Marine Le Pen – en (o)möjlig presidentkandidat i Frankrike

• januari 19, 2026
• Tomas Lindbom
• no comments

Någon gång i vår får vi beskedet: Kommer Nationell Samlings frontfigur Marine Le Pen att undgå en dom i en högre instans som i förra årets dom i lägre instans omöjliggjort hennes kandidatur till politiska förtroendeposter i Frankrike? Den dom som avgavs i lägre instans innebar inte bara fem års fängelse, varav två år med fotboja, för att orättmätigt utnyttjat ersättning för politiskt arbete inom EU till nationell verksamhet. Hon dömdes dessutom till att under ett par års tid inte ges rätten att ställa upp politiska val. Domen innebar dels att hon inte skulle kunna kandidera till ett nyval till nationalförsamlingen. Det skulle också hindra henne från att ställa upp i presidentvalet 2027. Hon har i de två senaste presidentvalen, 2017 och 2022, nått en andra valomgång.

Marine Le Pen och hennes kader av partivänner men också förstås en stor del av väljarkåren har uppfattat domen som politisk. Det råder en misstro från många politikers sida riktad mot domstolarna. Det är en spridd uppfattning att det föreligger en maktkamp mellan dessa storheter. En sådan konflikt är inte ovanlig i demokratier. I Frankrike är den tydligt uttalad och ofta diskuterad. Den kan beskrivas som en intressekonflikt. Många gånger är faktiskt politikernas negativa reaktioner på domstolars utslag oseriösa.

Domstolen som ska bedöma i vilken utsträckning Marine Le Pen begått brott och hur hon i så fall ska dömas står inför en svår uppgift. Domen kan mycket väl påverkas av den kritik som riktats mot beslutet i den lägre instansen. Skulle hon frikännas eller kunna delta i valrörelsen 2027 och legalt sett kunna bli vald har hon en stor möjlighet att faktiskt bli Frankrikes nästa president. Rättsaffären har inte på något sätt försvagat Marine Le Pens möjligheter att vinna nästa års val. Hennes väljare känner sig – än en gång – utpekade och trakasserade av den upplevt fientliga maktapparaten i landet. Dessutom är många politiker och opinionsbildare i andra läger än Nationell Samlings starkt kritiska mot det faktum att en domstol kan hindra politiker att möta väljarna i demokratiska val.

Marine Le Pen är självklart huvudkandidaten för Nationell Samling. Eller rättare sagt: Marine Le Pen blir partiets huvudkandidat om hon vill det. Det är hon som bestämmer, inte partiet. Hindras hon av en ofördelaktig dom sent i vår eller i sommar kommer Jordan Bardella att träda in i den rollen. Han är så populär i dag i partiets väljarkår att han faktiskt i någon opinionsmätning har ett starkare stöd än Marine Le Pen. Han fyllde 30 år i september men har på ett imponerande sätt redan utvecklats till en fullblodspolitiker. Han är sedan några år partiets officiella ledare. Han har lanserats som premiärministerkandidat om Marine Le Pen väljs till president och kan utse sin regeringschef.

Marine Le Pen har sedan hon blev partiets ledare 2011 vridit det i en mer folklig riktning. Det har märkts i hennes ställningstaganden i ekonomiska och sociala frågor. På dessa politikområden kan  hon ofta hamna på samma kurs som vänsterpartiet Det okuvade Frankrike. Det har visat sig i pensionsfrågan som varit en viktig markör i fransk politik under de senaste åren. Hon har partiet med sig i den och andra ekonomiska frågor men det är känt att Jordan Bardella personligen har en mer marknadsorienterad syn på politiken och där närmar sig de andra kandidaterna som finns på högerkanten.

Marine Le Pen har utvecklat Nationell Samling till en betydande kraft i fransk politik. Väljarstödet ligger mellan 30 och 35 procent vilket är långt starkare än något annat partis eller politikers. Problemet kan bli att hennes och partiets nuvarande position av att inta en hård hållning i migrationsfrågor och en relativt social, nästan vänsterbetonad syn på ekonomi hindrar högern från att ta makten i landet. Marine Le Pen har helt enkelt en egen linje som inte passar ihop med något annat större parti eller rörelse. Jordan Bardella skulle på sikt med större lätthet ingå allianser med andra högerpartier.