Människan Emmanuel Macron

Människan Emmanuel Macron 150 150 Tomas Lindbom

Franska presidenter fascinerar därför att de har så mycket makt och befinner sig i fokus för de allra flesta fransmän. De jämförs med enväldiga kungar och kejsare i landets historia. Det är också typiskt att franska politiker ofta jämförs med olika dynastier i den monarkiska traditionen. Vem är bonapartist, orléanist och så vidare? Emmanuel Macron är mer kejserlig än flera av de presidenter som förekommit honom. Han kan däremot under den femte republikens tid utmanas av sådana dominerande gestalter som Charles de Gaulle och François Mitterrand och möjligen Valéry Giscard D´Estaing som regerade på 1970-talet, före Mitterrands era.

Två grävande journalister på tidningen Le Monde, Gérard Davet och Fabrice Lhomme, skrev en biografi om Macron något år före dennes omvalskampanj som president 2022. Jag återvänder till den nu när det är dags att summera den franska politiken inför sommarledigheten. De båda journalisterna intervjuade över hundra personer i och nära den politiska maktapparaten under Macrons första mandatperiod. Det är en intressant biografi rent metodologiskt därför att de endast redovisat källor med namn. Alla intervjuoffer har fått ge sina synpunkter rakt in i en bandspelare och de har inte, med två undantag, tillåtits kontrollera citaten inför publiceringen.

I biografin framträder bilden av en president som är multibegåvad. Han har framgångsrikt gått igenom ett par av de främsta elitskolorna i Frankrike, Sciences Po för politiska studier och ENA, den högsta administrativt inriktade högskolan. Han har försökt men inte lyckats komma in på Ecole normale supérieure, den främsta högskolan för litterära studier. Han hade gärna velat få etiketten litterär häftad vid sig. Den intellektuelle presidenten. Denna image krackelerar när läsaren av biografin tar del av dem som känner honom väl. Macron läser mycket, kan mycket, talar gärna om litteratur och citerar gärna passager i olika diktverk. Däremot finns inte djupet i hans litterära tänkande. Han poserar som en intellektuell utan att vara det i djupare mening.

Biografin ger bilden av en man som poserar en hel del. Framförallt var han en förförare av de människor han mötte på vägen mot makten. Det var betydelsefullt i hans karriär. Han är extremt charmig och den charmen har han särskilt öst över äldre personer, de som haft högre positioner än han själv och som han förfört i överförd mening. Det är inte bara hans fru som är över tjugo år äldre. Det finns exempel på rader av äldre personer i och runt makten som blivit förtjusta och bländade av honom.

Som president har hans svagheter uppenbarat sig. Han skrev bländande promemorier när han arbetade i Elyséepalatset åt François Hollande under början av dennes presidentperiod. Han hade en närmast övermänsklig förmåga att ta in, tolka och formulera tankar som skaffade honom beundrare i många olika läger. Hans charm attraherade så småningom medarbetare när det var dags att bygga rörelsen En Marche (På väg) med initialerna i hans namn, EM. Hans bok Revolution lovade mycket av förändring i landet och tjusade delar av befolkningen, tillräckligt många för att vinna presidentvalet. Bekymren började när människor tyckte sig snarare se en person vid makten som inte kunde politik, som inte visste att alltid säga det som borde sägas och som kryssade mellan olika ståndpunkter. Han blev känd för sitt uttryck ”En même temps (på samma gång). Antingen eller, både och. Charmen räckte inte för alla. Många vanliga fransmän tyckte han var mer snorkig än förtjusande. Den utstrålning som han visade i salongerna tycktes inte gå hem på samma sätt i mötet med väljarna under resorna ute i landet, på gator och torg.

Kanske är biografin av Davet och Lhomme en bra pusselbit i förståelsen av människan Emmanuel Macron. Ingen fransk president är omtyckt. Var och en har sin karaktär. Macron framstår allt mer som begåvad, en bländande teaterfigur men som inte riktigt har skaffat sig erfarenheten av att vara politiker.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.