Tomas Lindbom

De sista veckorna av arbetsåret i Frankrike och i synnerhet i Paris är tunga av trötthet och rentav utmattning. I år är värmen dessutom ovanligt närvarande med temperaturer över 30 grader. Hur ska någon orka engagera sig i politiska affärer och gräva vidare även i en så pass uppseendeväckande historia som den kring Liliane Bettencourts skattefiffel och ministern Eric Woerths eventuella inblandning.

Igår lät sig President Nicolas Sarkozy intervjuas av fransk televisions politiska journalist David Pujadas om Bettencourt-Woerth-affären. Det blev rätt avslaget. Presidenten sa egentligen inget nytt utan bara det förväntade. Inga ord om regeringsombildning. Hans stöd för sin minister är orubbligt. Han släppte egentligen endast en nyhet och den var så uppenbart förväntad. Eric Woerth kommer med omedelbar verkan att fråntas sin roll som ekonomiansvarig för UMP, Sarkozys eget parti. Ett beslut som skulle ha tagits i det ögonblick Woerth blev bugetminister. Nu är han sedan ett halvår arbetsmarkandsminister och då kommer beslutet att upphäva hans dubbelroll. Tala om att vara ute för sent i det avseendet.

Det är  svårt också för oppositionen att gå vidare i sin kritik eftersom inga nya fakta kommit fram. Åklagaren har startat en förundersökning i affären och det kommer att dröja till hösten innan eventuella nya eller mer solida fakta läggs på bordet.

I morgon firar Frankrike sin nationaldag med militärparader och olika festligheter. Nationen visar upp sin enighet. Därefter brukar politiken vila i en dryg månad. Det behövs. Inget land är så överpolitiserat som Frankrike. Värmen kommer nu att lägga sig som ett töcken över människors hjärnor och det som gäller för de flesta är inte arbete och politik utan frågan om i vilket läge – i skugga eller sol – som vilstolen ska stå och hur sommardrinken ska beredas. Det verkar sunt och alldeles nödvändigt. Fransmännen är liksom de flesta av oss i Sverige rätt trötta på politik just nu.

Det som började som en liten pikant pinsamhet i relationen mellan en ministers hustru och en åldrad mångmiljardär har utvecklats till en politisk affär med kopplingar ända till Elyséepalatset. Den minnesgode eller den historiskt bevandrade gör hänsyftningar till Watergateaffären i USA på 1970-talet.

Franska politiska affärer är sällan enkla och handlar till skillnad från de engelska mindre om sex och mer om pengar. Denna affär går i korthet ut på följande:  Florence Woerth, hustrun till tidigare budgetministern Eric Woerth – numera ansvarig för årets knepigaste inrikespolitiska fråga, nämligen pensionsreformen – har under flera år skött placeringarna av Liliane Bettencourts förmögenhet. Denna kvinna har levt ett glatt liv och det visar sig att hon strött en del av sina 18 miljarder på en (1 ?)  charmerande herre men också givit kampanjbidrag till Sarkozys valrörelse 2007. Summan var enligt uppgifter som nu verkar rätt trovärdiga 150 000 €. Det är långt över den summa på 7 500 € som en privatperson enligt lag kan ge till politiska partier. Pengarna lämnades över i form av kontanter i kuvert och det lär ha skett i samband med att Sarkozy träffade Lilian Bettencourt i hennes hem. Till yttermera visso: Den person som före valet skötte ekonomin i UMP – Sarkozys parti – och tagit emot dessa illegala partibidrag i sedlar var ingen mindre än Eric Woerth.

Historiens politiska koppling stannar inte där. Efter valsegern 2007 blir Eric Woerth budgetminister i regeringen. Som sådan driver han igenom förslaget från Sarkozy att sätta en spärr för marginalskatter så att rika i landet inte ska lockas att placera pengar utomlands om skattetrycket blir för hårt. Kan hennes ekonomiska stöd till Sarkozy och hans valkassa vara ett sätt att bidra till att landet får lindrigare skattelagar och visst kände hon redan under valrörelsen till Sarkozys förslag i frågan. Skattereformen hindrade inte heller Bettencourt från att ägna sig åt skatteflykt. Den som spelade en roll i det avseendet var alltså Florence Woerth.

Florence Woerth har avgått i sin roll som rådgivare åt Liliane Bettencourt. Eric Woerth blir för varje dag en allt större belastning för regeringen och för Sarkozy. Många inom majoritetspartiet hoppas fortfarande på att han och Sarkozy kan klamra sig fast fram till den 14 juli när politiken brukar ta sommarledigt. Så lär det gå även denna gång – det återstår bara en vecka – men läget har förvärrats. Nya uppgifter kommer fram nästan varje dag och Eric Woerth har blivit en belastning för den politiska ledningen i landet.

Eric Woerth själv och många av hans politiska vänner lägger i vanlig ordning all skuld på media och mycket skuld på oppositionen. Den taktiken blir allt mindre  trovärdig för varje graverande uppgift som presenteras i denna affär.

Oppositionen leker med det skadskjutna djuret och hoppas på en långdragen process där Woerth inte avgår för att avslöjandena och kommentarerna runtomkring honom  långsamt ska gröpa ur det sista av förtroende som franska folket har för sin president. Sarkozys popularitet har nu sjunkit till strax över 20 procent. Denna affär lär inte stärka hans aktier.

Den franska regeringen har bekymmer under de sista skälvande veckorna före sommaruppehållet och välbehövlig semester för både ministrar och opposition. Det har stormat i ett par veckor kring tidigare budgetministern Eric Woerth och igår avgick två ministrar för utnyttjande av statliga medel för privat konsumtion.

I flera veckor har Eric Woerths trovärdighet ifrågasatts. Det är han som ska leda pensionsreformen i mål i ett politiskt läge där majoriteten fransmän är emot förslaget och både fack och opposition agerar för att på alla sätt stoppa lagförslaget. Tidigare var Woerth budgetminister och under den tiden visar det sig att hans fru, i sin roll som ekonomisk rådgivare, varit kopplad till de tvivelaktiga skatteplaneringsaffärer som en av landets rikaste, Liliane Bettencourt, genomfört för att minska sin skatt. Det är inte alls uppenbart att någon av makarna Woerth gjort något brottsligt men Eric Woerths indirekta koppling till Liliane Bettencourts skatteffärer räcker för att göra honom ifrågasatt som minister. Pensionsreformen är redan utan denna affär svår att få igenom i parlamentet. Allt var upplagt för att det skulle bli ännu svårare.

De två ministrar som avgick igår kan ses som ett försök av Nicolas Sarkozy att få medias uppmärksamhet på andra affärer som i sig är graverande men ändå rör personer med mindre framträdande positioner i regeringen. Eller också är dessa avgångar ännu ett exempel på presidentens och hans regerings problem för närvarande. Pierre Moscovici, en av de ledande socialisterna i parlamentet, hävdar i morse i flera intervjuer i fransk radio att regeringen står på randen till sammanbrott och att det vore rimligt att parlamentet fick ta ställning i en förtroendeomröstning.

Förmodligen räddas regeringen nu av gongongen som slår i samband med nationaldagen den 14 juli. Därefter sänker sig en matt sommarstiltje över Paris och både politiker och journalister ägnar sig mer åt att löga sig vid stränderna vid Medelhavet eller glida omkring i lyxiga yachter med paraplydrinkar i händerna. Först mot slutet av augusti kommer de tillbaka och i höst ska pensionsfrågan äntligen avgöras. Då lär Woerthaffären och ministeravgångarna vara dunkla minnen som likt ånga stigit skyn och glidit bort i fjärran.