Politiskt röda linjer i Frankrike

• februari 23, 2026
• Tomas Lindbom
• no comments

Det politiska mordet på en 23-åring i Lyon häromveckan ställer frågor om röda linjer i den franska politiken. Det blir inte minst viktigt inför kommunalvalet den 15 och 22 mars. Vilka partier ska om möjligt hållas utanför inflytande och hur sker det i så fall?

Det handlar om två viktiga frågor i detta avseenden. Frankrike har ett valsystem med majoritetsval i enmansvalkretsar som i exempelvis i Storbritannien men med två valomgångar. Det ger stora möjligheter för partier som slås ut i den första valomgången att ingå allianser och därmed även stoppa misshagliga partier i den andra. Nästa fråga gäller den så kallade republikanska pakten som sedan många år tillbaka använts för att hindra Nationell Samling, som växt påtagligt på 2000-talet från att få inflytande. Andra partier från vänster till höger har utnyttjat möjligheten att gå samman i olika valkretsar för att gemensamt stödja någon kandidat i opposition mot Nationell Samling. Det har inneburit att dessa partier, ofta med helt olika åskådning sinsemellan, kunnat hindra detta ytterhögerparti från att ta hem segern i den andra valomgången.

Valsystemet ger alltså större möjligheter att rita ut röda linjer mot ytterlighetspartier än i Sverige där ju strikt proportionalitet råder. Senast i nyvalet till nationalförsamlingen 2024 utnyttjade alla partier idén med den republikanska pakten. I den första valomgången fick Nationell Samling ofta en hög röstandel och låg etta bland partierna men utan att nå 50 procent. Inför den andra valomgången enades de andra partierna om att stödja en viss kandidat med bäst förutsättningar att vinna över ytterhögerns representant. Nationell Samling hade med ett proportionellt valsystem gynnats med många fler ledamöter i nationalförsamlingen. I den meningen och med sådan utfall av val kan Frankrike sägas likna Storbritannien.

Den röda linjen har hittills gällt gentemot ytterhögern men inte mot Det Okuvade Frankrike som är det vänstersocialistiska alternativet. Det finns av tradition en inställning att alla partier utom Nationell Samling är en del av republikens värderingar. De ska i detta sammanhang tolkas ungefär som demokratisk med betoning på grundbultarna i republikens historia från 1871. Det innebär att värderingarna grundas i franska revolutionens paroller om frihet, jämlikhet och broderskap och i försvaret av en sekulariserad nation.

Problemet med denna hållning har på senare år blivit uppenbar. Nationell Samling har under Marine Le Pen genomgått en påtaglig värdemässig uppfräschning. Partiet står idag i huvudsak för dessa republikanska värden. Det är svårt att dra denna röda linje om man inte bygger på historiska fakta som partiets grundare, Jean-Marie Le Pens, otydliga inställning till Vichyregimen under andra världskriget, antisemitiska uttalanden och en kolonialistisk hållning under kriget i Algeriet 1958-62.

Det Okuvade Frankrike är ett parti som bildades för cirka tio år sedan och har en stark ställning i nationalförsamlingen, det största av de fyra vänsterpartierna. Detta parti kan i hög grad ifrågasättas när det kommer till en lojalitet med den republikanska värdegrunden. Det Okuvade Frankrike är ett parti som driver frågan om att rasifiera befolkningen i kampen mot den så kallade vita hegemonin. Det är ett parti som genom sin viktiga koppling till de muslimska invandrargrupperna framstår som otydligt gentemot den judiska befolkningen i landet. Partiet förnekar egen antisemitism men agerar politiskt så att inte minst judar i Frankrike känner oro för att bo kvar i landet. För det tredje visar mordet nyligen i Lyon att partiet har en direkt koppling till åtminstone en vänsterextrem grupp med våldskapital, Jeune Garde. Det är flera medlemmar av denna grupp, för övrigt förbjuden förra året av inrikesministern, som nu sitter i förvar anklagade för mordet eller medhjälp till det. Ett par av dem arbetar öppet för Det okuvade Frankrike i nationalförsamlingen.

Allt fler partier börjar nu inför kommande val att ifrågasätta den klassiska republikanska pakten. Vänstern generellt ser fortfarande ytterhögern som den stora fienden. En del kallar deras partier för fascister. Inom mitten och den moderata högern har det blivit allt svårare att bara dra en röd linje i politiken. President Macron talar nu om att bekämpa extremism både till höger och vänster. Han är i grunden en progressivt tänkande politiker som inte velat frångå principen om att hotet mot republiken i första hand finns hos ytterhögern. Han inser ändå att i dagens läge har Det Okuvade Frankrike utvecklats till ett så pass aggressivt parti att det svårligen kan inkluderas i den republikanska gemenskapen.

Kommunalvalet i mars blir en mätare på hur olika partier nu förhåller sig till de röda linjerna. Kommer många partier att skaffa sig två röda linjer, en på varje kant, eller en, antingen den traditionella linjen mot höger eller en ny, mot vänster. Vilken strategi och vilka rekommendationer mot väljarna som partierna väljer mellan den första och andra valomgången kommer att påverka utgången i många kommuner. Än viktigare blir det förstås nästa år när ny president ska utses och ledamöter till en ny nationalförsamling ska röstas fram.