Roland-Garros – tennisfest i år utan franska spelare

• juni 12, 2023
• Tomas Lindbom
• no comments

Tennis är en av fransmännens favoritsporter. Många gånger har franska spelare varit framgångsrika i de stora tävlingarna och särskilda på favoritanläggningen Roland-Garros i Paris. Där spelas en av de fyra så kallade grand slam-turneringarna varje år i juni. I år var vädret  vackert, nästan inget regn störde programmet över två veckor med herrfinal igår. Bara en smolk i glädjebägaren: Inga franska framgångar vare sig på herr- eller damsidan.

Anläggningen Roland-Garros ligger i den berömda Bois de Boulogne strax sydväst om Paris, vid vägen ut mot Versailles. Den är naturskön och har också renoverats med känsla för stil och smak. Huvudbanan Philippe Chatrier har fått tak men också restaurerats. Den är vacker och magnifik på samma gång och påminner om den ursprungliga utformningen.

Årets upplaga av Roland-Garros-turneringen blev ingen succé för de inhemska spelarna. Ingen kom längre än till den andra omgången och det var en besvikelse förstås. På herrsidan verkar utvecklingen ha stått still. Damerna klarar sig lite bättre men inte ens Caroline Garcia gjorde något större intryck. Det är klart att läktarna på de stora banorna också i år fyllde på rätt bra under de större matcherna men risken finns förstås att intresset mattas under kommande år om inte Frankrike får fram nya stjärnor.

Själv minns jag sommaren 1961 när jag besökte Paris för första gången som barn. Med mina föräldrar tog vi oss ut till RolandGarros en helt vanlig dag i juli. Det var öppet och vi gick in och såg två spelare som tränade. En av dem var väldigt bra. Min pappa frågade en åskådare vem som var den skickligaste av de båda. Pierre Darmon, blev svaret. Jag visste vem han var. Hade sett honom spela mot Sverige, Ulf Schmidt och Sven Davidsson,  i Davis Cup. Han kom också till final i Roland-Garros-turneringen ett år. Han var en av stjärnorna i den franska tennisvärlden under många år.

Det har funnits en rad stora franska spelare. Yannick Noah var stor under 1980-talet och slog bland annat Mats Wilander i finalen på Roland-Garros 1983. Amelie Mauresmo var en färgstark kvinnlig spelare med stora framgångar. Hon var under en kort period rankad som världens bästa spelare.

Frankrike har verkligen haft rader av skickliga och framgångsrika spelare genom åren men nu verkar det gå trögt att få fram utmanare. På damsidan finns det rader av stora spelare från östra Europa. Bland herrarna är det mer blandat. Novak Djokovic från Serbien är fortfarande en av världens bästa spelare men utmanas av en spanjor och faktiskt två skandinaver, en från Norge och en från Danmark. Norrmannen, Casper Ruud, mötte igår Djokovic i finalen på Roland-Garros men fick se sig besegrad.

Den franska publiken väsnas och gör tydliga avtryck på matcherna även med icke-franska spelare. Den franska publiken anses mer kritisk, mer stökig än på andra håll, särskilt i Wimbledon där den vita sporten fortfarande framstår som välputsat och publiken respektfullt artig. Den franska publiken tar ställning och buar gärna ut spelare när de uppträder på ett sätt som inte faller i smaken. Ganska franskt, om man få uttrycka sig lite fördomsfullt.