Universalism, kommunitarism och separatism

Universalism, kommunitarism och separatism 150 150 Tomas Lindbom

I rubriken har jag listat tre begrepp. Det är sannolikt inte historiens mest attraktiva anslag till en text. Tre abstrakta substantiv, inget verb. Jag vill försvara mig med att fransmän ofta talar i termer av begrepp. Filosofi är för övrigt deras religion. Glöm inte att alla gymnasister under sista läsåret före studenten har filosofi som ett av de mest centrala ämnena på schemat. Nu handlar denna text om ett ämne som fyller medieutrymmet i många tidningar och radio- och tv-kanaler.

President Macron förbereder en lag om separatism. Det är ett begrepp som han tagit fram från upplysningstiden, dammat av och anpassat till dagens läge för den franska republiken. Den ersätter kommunitarismen som varit det stora spöket för fransmännen.

Låt oss se på begreppen. Universalismen är ett fundament i den franska samhällsuppfattningen och en grundpelare i den franska republiken. Alla medborgare ges naturligen vissa rättigheter och formar en nation, inte på grundval av en viss klass, etnisk tillhörighet eller religion. Fransman är den som är född på fransk jord, inte för att han eller hon härstammar från gallerna eller är katolik eller liknande. Fransmännen är övertygade om att deras republik företräder en syn som alla länder kan – eller borde – omfatta och det är universalismen. Det innebär också att om universalismen skulle överges brister samhället.

Motsatsen är kommunitarismen. Med det menas att ett samhälle består av olika minoriteter som lever sina liv parallellt. Det saknas en gemensam ordning som alla underkastar sig. USA är det dåliga exemplet för rättänkande fransmän. Amerikanarna tillåter att människor talar om sig själva i termer av grupper och inte enbart som individer i nationen. De talar om sig själva som till exempel hispanics eller asian americans . Fransmän är för det första fransk individ i Frankrike. Därefter kan de också vara katoliker, ha rötter i Algeriet eller ha någon annan grupptillhörighet. När några i dessa grupper söker skapa egna samhällen inom nationen reser sig alla andra brådstörtat upp, sjunger marseljäsen och talar om Frankrike som odelbart (indivisible).

President Macron inser att Frankrike alltmer börjar likna andra länder med kommunitära tendenser. Det handlar mest om religion när det kommer till denna viktiga fråga i fransk samhällssyn. När den tredje republiken skapades för 150 år sedan och när katolska kyrkan och staten skildes åt 1905 var det enklare. Det gällde att hindra katolikerna från att dominera värderingarna i den franska nationen. I dag har muslimerna med en icke-europeisk kultur givit frågan en ny och mer komplex dimension. Länder har överhuvudtaget blivit mer mångkulturella. Macron vill då ersätta kommunitarism med separatism. De grupper som medvetet söker lämna de universalistiska idealen måste motarbetas och särskilt de som tar till våld för att erövra Frankrike med en kommunitär religion och samhällssyn. Det senare gäller i första hand islamisterna men kan också tolkas att gälla muslimer i allmänhet och vilken grupp som helst som vill leva med andra lagar och andra  livsformer som kan vara stötande för den franska traditionen.

Macron introducerar alltså ett nytt begrepp, separatism, men gör det i medvetande om att många fransmän, inte minst bland de högerextrema, säkert föredrar ordet kommunitarism. Det senare begreppet kan användas flitigare eftersom det slår hårt mot alla former av kulturell avvikelse. Macron respekterar med sitt begrepp separatism att människor i Frankrike i dag får leva annorlunda så länge de inte hotar den grundläggande ordningen i samhället.

Fransmännen är mycket strikta och konsekventa i sina resonemang kring de grundläggande elementen i republikens anda. Det gör att konflikter alltid uppstår. Nu befinner sig landet  mitt i en sådan motsättning. Hur islamister ska behandlas råder det inte lika stor oenighet. Men hur tolkas det moderna mångkulturella samhället i den franska universalistiska kontexten? Det är en svår, kanske olöst fråga att besvara.

2 comments
  • Alexandra

    Hej Tomas,
    Som vanligt ett mycket informativt och högt intressant inlägg. Jag har bott i Frankrike i mer än 25 år och jag tror att jag har gått och blivit hemmablind.
    Personligen tycker jag att President Macron är en bra ledare och tycker att Frankrike som nation har gått framåt sedan han styr landet. Men det får stå för mig.
    “Tagen” mot de olika hoten mot nationen är fasta och utan floskler som “Kärcher” och jag tror att de flesta är överens om att radikalismen måste stoppas var den nu kan tänkas komma ifrån.
    Jag tycker verkligen att din beskrivning är “spot on”. Tack för dessa texter som alltid är ett nöje att läsa.

  • Leif Mohlin

    Det här var en mycket bra uppdatering – jag hoppas du följer upp den. Tycker det är intressant och glädjande hur Frankrike på ngt vis tar sig fram och verkar överleva trots allt

Leave a Reply

Your email address will not be published.