Attal och jordbrukarna
Attal och jordbrukarna https://www.lindbompafranska.se/wp-content/themes/corpus/images/empty/thumbnail.jpg 150 150 Tomas Lindbom Tomas Lindbom https://secure.gravatar.com/avatar/6030df7f1d0fd0568f08062819468dde?s=96&d=mm&r=gDet finns ingen mer utsatt post inom fransk politik än att vara premiärminister, säger många politiska bedömare. Presidenten är visserligen utsatt i opinionen men har alltid möjligheten att sparka nedåt och lägg orimliga krav på regeringen och särskilt premiärministern och skylla felsteg på dem. Den nyutnämnde Gabriel Attal har redan fått det hett om öronen med jordbrukarna som demonstrerat på motorvägarna och ställt hård krav på statsmakten. Hittills verkar Attal ändå ha en hygglig kontroll över läget
Det råder en bred upprördhet bland europeiska bönder och nog verkar trycket framförallt hårdna mot Bryssel. Ändå började allt med de franska böndernas krav på den franska regeringen. Sänk drivmedelsskatten för jordbruksfordon har varit ett av kraven. Vidare finns det en lag, Egalim, som klubbades 2021 och som ska garantera bättre ekonomiska villkor för bönder som säljer vidare sina produkter i nästa led. Denna lag har inte respekterats, menar bönderna, som nu kräver bättring. Bönderna har också krävt en rad administrativa lösningar för att förenkla byråkratin inom jordbruket.
Gabriel Attal har visat en stor respekt för de franska böndernas krav. Han har inte bara uttryckt ett starkt försvar för näringen och dess betydelse utan också på de avgörande punkterna visat sig beredd att gå bönderna till mötes. Möjligen har detta lett till att demonstrationerna bedarrat och en del av ilskan över regeringen mildrats.
I det hårdnande internationella läget i Västeuropa kan ju jordbruket bli en alltmer angelägen bransch för statsledningen. Ett land som Frankrike behöver sina bönder för att klara försörjningen i kris och i krig. Dessutom ser Attal hur en stor del av importen av livsmedel inte följer de krav på hållbarhet och miljökrav som bör ställas. Frankrike har alltid värnat sin inhemska produktion men samtidigt har billiga varor från andra delar av världen i allt högre grad svämmat över landet och dess konsumenter. Billigt och ofta dåligt men lockande för de flesta som märker att framförallt livsmedelspriserna skenar i höjden.
Gabriel Attal tycks rida ut den första stormen i sitt nya – omöjliga jobb – som premiärminister. Och han fortsätter att möta respekt bland kollegor och väljare.
- Posted In:
- Okategoriserat
Alain
Hej Tomas !
Jag måste berätta att jag undrade om du skulle ta upp ämnet av oroligheten för bönderna i vårt land. Det förefaller mig, härifrån sett, att även om det fanns ett blomstrande jordbruk i ert söder, så var det länge sedan Sverige valde att importera de flesta av sin mat för ekonomiska skäl. Mår svenska samhället bättre idag?
Franska bönder ber inte om pengar, stöd eller subventioner. De vill bara leva på sitt arbete och inte längre vara föremål för europeiska eller nationella standarder och samtidigt möta orättvis konkurrens. Faktum är att EU genom sina frihandelsavtal till förmån för Tyskland (säljer Mercedes till hela världen), energikostnaden dikterat av Tyskland (stängning av kärnkraftverk och import av gas som bestämmer priset på energi som vi anpassar oss till) , EU gynnar inte bara inträde av produkter som inte omfattas av samma standarder som vi, utan utsätter oss också för miljöstandarder.
På andra sidan har regeringen återigen gjort det den är bäst på: kommunikation!
Bönder representerar idag bara 1,5 % av befolkningen i Frankrike, och har inte råd att hålla sig utanför sina gårdar länge. De mäktigaste bonde fackföreningar, som främst representerar stora spannmålsproducenter, håller med om detta. De godkänner reglerna och stöd från Bryssel, så de är lyhörda för regeringens kommunikation, eftersom det inte finns några planer på att ändra innehållet. De visslade avslutningen på matchen mot en bakgrund av besvikelse, tvärtemot vad man uppfattar utomlands.
När jag föddes på 1960-talet fanns det cirka 18 % bönder i Frankrike och de hade politiskt inflytande i landet eftersom de representerade en viktig ekonomisk sektor.
Andelen av hushållsbudgeten som anslogs till mat var 20 % vid den tiden, den är bara 10 % idag i ett Frankrike där fattigdomen har ökat. Invånarna i vårt land försöker konsumera billiga produkter (billigast som möjligt) trots att de säger att de gillar bönder.
I solidaritet med Ukraina, som har blivit en spökmedlem i EU, kom man överens om att ta in billiga produkter, som inte omfattas av våra regler. Dessa bestämmelser kommer att berika maffiasektorerna i detta land (kycklingproduktion i händerna på korrupta oligarker) och ytterligare utarma våra bönder eller till och med få dem att försvinna.
Frankrike är den näst största bidragsgivaren till EU:s budget, och känslan i Frankrike är att det är dags för Macron att sluta bete sig som en kapong genom att spela tuppen med kommissionen men att tvinga sig själv och ändra vissa regler som är dödliga för vår jordbrukssektor. Jag upprepar, bönder vill inte ha en check ! Det är vissa miljöavtal och regler som borde tvingas omförhandlas. Och här är det politisk vilja som det behövs, ingen kommunikationsövning.
Vänliga hälsningar