Tomas Lindbom

När Ylva Johansson inte har något att invända mot Jan Björklunds senaste utstpel om att föra in skolk i skolelevernas betyg visar det hur svårt vänstern sedan några år tillbaka har att hantera repressiv politik. Hellre huka sig för kraven på mer lag och ordning och ansluta sig till uppfattningen att piskan och skrämseln fungerar bättre än sociala insatser mot disciplinproblem i skolorna och mot ungdomsvåldet.

I Frankrike är situationen densamma men som alltid mer extrem. Nicolas Sarkozys utspel under de senaste veckorna förefaller så överdrivna att den socialistiska oppositionen med goda argument och värdeord om rättstrygghet och jämlikhet inför lagen skulle kunna vinna debatten. Men så är inte fallet. Det visar sig att socialisterna tvekar. De vågar inte gå i direkt polemik. Högern har motargument som ger bättre effekt på stora väljargrupper än vänsterns kritik.

Martine Aubry har kritiserat Sarkozys utspel om att bland annat instifta en lag som kan döma föräldrar till minderåriga barn för brott som barnen begått. Hon har också kritiserat hans förslag att utvisa romer som döms som grupp och en del andra helt rättsvidriga förslag. Men hon tvekade flera dagar innan hon gjorde sitt uttalande och uppenbarligen är socialistpartiet väldigt försiktigt i sin kritik. De är rädda för den motoffensiv som högern redan inlett. ”Aubry ställer inte upp för brottsoffren,” är ett av argumenten från Sarkozys armé av lojala högerpolitiker. ”Vi anar att socialisterna drömmer samma orealistiska, snällistiska tankar som resulterade i en sådan misslyckad invandringspolitik under socialisten Lionel Jospins regeringstid 1997-2002,” lyder andra motargument.

Sarkozy kan mycket väl låta bli att göra verklighet av sina förslag. Han vill bara locka ut vänsteroppositionen i en debatt som den förlorar i väljarnas ögon, få den att framstå som beskedlig och vek mot brottslingar och sedan framstå som det enda alternativet för ett starkt och lagligt Frankrike. Det allvarliga är vilka effekter denna kampanj från presidenten får på den allmänna opinionens syn på rättvisa och tolerans mot människor i de utsatta förortsområdena runt om i landet.

I dag visar en svensk väljarundersökning från United Minds på en stark framryckning av Sverigedemokraterna. I Frankrike kommer Sarkozy att fortsätta driva en reaktionär kampanj i frågan om lag och ordning. Kulturrasismen får ökat fotfäste och det finns anledning att se med oro på framtiden ur den aspekten. Det spelar i Frankrikes fall mindre roll om Nationella Fronten växer i opinionsundersökningarna. Sarkozy sköter attackerna mot vissa invandrargrupper och urholkar rättssäkerheten för dessa grupper alldeles på egen hand.

Nicolas Sarkozy har ännu inte tagit semester. Istället fortsätter han med verbalt aggressiva utspel mot invandrare, senast i ett tal i Grenoble för ett par dagar sedan. Det råder ingen tvekan om att presidenten efter sitt partis förluster i de regionala valen i mars och hans nedgång i opinionssiffrorna bestämt sig för att vinna väljare med en tuffare attityd mot invandrare och kriminella och sammankopplingen mellan dessa.

Sarkozy hotar nu öppet med att staten Frankrike genom nya lagar i höst ska kunna dra tillbaka ett medborgarskap för personer som inte är födda fransmän och som begått allvarligare brott. Han vill genom nya lagar dessutom straffa föräldrar till minderåriga som begått brott och han gör i svepande ordalag klart att han kopplar i svepande ordalag vissa folkgrupper som till exempel romerna till brottsligt beteende.

Presidentens uttalanden och antydningar om lagändringar är helt i linje med förslag som framförts i många år av Nationella fronten. Marine Le Pen har nu sagt sig vara  nöjd med presidentens tal de senaste dagarna. Hennes tidigare kritik mot honom för vekhet i invandrarfrågan har nu upphört. Hon noterar  dock samtidigt att Sarkozy nu tvingas ta konsekvenserna av en situation som han inte längre behärskar, det vill säga invandrares ökade brottsbenägenhet, och därför nu ansluter sig till Nationella frontens politiska linje. Socialistpartiets ledare Martine Aubry kallar däremot Sarkozys utspel för antirepublikanska och antikonstitutionella.

Det är naturligtvis en upprörande tanke att återkalla ett medborgarskap oavsett en person begått brott eller inte. Vad säger att den personen automatiskt kan få ett medborgarskap i sitt gamla land? Och vilka länder gäller det? Kan en svensk som blivit fransk medborgare och som därefter begår ett allvarligt brott också bli av med sin franska nationalitet? Knappast!

Utspelen från President Sarkozy kommer under semestertid i Frankrike men samtidigt aviserar han lagändringar som kommer att diskuteras i höst. Det återstår att se i vilken grad han tänker fullfölja sin nya hårda linje. Han har tidigare visat prov på inkonsekvens i sin politiska hållning. Uppenbarligen tror han ändå att en högervridning av invandrings- och säkerhetsfrågorna i landet är god taktik för att stärka hans och partiet UMP:s ställning. Det är också uppenbart att främlingsfientligheten och rasismen är på frammarsch. Det sportsliga fiaskot och alla turer kring spelare och ledare under VM i fotboll kan ha givit näring åt rasism  och spätt på den tidigare rätt utbredda främlingsfientligheten hos en del fransmän.

Samma fråga i Frankrike som i Sverige. Romer och resandefolk som gärna sammanförs i en grupp utsätts för utvisningar som drabbar grupperna mer än enskilda personer som kan ha begått brott och som spär på främslingsfientligheten.

I Frankrike verkar en romsk mans mord på en polistjänsteman och oroligheter i ett romskt läger ha satt igång en regeringsaktivitet som går långt över bestraffningen av denna person. Mordet på polismannen gav Sarkozy ett nytt tillfälle till ett högröstat angrepp på ”vissa romer” och hans högra hand, inrikesministern Brice Hortefeux, uppdraget att riva ner en del tillfälliga läger bebodda av romer och utvisa dem. Regeringen kan alltid peka på att dessa skulle ha oklara papper men hela projektet med utvisningarna har klara främlingsfientliga inslag och kan också ses som en flört med befolkningsgrupper i landet som stöder Nationella Fronten eller är  allmänt rasistiska.

SOS-Racisme och socialistpartiet är några av de organisationer som upprört uttalat sig mot regeringens beslut. De menar att regeringen inte bara visar prov på främlingsfientlighet utan inte heller följer den lagstifting som ska hindra den här typen av generella utvisningar.

”Regeringens sätt att lyfta frågan är ovärdigt,” konstaterar också Pouria Amirshahi, ansvarig för frågor om mänskliga rättigheter inom franska socialistpartiet. ”De bråk och uppror som tidigare förekommit i ett läger i Loir-et-Cher skulle ha behandlats som en fråga om vandalism. Istället har Sarkozy kopplat ihop resandefolket, romer, de papperslösa och våld i en obehaglig populistisk och demagogisk röra,” säger hon.

Nicolas Sarkozy använder gärna ordet ´krig´ när han ska framstå som presidenten med hårda nypor, beredd att försvara de rättskaffens människorna mot buset. Detta krig verkar emellertid vara mer ord än handling. Tidningen Le Monde visar i en avslöjande artikel i dag hur detta krig har pågått på ett verbalt plan i åtta år, sedan Sarkozy första gången blev inrikesminister, och aldrig verkar ha avslutats och, vad värre är för honom, inte avsatt några bestående positiva resultat.

I regeringskonseljen igår förklarade presidenten krig mot narkotikahandlarna och andra småtjuvar efter de senaste upproren i förorterna, denna gång i La Villeneuve i Grenoble. Under våren har han vid flera tillfällen förklarat ett krig utan nåd mot allt möjligt. I juni månad skulle krig föras mot otryggheten. En ny åtgärd presenterades före sommaren: föräldrar till kriminella minderåriga barn ska också straffas. Tidigare under året kom förslaget att föräldrar till barn som skolkar från skolan ska fråntas bidrag. Sarkozy har förstås också förklarat krig mot skolket.

Nicolas Sarkozy är konservativ i frågor som rör uppfostran, skoldisciplin, invandring och rättssäkerhet. Han griper gärna efter lösningar som bygger på piskan och moroten. Han är impulsiv och drömmer om raka enkla åtgärder som ska ge snabba resultat. Han ser sig själv som en handlingskraftig person och har också tolkats så utifrån hans bestämda uttalanden och fasta blick in i TV-kameran när han lanserar sina reformförslag på området. Många kritiker har tvivlat på hans förmåga att kunna lösa förortsproblemen redan när han gjorde sina första utspel i samband med novemberoroligheterna 2005. Nu visar det sig att kritikerna haft rätt. Inget har egentligen hänt. Problemen kvarstår och Sarkozys upprepade löften om krig mot allt möjligt framstår som mer och mer pinsamt.

Vi får konstatera att Frankrike har ett gigantiskt problem med stora klyftor i samhället. Staten har lagt ner miljarder på att lösa problemen i förorterna. Socialisterna försökte med en mer socialt inriktad politik under sina år vid makten 1997-2002 och utan framgång. Nu har högern haft åtta år på sig med en aggressiv ton och en mer hårdför utvisningspolitik av utländska medborgare med samma dåliga resultat.

Frankrike är kontrasternas land. Politiska lösningar hittas sällan i kompromisser. Assimilering är inget modeord i fransk samhällsliv. Den traditionella arbetarklassen och den lägre medelklassen är stora befolkningsgrupper i landet och de lever under förhållandevis dåliga villkor. Det innebär att det knappast finns utrymme för en generös politik mot de mest utsatta grupperna, nämligen invandrarna i de fattigaste förorterna till de stora städerna. Det saknas folkligt stöd för avgörande politiska insatser för dem. Sarkozys verbala krig har varit verkningslös och förmodligen kontraproduktiv men hittills säkerligen den politiskt mest gångbara hållningen. Nu när inga resultat uppnås och rädslan för konflikter ökar kommer han och hans regering att få det allt svårare.

Den nuvarande politiska majoriteten med presidenten i spetsen börjar alltmer visa tecken på sönderfall. Populariteten har sedan länge varit låg men når nu bottennivåer. Regeringen är oförmögen att driva igenom verksamma reformer mot den ekonomiska krisen och ger föga uppmuntran till de väljare som hoppats på mer lag och ordning. Pierre Moscovici, en av de ledande socialisterna, skriver i dag på sin blogg att han vet från säkra källor att en upplösning av nationalförsamlingen i förtid är en fråga som ventileras i regeringen. Han tror inte att Sarkozy beslutar sig för att utlysa nyval men uppgiften är ändå avslöjande.

Nicolas Sarkozy går till semesterledighet med huvudet fullt av problem. Till hösten ska domstolen undersöka de rättsliga frågorna i den så kallade Woerthaffären och  Eric Woerth har som arbetsmarknadsminister uppdraget att baxa igenom en impopulär pensionsreform i senaten och i nationalförsamlingen. Det blir en het höst i Frankrike.