Franska väljare vill ha politisk förändring

• mars 17, 2026
• Tomas Lindbom
• no comments

Fransmännen söker sig alltid vidare i nya riktningar när det kommer till ett nytt val. Inget valresultat liknar det förra. Nu står vi mitt i veckan mellan första och andra valomgången i kommunalvalet 2026. Det som sker i detta val ger inga klara svar på hur nästa års presidentval slutar. Dock – vissa tendenser är intressanta att följa.

Jag konstaterade i förra blogginlägget att Nationell Samling och Det Okuvade Frankrike, ytterpartierna på höger-vänster-skalan gick framåt den första valsöndagen. Dessa partier ökar i olika miljöer. Nationell Samling växer särskilt i södra Frankrike och alltmer i större städer. De stärkte sin redan starka position i Perpignan, kan på söndag ta över Nice genom sin samarbetspartner Éric Ciotti och har möjligheter att vinna i flera medelstora städer. De är däremot fortsatt mycket svaga i de största städerna med undantag för Marseille som intressant nog också ligger i den södra delen av landet. I Paris däremot fick den högerradikala kandidater Sarah Knafo över 10 procent medan Nationell Samlings kandidat nådde strax över 1 procent. Storstädernas högerväljare skyr det folkliga Nationell Samling och är mer lockade av en politiker som Knafo som förenar kulturkonservatism och marknadsekonomi med stram invandring.

Det Okuvade Frankrike gör genom detta kommunalval stora framsteg i de lokala sammanhangen. De bryter fram i storstäder där invandrarna spelar en viktig roll för valutslaget. Det Okuvade Frankrike är invandrarpartiet nummer ett i landet. Detta parti är också starkt bland många unga. Parallellt med högervridningen av landets väljare finns en vänstervridning. Partiet talar till många med franskt ursprung som inte är en del av det borgerliga Frankrike. I Paris ökar partiet i östra och norra delen av stan. Socialistpartiet har fortfarande en stark position i huvudstaden och kan säkert genom sin kandidat Emmanuel Grégoire behålla borgmästarposten. På sikt riskerar partiet att förlora sin position också i de stora städerna.

Tack vare sin aggressivitet kan Det Okuvade Frankrike bryta in i olika miljöer där människor känner sig underordnade och frustrerade. Mathilde Pannot, en av partiets ledande politiker, vänder sig till unga kvinnor i utsatthet, fattiga, ogifta med barn, ”rasifierade” och i uppror mot ett patriarkalt samhälle. Raseriet mot överhetssamhället finns också hos många andra och detta raseri underblåses av Det Okuvade Frankrikes ledare. Socialistpartiet förlorar på sikt den striden. Detta parti kläms dessutom mellan revolutionens yttersta vänster och en välanpassad mitt i politiken där den etablerade medelklassens behov tillgodoses bättre.

Valforskaren Jérôme Fourquet får i en intervju frågan om inte Det okuvade Frankrikes misstänkt antisemitiska uttalanden hindrar dess framfart. Nej, menar han. Inget tyder på det. Upprördheten mot antisemitismen och våldets plats i retoriken kommer från etablerade politiker i mitten och alla de medborgare som inte bärs fram av ett underordnat raseri.  För miljoner väljare är försvaret för etablerade demokratiska värden underordnat frustrationen över läget i deras plågsamma vardag.

Det har sagts så ofta: Fransk politik polariseras. Det visar sig i detta kommunalval. Resultatet i söndagens andra valomgång handlar om hur etablerade politiker skapar allianser för att stänga ute de två ytterpartierna. På söndag kväll kan det mycket väl se ut som om ordningen är återställd och den vanliga högern, Macrons partier och socialisterna klarat sig ganska bra. Men, men… Polariseringen pågår hela tiden. Frågan är om och när den i så fall avtar. Kommunalvalets första omgång motsäger inte teorin om ökade framgångar för ytterkantspartierna.