Kommuner och kommunalval i Frankrike

• januari 25, 2026
• Tomas Lindbom
• no comments

Den 15 och 22 mars genomför Frankrike  val i 35 000 kommuner. En svensk höjer på ögonbrynen över att antalet kommuner är så högt. Frankrike lär vara det land i Europa som har flest kommuner. Vi noterar också att valet till kommunerna inte sker samtidigt som val till regioner och till hela nationen. Det gör kommunalvalen viktigare. Den nationella debatten stör inte de lokala frågorna på samma sätt som i exempelvis Sverige där alla tre valen sker samtidigt.

Frankrike har några stora kommunala valkretsar som till exempel de stora städerna. Paris är en valkrets liksom Lyon och Marseille för att nämna de största. Samtidigt har 25 000 kommuner färre än tusen invånare. Det är desto intressantare som fenomen eftersom landet brukar sägas ha en centralistisk förvaltning. Paris sägs styra över resten av landet. Det är sant i många avseenden. Ett bra exempel är det offentliga skolsystemet som är statligt. Den kommunala budgeten är också mindre i förhållande till den statliga. Ändå ges kommunerna en form av självständighet i förhållande till staten genom sin mångfald. En liten kommun på några hundra personer har en liten budget och måste räkna med ekonomiskt stöd från stat och region men kan samtidigt fatta egna beslut i de frågor som berör just den och där samtliga invånare är engagerade. Kommunerna styrs av en borgmästare som väljs i de allmänna kommunalvalen och som dessutom alla kommuninvånarna känner personligen.

Jag hade anledning att vid flera tillfällen för några år sedan besöka en liten kommun i södra Frankrike. Det fanns ett enda torg som låg mitt i den lilla byn på trehundra invånare. Varje lördag mitt på dagen träffades alla kommuninvånarna på detta lilla torg och grillade korv tillsammans. Borgmästaren var förstås med vid korvgrillningen. Alla som samlades där kunde ge sina synpunkter på aktuella politiska frågor. Dialogen fungerade på ett sätt som förstås aldrig sker i en större kommun. För mig var det ett intressant exempel på fungerande demokrati.

Det verkar uteslutet att nationens president eller något parti på nationell nivå skulle kunna genomföra en radikal kommunreform som tidigare skett i Sverige. Den välutbildade samhällsvetaren från något universitet skulle lätt kunna redovisa en rad skäl för att centralisera makten till några hundra kommuner. Ändå blir en sådan reform aldrig verklighet. Fransmännen, och särskilt dem som bor utanför de stora städerna, värnar om den lokala suveräniteten.

Media kommer inte att ägna någon uppmärksamhet åt de 25 000 kommunerna med ett litet antal invånare. De politiska analyserna före och efter valet i mars riktas mot de stora städer och kommuner där de politiska partierna kämpar om makten. I de små kommunerna är borgmästaren sällan registrerad för ett visst parti. Däremot kan det vara av avgörande betydelse hur väljarna röstar i det stora städerna. Kommer Nationell Samling att gå framåt i årets val? Och kommer Socialistpartiet som tidigare varit starkt i kommunvalen att förlora i inflytande? Kommunalvalet i mars får betydelse inför presidentvalskampanjen ett drygt år senare. Men i de små kommunerna handlar det mer om projektet att bygga en bro över ett vattendrag eller varför inte uppföra ett litet hus på torget mitt i byn? Några tycker kanske att det skulle blir trevligare att äta sin lördagskorv och träffa andra kommuninvånare de lördagar som det regnar eller blåser kallt.

”Javisst, men låt oss bygga huset tillsammans,”  föreslår då borgmästaren och sannolikt får han ett antal kommuninvånare att göra slag i saken. En kommun som inte är större än en normal svensk bostadsrättsförening utvecklar gemenskapen mellan människor och stärker den lokala demokratin.