styr läkarna opinionen i ämnet.

Det är alltid farligt att göra enkla tolkningar av olika nationers kultur. Det blir oprecist, ovetenskapligt och ibland rent av exkluderande och rasistiskt mot vissa minoritetsgrupper i ett land. Men det är ändå rätt tydligt att vissa yrkesgrupper har högre status i Frankrike än i exempelvis Sverige. Läkare hör till den gruppen. Företagare hamnar längre ner på statusstegen.

Jag kan inte räkna dem alla, dessa professorer i medicin som passerar i tv-kanalernas studios eller snarare dyker upp i sina hem, uppkopplade via telefon eller genom andra bild- och ljudkanaler. Men hur de nu än framträder i tv-rutan – de är många och deras ord tycks ha en oerhörd verkan. De varnar för att viruset kommer att sprida sig fortare och hålla stånd längre om inte regeringen fortsatt håller människor borta från allmänna miljöer och framförallt från varandra. Alla dessa professorer i medicin påverkar allmänheten som misstror den politiska ledningen. Medicinarna verkar också påfallande eniga om att en sträng karantän måste respekteras för att inte denna epidemi ska förlängas och kanske öka i kraft framåt sommaren och nästa höst och vinter.

Jag står på balkongen i min Stockholmslägenhet och tittar ut över parken där lågstadieeleverna leker på rasterna. Det ligger en skola mitt emot det hus där jag bor. De spelar fotboll och basket på rasterna, jagar varandra, faller i varandras armar, under vänligt övervakande av sina lärare. Det är som vanligt och såsom vi lärt oss av våra medicinska experter på Folkhälsomyndigheten att det ska vara. Jag tror de föräldrar är få som vägrar släppa sina barn till skolan.

Den 11 maj ska skolorna åter öppna i Frankrike, enligt regeringens planer. Kanske inte alla skolor på en gång och inte alla elever får sitta som vanligt i klassrummen. Och skolpersonalen planerar för att barnen ska respektera avstånd och det kommer att organiseras noga så att skolluncherna äts av eleverna med respekterat avstånd på en eller två meter. Ändå har två av tre föräldrar i en undersökning förklarat att de inte vill skicka sina barn till skolan den 11 maj. Misstron mot den politiska ledningen och staten är stor och förtroendet sjunker nu vecka för vecka. Men antagligen tror allmänheten mer på de medicinska professorerna som ständigt varnar för alltför snabb återgång till ett mer normaliserat läge. Politikerna är inte några galna libertarianer på området, Tvärtom men tanken att öppna skolorna lite försiktigt och i omgångar räcker för att oroa särskilt föräldrarna.

Varje land har sina auktoriteter. Fransmännen tror inte på politikerna och inte på myndigheter men de tror på läkarna. De flesta familjer  har en generalist och frekventerar dessutom ofta en rad andra läkare för konsultation och vård för specifika sjukdomar. Människor har förtroende för sina läkare och det förefaller spela roll i värderingen av olika auktoriteter i coronatider. Det handlar om vem man tror på, Trots den plågsamma karantänen är så många fransmän ändå benägna att följa den yrkesgrupp som förespråkar de hårdaste restriktionerna. Det verkar inte hjälpa att företagen går i konkurs och arbetslösheten växer. Visst, det är allvarligt och det påverkar många människors liv. Men mina barn får inte smittas i skolan. Först och främst bör man lyssna på läkarexpertisen.

Hopp behöver ingjutas i det franska folket. Annars…
Hopp behöver ingjutas i det franska folket. Annars… 150 150 Tomas Lindbom

Coronakrisen fortsätter att hänga tungt över Frankrike och det franska folket. Dödssiffrorna stiger och antalet har nått den nivå där Spanien befinner sig, över 21 000 enligt dagens uppgifter. Det finns tecken som tyder på att antalet smittade minskar och att Frankrike de närmaste veckorna får ett något lägre tryck på intensivsjukvården. President Macron har pekat ut ett datum, den 11 maj, när landet sakta ska börja återgå till ett mer normalt tillstånd. Samtidigt är framtiden oviss. Det kommer att ta tid. För de äldre ser det mörkare ut. Frågan är om de ens får röra sig fritt i landet under hela sommaren.

Nåväl, alla inser att karantänen sätter en psykisk press på människor. En nyligen framtagen opinionsundersökning visar att andelen fransmän som står ut med att befinna sig i karantän fortfarande är förhållandevis hög men siffran sjunker. För fjorton dagar sedan upplevde tre av fyra att de kunde leva hyggligt trots de speciella förhållandena. I dag rör det sig om knappt två av tre. De äldre, trots att de säkert har ännu mindre möjlighet att komma ut än andra grupper, uppvisar en högre andel nöjda. Det är mer folk i medelåldern som delvis tappat modet. Det är svårt för många med hemmavarande barn och yrkesarbete i hemmet att klara av den dubbla rollen att vara både yrkesarbetande och lärare till sina barn.

En sociolog som jag hörde på tv berättade också om fall med personer som i ren frustration tagit sin bil och kört i hög hastighet på vägarna och ertappats med överskridna hastighetsgränser på mer än 50 km. Våld i hemmiljö är ett annat växande problem. Hur länge fortsätter fransmännen att vara motiverade? Som en psykiater uttryckte det i ett sammanhang: “I början är folk rädda och gömmer sig hemma. Nu har den perioden gått över. Nu behövs mer av positiva besked från regeringen för att människor ska stå ut. De behöver ett mål i framtiden att fixera.”  Den 11 maj är sannolikt betydelsefullt för många. Förhoppningen finns att det blir bättre därefter och att regleringarna långsamt – inte alltför långsamt – släpper.

Den svenska modellen med öppna butiker och restauranger och ökat ansvar lagt på individerna har sina fördelar. Samtidigt vet vi inte om vår modell innebär  fler döda. Kanske kommer Sverige att behöva längre tid på sig att få ner smittkurvan. Det är förstås oerhört svårt att jämföra mellan länder. Inte ens experterna vågar göra det. Men det blir intressant att följa hur fransmännen den närmaste månaden kommer att bete sig. Kommer de att göra någon form av revolt mot de stränga reglerna i ren desperation? Kommer våldet i hemmen att bli ohanterligt? Det är trots allt frågor som bör ställas vid sidan om de rent ekonomiska problemen som uppstår i ett land som i hög utsträckning stängt ner kommersiella verksamheter. Eller händer något helt annat som vi inte kan förutse? Det är under alla omständigheter imponerande att två av tre fransmän fortfarande accepterar rådande läge utan att bli alltför frustrerade eller kritiska.

Frankrike fortsätter med ett folk i karantän
Frankrike fortsätter med ett folk i karantän 150 150 Tomas Lindbom

Premiärminister Edouard Philippe höll igår en presskonferens på nästan två och en halv timme för att försöka bringa klarhet i hur Frankrike ska hantera coronakrisen under de närmaste månaderna. Han gav en del svar men samtidigt väcktes nya frågor till liv. Sammanfattningsvis kunde de sju miljoner fransmän som följde presskonferensen på tv konstatera att regeringen inte tänker släppa ut sina medborgare i en glädjefylld frihet – inte än på länge.

President Macron meddelade i sitt senaste tv-tal att den 11 maj var ett viktigt datum. Då vänder Frankrike blad, ville han säga. Skolorna skulle öppna successivt. Ja, var det så mycket mer han lovade egentligen? Ledande läkare i landet har också tolkat hans uttalanden som snarare strama och restriktiva när det gällde att släppa på regleringarna. Den 11 maj kanske inte över huvud taget innebär någon avgörande förändring i landet. När Philippe talade igår framkom snarare att det mesta blir sig likt efter den 11 maj. Eller som han uttryckte det: Det blir inte någon återgång till livet före coronan.

Skolorna förbereder sig trots allt på en långsam återgång till det normala. Men det kommer att ske i flera etapper. Bara en del elever få gå till skolan alternativt kommer vissa elever att gå på förmiddagen och andra på eftermiddagen. I vissa regioner med mindre smittspridning kan återgången till normal undervisning gå fortare. Allt är fortfarande oklart. Fransk medicinsk expertis säger som kollegor i andra länder att barn trots allt för smittan vidare i mindre utsträckning än äldre och framförallt drabbas i mindre grad. Barnen behöver också gå i skolan. Utbildning prioriteras mycket högt i Frankrike. Skolorna kommer att öppnas efter 11 maj men alla barn kommer inte att sitta i samma klassrum samtidigt.

I övrigt förefaller det som om det mesta efter den 11 maj blir likt läget just nu. De som kan arbeta hemma ska göra det. Den allmänna karantänen ska bibehållas. Inga möten, inget idrottande i grupper, inga resor utanför landet och i så liten grad som möjligt inom landet trots att det senare är en regel som många bryter mot.

“Glöm bröllop, glöm semestrar  som innebär längre resor!” Det var konkreta besked från premiärministern. Det svaga hopp om frihet som väcktes av presidentens tv-tal grusades snarare av premiärministerns ord under presskonferensen.

Det är uppenbart att ansvariga politiker men också medicinska experter fortsätter att inta en mycket restriktiv hållning när det gäller att begränsa smittspridningen. Den fortsätter ju också om än i en kurva som planat ut. Många lokalpolitiker och skolledare är också kritiska till regeringens intention att börja öppna för undervisning i skolorna. Här finns det en klar skillnad mot inställningen i Sverige. Frankrike noterar också att Tyskland nu öppnar så smått för skolor, företag och vissa möten. Den franska regeringen men också den franska opinionen skulle gärna vilja följa i Tysklands spår men anser sig inte kunna göra det. Riskerna anses för stora.

Nu börjar fas 2 av Macrons ledarskap kring coronan
Nu börjar fas 2 av Macrons ledarskap kring coronan 150 150 Tomas Lindbom

Det var en annan Emmanuel Macron som framträdde i sitt tv-tal på annandag påsk. I talet i mitten av mars upprepade han ordet krig sju gånger inom loppet av en minut. Den här gången upprepade han ett datum, 11 maj, minst lika många gånger. Kampen mot viruset fanns kvar som en del av talet men fick mindre utrymme till förmån för frågeställningen vad som ska ske med samhället när det är läge för en återgång till det normala tillståndet.

Det är en svår uppgift som Macron har framför sig. Han har genom sina  radikala beslut stängt ner samhället närmast totalt. Ett nödvändigt beslut, har han och hans medarbetare ansett. Nu ska återgången till ett normalfungerande samhälle ske så smidigt som det bara går och det blir inte lätt. Ingen av de mer framträdande experterna eller politikerna ifrågasätter beslutet att hålla en hel befolkning – i stort sett – i karantän. Men Macron kan räkna med hård kritik om följande inträffar. 1. Återgången spolieras av att alltför många företag under tiden gått i konkurs vilket då leder till en stor ansträngning både för statens budget och för människors privatekonomi. 2. Smittspridningen tar fart igen och risken är stor eftersom den fortfarande pågår. 3.Macron tvingas att skjuta på normaliseringen. Människor kommer i sin frustration att skylla detta på honom och möjligen också bryta mot order från staten. Folk går ut i alla fall, reser på semester med mera.

Regeringen kan stötta de stora företagen och den offentliga verksamheten men lär får svårare att stötta alla småföretag och Frankrike är ett land av småföretagare. Jsg har redan personligen givit ekonomiskt stöd till en bokhandel i mitt kvarter i Paris som utan hjälp från sina kunder redan skulle ha gått i konkurs. Om Frankrikes butiker fortsätter att hållas stängda över sommaren kommer denna bokhandel som så många andra småföretagare i konsumtionsbranschen att ge upp.

Det blir ett balansnummer av sällan skådat slag att kunna öppna upp samhället i maj utan att det blir rekyler som tvingar regeringen att stänga inne företag och människor igen. Smittskyddsexperterna är eniga om att landet inte klarar en ny smittvåg i vår och i sommar.

Det är ett rimligt antagande att återgången till ett mer normalt liv kommer att skjutas upp längre än till den 11 maj. Det är främst skolorna som efter den 11 maj successivt (!) ska öppnas. Däremot kommer butiker att fortsatt vara stängda. Karantänen som den är utformad i dag kommer alltså, med undantag för skolorna, att bestå på obestämd tid. Skolorna öppnar sannolikt därför att alla hemarbetande föräldrar för närvarande inte klarar sin dubbla roll som yrkesarbetande och lärare till sina barn. Macron har också pekat på att de svagpresterande barnen kommer att hamna allt mer på efterkälken ju längre tid som skolorna hålls stängda.

De äldre kommer sannolikt att tvingas leva vidare i karantän under överskådlig tid. Bernard Pivot, en gång i tiden älskad programledare för litteraturmagasinet Apostrophes i fransk tv, klagade bittert i en tv-kanal häromdagen. Han är i dag 84 år men vital. Han har svårt att tänka sig att den 11 maj se barnen gå till skolan och han själv fortsätta sitta instängd i lägenheten. Kanske ett lyxproblem för honom som lär bo i en stor våning och som dessutom är en glad storkonsument av litteratur. Men hans irritation är säkert bara en första antydan till den revolt som både äldre och yngre kommer att starta om krisen drar ut på tiden.

  • 1
  • 2